Har skaffat "Ayi"

Tänk vad beroende man är av internet. Idag har jag inte lyckats komma in på varken min blogg eller facebook - förren nu. Har kännt en hel del frustration över det här. Trodde inte att jag skulle bli så beroende av sociala nätverk som facebook. Men när man bor långt från sina vänner och sin släkt så blir det desto viktigare för en.  Så när nu detta inte gick, vad skulle jag göra då? Blev toltalt handlingsförlamad när min dagliga rutin inte gick att genomföra. Det kändes mest som jag bara irrade omkring i huset och inte fick något gjort. Fast när jag tänker efter så har jag faktiskt sprungit ner till tvättstugan ett antal gånger idag och satt på tvätt i tvättmaskinen ( var annars?). Och så har jag skrivit mail till mina föräldrar. Lite nytta har jag kanske gjort. Eftersom jag anställt en "ayi" på prov den här veckan, så har jag inte velat lämna henne ensam i huset . Jag vill ha lite koll på vad för sysslor hon gör och hur hon gör dem. (Undrar just när man kan börja lämna sin ayi själv i huset?)
Hon verkar i allefall snäll, arbetsvillig och rättså noggrann .
Måste erkänna att det känns väldigt ovant och lite märkligt att ha en person som jobbar i mitt hem och gör sysslor som jag skulle ha kunnat gjort. Särskilt eller kanske just för att jag inte jobbar själv. Men man kanske vänjer sig.
Hon (ayi) kan ingen engelska och jag kan ingen kinesiska, så vår kommunikation är minst sagt lite torftig. Den baseras enbart på kroppspråket. Vilket inte alltid är lätt att förstå (min alltså). Leken " gäster med gester" har aldrig varit min starka sida. Jag har dock låtit  vår kinesiska lärare hjälpa mig att översätta några nyckelord i ett hushåll, så som stryka kläder, städa kök osv. Så när Ayi kom imorse visade jag henne snabbt min lilla ordlista, med förhoppning att hon skulle uppskatta den.

 Vi hade nämligen vår andra  lektion igår. Det gick inte så bra för mig, men mycket bättre för Patrik.
Han bara babblade fram ord efter ord och det lät faktiskt bra. Jag fick inte fram många ord och kände mest som min tunga fastnat och satt fastklistrad i tänderna. Patrik brukar se till att öva lite kinesiska på sina anställda under arbetsveckorna. Så det är bara för mig att börja öva här hemma , kanske säga något litet ord till Ayi:n, för att jag överhuvudtaget ska ha någon chans att lära mig det här språket. För det är inte lätt! Det finns inte många likheter med vårt svenska språk. Men som vi brukar säga till barnen - det finns inga genvägar till kunskap och färdigheter. Det är bara att öva och träna.

Barnen kämpar på i skolan. Det var lite synd att det kom ett lov så snabbt efter att de börjat på skolan. Nu är det en liten uppkörningssträcka igen. Det är mycket att ta in , lära sig och bearbeta. Som sagt var - de kämpar på!