Lyckades ta mig till simbassängen!

Idag har jag äntligen kommit iväg till vår lilla simhall. Igår försökte jag , men som vanligt hade jag glömt av att bassängen är stängd för rengöring på måndagar fram till 13 och som vanligt så kom jag på detta när jag kom fram dit. Så typiskt mig. Så idag gjorde jag ett nytt försök och lyckades. 1000 meter  blev det i bassängen och igen annan var där förutom badvakten, som kollade så att jag inte drunknade.
Jag kunde riktigt känna hur han tänkte att "vad gör jag här". När jag var på väg in i omklädningsrummet möttes jag av en liten kinesiska, som viftade med händerna för att visa att det inte var säkert nog att gå in där. De höll nämligen på att renovera bastun på damavdelningen, så hon ville försäkra sig om att det inte fanns en man i rummet. Det roliga var att hon passade på att visa med sitt kroppspråk att det absolut inte gick att använda bastun just nu. Då ska ni veta att bastun var halvt ut röjd och att det låg massor av brädor utanför. Tyckte att det var rätt komiskt att hon försökte förtydliga det för mig.
Efter simmningen gick jag till Café Nar och åt lunch med 3 andra svenskor. Det var gott och trevligt.

Ebba och Sara har idag haft sin första läxfria dag på mycket länge. Förutom fredagar behöver de sitta med läxa varje dag och vad de kämpar. Så idag när de kom hem , mötte jag 2 mycket glada tjejer som berättade att de inte hade någon läxa till imorgon. Ikväll fick de därför mysa och titta på TV hela kvällen om de ville. Tycker de var väl värda det så som de kämpar.  Det var däremot mammas och pappas tur att plugga kinesiska idag. Det gick väl som vanligt inte precis lysande. Jag har så svårt att skilja på alla olika ljud  - zh, zí, zu, su´. Frågar mig inte hur de låter.  Jag har ingen aning.

Idag hade Axel med sig en kompis hem efter skolan. Hon är engelsktalande och det var mycket spännande och höra hur de kommunicerade med varandra. På något sätt lyckades de förstå varandra och jag kunde t.o.m  höra Axel uttala några enstaka ord på engelska.!
 Igår när jag skulle lägga honom sa han
 " mamma kommer jag glömma av svenskan ?
" Nej, det kommer du inte" svarade jag.
" Men ibland kommer jag inte ihåg vad siffrorna heter på svenska".

Då blev jag alldeles varm i hjärtat. Han kämpar han också!

Besök hos frisören.

Idag har jag varit hos frisören för första gången, i Shanghai. En mycket intressant upplevelse. Missförstå mig rätt, jag är nöjd med resultatet, men tillväga gångssättet var  annorlunda från vad jag är van vid i Sverige. I Sverige har  man en (dvs frisören) som tar hand om allt - från schamponering till styling. Här möts jag av 5 anställda som alla med otrolig vänlighet hälsar en välkommen. Sen placeras jag  i en stol och får konsultering  av han, som jag tror, är ägaren. Han ger sedan direktiv till 2 eller 3 andra att genomföra det som jag vill ha. I mitt fall färgning och klipp. Sen står det 3 personer och  penslar in färgen i hårbotten. Det slits och dras i håret och jag som är mycket håröm, funderar hur jag ska kunna förklara för dem att jag har "lite" ont. Jag beslutar mig för att låta bli, utan tänker "att den som vill bli fin får lida pin" . Efter det så är det dags för schamponering. Då tar ytterligare en person över.  Jag får gå in bakom kassan till ett litet utrymme och där får jag lägga mig ner på en väldigt lutande  stol. Tyckte det var lite märkligt tills jag förstod att jag skulle få en huvudmassage. Det ingår tydligen massage i schamponeringen. Sen efter denna "massageschamponering" var det dags för klippningen , då tog en annan person över. Just i det ögonblicket kände jag en viss panik inom mig. Jag har gått hos samma frisör i 25 år ( med undantag för utlandsboende och sjukskrivning), så  att gå till någon annan och då i ett annat land , var för mig en stor grej. Men sen så tänkte jag att jag får lita på honom och dessutom har Axel och Ebba varit på samma salong, med gott resultat. Efter klippning var det dags för hårtorkning. Jag säger bara det, de blåser inte håret på samma sätt som vi gör. Resulatet, blev något "uppblåst" och när jag gick där ifrån kändes det som om jag hade en väldigt rund frisyr. Men jag måste säga att efter att jag duschade mitt hår hemma och lät det självtorka, så är jag faktiskt nöjd med resultatet. Så dit kan jag tänka mig att gå igen, fast jag kanske hoppar hårtorkningen.

En "skakad" tjej i familjen!

I går hade jag fem mammor hemma på lunch. Alla har barn i grade 6, där Ebba och Sara går. Jag hade lagat ost- och skinkpajer, som blev helt okej. Kanske att pajskalet blev lite för tjockt och något degig. Har fortfarande svårt att få till det perfekta pajskalet här. Vet inte om det beror på smöret eller om jag helt enkelt inte är så bra på pajskal. Jag skyller på det första. Som vanligt läckte det smet, även fast jag försökte  täppa igen med aluminiumfolie. Ytterst irriterande. Om någon har ett bra tips på hur man kan få smeten att stanna i formen, tar jag tacksamt emot det. Hur som helst, hade vi  en trevlig lunch och unnade oss t.o.m. lite gott vin till maten.  De gick hem vid 14.45 och klockan 15.40 var det dags för barnen att komma hem. In kom en skakad tjej. På fredagar har de gympa och igår hade de spelat basket. Sara hade oturligt fått en basketboll på huvudet. Det var tydligen ett ganska hårt slag och hon hade blivit yr och lite illamånde. Täcken på en lättare hjärnskakning. Naturligtvis hade hon försökt ringa mig och typiskt nog hade jag haft min mobil på tyst. Kände mig inte precis som den bästa mamman i världen när jag insåg att jag inte kunde bli nådd. Hon hade varit hos skolsyster och blivit undersökt och skolsyster konstaterade nog  att hon var såpass okej så att hon kunde ta skolbussen hem. Men som sagt var jag kände mig inte precis som den bästa mamman i världen. Idag är hon bättre, men hon har fortfarande lite ont i huvudet

Vi fick äntligen våra bäddsoffor igår. I hyreskontraktet står det att husägaren ska köpa in två nya bäddsoffor, till oss, som vi hyr när vi bor i huset. Men nu har ägaren försökt dra sig ur den här överenskommelsen och har inte velat betala för sofforna. Eftersom mina föräldrar kommer om en vecka, var vi tvungna att köpa dom själva  och istället försöka kräva tillbaka pengarna när vi ska förhandla nytt hyreskontrakt för ytterligare ett år, vilket blir någon gång i November. Egentligen handlar det inte om så mycket pengar, utan det är mer en principsak. Står det i kontraktet så ska det följas!

Jag var helt slut igår kväll efter min fullspäckade vecka. Det var vi nog alla. Vi låg utslagna framför tvapparaterna och det var fler än jag som somnade framför dem. Det tar på krafterna att lära känna nya människor och försöka bygga upp ett socialt nätverk. Det är jättekul och man vill så mycket så här i början. Nästa vecka ska jag dock försöka att bara  ha en eller två saker inbokade. Jag behöver träna lite och dessutom förbereda inför besöket av mina föräldrar.

Workshop och föreläsning!

I går var jag på barnens skola på workshop. Några lärare från förskolan och upp till klass 5 berättade om hur de arbetar med matematik. Väldigt intressant och givande att få höra om hur de arbetar. En del av arbetssättet känner jag igen från Montessoripedagogiken, men det fanns också inslag som var nya för mig. I en väldigt förkortad version av workshopen kan man säga att all undervisning går ut på att barnen ska kunna koppla all kunskap till det verkliga livet. och att de ständigt jobbar problembaserat. Jag skulle vilja förklara det mer detaljerat, men känner att det finns en risk att jag bara gör er ännu mer förvirrade. Därför stannar jag vid den här lilla beskrivningen.  Det roliga var i allefall att jag insåg när jag var i skolan att jag inte längre är den nyaste föräldren.  Jag träffade nämligen en mamma, från Belgien som flyttat hit  för bara 3 veckor sen. Det fick mig att inse att det ständigt flyttar in nya expat till Shanghai och att de kommer från alla håll och kanter. Efter workshopen åkte vi och handlade lite mat på carrefour. Onsdagar är min lyxdag. Jag har nämligen chaufför då och då måste man passa på att utnyttja den. Därför blev det Carrefour och sen blev det lunch med Mei ,från Taiwan/Fillipinerna, Astrid, från Tyskland och Eva från Belgien. Underbar blandning av människor! Jag tycker det är jätte- roligt att träffa svenskar, men det är också lika roligt att umgås med männsikor från andra länder. Man inser att man är rättså lika varandra, men också att man har så mycket att tillföra varandra. Kul!

