Har haft två riktigt trevliga dagar den här veckan. I onsdags blev jag och barnen hembjudna , genom en förälder från barnens skola, till en annan mamma och hennes fyra barn.. Mina barn tyckte visserligen inte det var så jätteroligt, eftersom hennes barn var yngre, men jag fann det mycket trevligt att få umgås med andra vuxna. När man är ny på ett ställe blir man så oerhört tacksam att andra vill bjudna med en på olika träffar. Mei, som tillfrågade mig, träffade jag på barnens skola för ett par veckor sen. Hon har sen dess varit så otroligt gullig och bjudit in mig och min familj vid ett par luncher. Så jag har upptäckt att det finns en hel del trevliga människor här. Jag måste bara vara lite modig och våga ta kontakt med dem. Ännu en del av utmaningen i att flytta!
I går var jag också på lunch, men med några svenska mammor och en amerikanska. Amerikanskan träffade Patrik och barnen i vår mataffär för ett par veckor sen och då var mina barn så företagsamma och frågade om hennes telefonnummer. Joanna, som hon heter, gav i sin tur mitt telefonnummer till en svenska, Lotten, som hon känner. Lotten tog snabbt kontakt med mig och bjöd in mig på lunch. Hon hade dessutom frågat en massa andra svenska mammor, för att jag skulle kunna få möjlighet att få träffa andra. Otroligt omtänktsamt! Så när jag kom dit igår till cafét så satt det redan några stycken där och fler skulle det komma. Jag tror vi var runt 15 stycken tillslut. Tänkte då för mig själv, var kom alla dessa svenskar från? Jag har inte sett och hört en enda svensk i området under vår första månad här och helt plötsligt vällde det fram svenskar. Roligt var det iallefall! Eftersom barnen fortfarande har skollov, fick Axel följa med mig på lunchen. (Ebba och Sara stannade hemma.) Första timmen gick bra men andra timmen började hans tålamod ta slut och tillslut när vi skulle gå hade jag en ilsken och väldigt uttråkad kille brevid mig. Han visade det också tydligt. Slet och drog i mig. Hur gör man då, när man är omringad av människor som man inte känner, men vill lära känna? Man vill ju framstå som en god och bra och kompitent mor och hoppas att de kan tänka sig att träffa en igen.
När jag och Axel kom hem så möttes vi av två ivriga tjejer, som hade önskemål att laga middag till hela familjen. Barnen har nämligen blivit inspirerade av ett australiensiskt tvprogram ( som de följer) , där barn mellan 10 och 12 år tävlar i matlagning. Samma upplägg som " Sveriges mästerkock", fast med barn som tävlar. Så det var bara att gå till affären och handla det som de behövde.
Vi blev sen bjudna på en förrätt, fint upplagt på tallrik, Grönmögelost på kex
Varmrätten bestod av Pepparstekt Fläskfilé med Pommesfrites och fint skuren paprika också fint upplagt.
Till efterrätt fick vi Hägendas glass ( cookies and creams) och choklad glass varvat med digestive- kex och på toppen låg det ett runt chokladkex. Allt smakade jättegott och vad jag uppskattar att inte behöva laga mat. Vi hoppas på flera sådana här fantastiska middagar i framtiden.
Våren är på väg här nu. Visserligen kan det komma kalla dagar ibland, men det känns som det börjar vända. Fåglarna har börjat sjunga förfullt och när solen är framme värmer den en del. Vi ska försöka ta oss ut idag, men först måste barnen göra klart sina läxor som de har under lovet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar