Workshop och föreläsning!

I går var jag på barnens skola på workshop. Några lärare från förskolan och upp till klass 5 berättade om hur de arbetar med matematik. Väldigt intressant och givande att få höra om hur de arbetar. En del av arbetssättet känner jag igen från Montessoripedagogiken, men det fanns också inslag som var nya för mig. I en väldigt förkortad version av workshopen kan man säga att all undervisning går ut på att barnen ska kunna koppla all kunskap till det verkliga livet. och att de ständigt jobbar problembaserat. Jag skulle vilja förklara det mer detaljerat, men känner att det finns en risk att jag bara gör er ännu mer förvirrade. Därför stannar jag vid den här lilla beskrivningen.  Det roliga var i allefall att jag insåg när jag var i skolan att jag inte längre är den nyaste föräldren.  Jag träffade nämligen en mamma, från Belgien som flyttat hit  för bara 3 veckor sen. Det fick mig att inse att det ständigt flyttar in nya expat till Shanghai och att de kommer från alla håll och kanter. Efter workshopen åkte vi och handlade lite mat på carrefour. Onsdagar är min lyxdag. Jag har nämligen chaufför då och då måste man passa på att utnyttja den. Därför blev det Carrefour och sen blev det lunch med Mei ,från Taiwan/Fillipinerna, Astrid, från Tyskland och Eva från Belgien. Underbar blandning av människor! Jag tycker det är jätte- roligt att träffa svenskar, men det är också lika roligt att umgås med männsikor från andra länder. Man inser att man är rättså lika varandra, men också att man har så mycket att tillföra varandra. Kul!

I veckan har jag också hunnit med en förelsäning om " kärlekens språk ". Låter väldigt flummigt, men det handlar om att vi alla har olika sätt att visa varandra kärlek och att det gäller att man hittar varandras språk, så att vi lättare kan förstå varandra. Till exempel , en del tycker om fysisk kontakt och andra tycker om när man gör saker för varandra. Föreläsningen var inriktad på barn-föräldrar relationer, men man kan applicera det här tänkandet även till vuxnas relationer. Efter förelsningen var det lunch, men  jag råkade av misstag beställa in en pastarätt och en pizza.  Så den kvällen behövde jag inte äta middag, om jag säger så. Var proppmätt ända till morgonen därpå.

Till sist , vad ska man säga om Ranelid. Han hade ju inte precis något tufft motstånd. Axel summerade i allefall hans framträdande mycket bra : " Han pratar ju bara och så är han gul i ansiktet"