I veckan har jag också hunnit med en förelsäning om " kärlekens språk ". Låter väldigt flummigt, men det handlar om att vi alla har olika sätt att visa varandra kärlek och att det gäller att man hittar varandras språk, så att vi lättare kan förstå varandra. Till exempel , en del tycker om fysisk kontakt och andra tycker om när man gör saker för varandra. Föreläsningen var inriktad på barn-föräldrar relationer, men man kan applicera det här tänkandet även till vuxnas relationer. Efter förelsningen var det lunch, men  jag råkade av misstag beställa in en pastarätt och en pizza.  Så den kvällen behövde jag inte äta middag, om jag säger så. Var proppmätt ända till morgonen därpå.

Till sist , vad ska man säga om Ranelid. Han hade ju inte precis något tufft motstånd. Axel summerade i allefall hans framträdande mycket bra : " Han pratar ju bara och så är han gul i ansiktet"

Födelsedagsbarn i familjen!

I dag känns det som jag gjorde bort mig totalt. Ni vet , man har tänkt säga något men det kommer ut helt fel i munnen, sen försöker man rätta sig och då blir det bara värre.Jag kände mig ungefär som Mister Bean. Funderade  hela vägen hem, efter min lilla fadäs om jag skulle kontakta  personen i fråga eller om jag skulle låta det vara. Har nog kommit fram till att det oftast är en själv som upplever det värre än vad andra personen gör, så jag tror jag låter det vara. Pinsamt var det i allefall.

Nå väl, idag har vi en "14-åring" i huset. I morse fick jag och barnen gå upp tidigt för att uppvakta  honom. Det blev några presenter vid sängen, som Iphoneskal och dvdfilmer och en nere i källaren. Han hade önskat och sett ut en boxningssäck med tillhörande ställning. Den fick jag hemlevererad och monterad på plats i förra veckan och har sen dess stått i källaren och väntat på  födelsedagsbarnet. Ikväll ska vi äta gott. Har tänkt tilllaga oxfilé och beställa hem risotto. Tyvärr har jag inte lyckats hitta det där riset man behöver ha  för att kunna tillaga risotto så då får jag beställa hem det. Vi har en italiensk restaurang inte långt från vårat hus och där kan man beställa  en helt okej risotto.
Sen ska vi nog försöka få till lite melodifestival ikväll också. Måste ju se det omtalade bidraget.

Skolan ska med hjälp av föräldrar ge ut en kokbok, i välgörenhetssyfte. Om man vill så får man bidra med recept på typiska rätter från sitt hemland. Jag insåg dock att jag sällan lagar rätter som är typiska för Sverige. Jag började och leta i mina kokböcker , men kom fram till att jag oftast lagar rätter mer i italienska smaker eller thailändska smaker. Ja hemma i Sverige brukar jag ibland laga rätter med falukorv, men hur lätt är det att få tag i här? Stort sätt omöjligt. Har fortfarande svårt att hitta på bra och varierande rätter att laga. Det blir ofta samma. Köttbullar från Ikea, Wokad kyckling, Pasta med bacon, är några av rätterna som återkommer ofta. Det är tur att  vi då har bra takeaway-restauranger, i närheten, som räddar mig när inspirationen tryter.

Middagsgäster

I går hade vi gäster hemma för första gången. Jag hade bestämt mig för att laga en kreolkansk gryta, men det fick jag snabbt ändra på eftersom jag inte kunde hitta alla ingredienser i mataffären. Då fick jag tänka om och lyckades hittade på en ny rätt under tiden jag handlade mat. Det blev kycklingfilé med ett täcke av fetaost , crémefraiche., soltorkade tomater och basilika. Tyvärr har jag inte lyckats hitta färsk basilika så det fick bli torkad. Hur som helst  kvällen blev mycket lång och vi gick inte och la oss förren klockan 3. Det var länge sen jag var uppe så sent. Vi satt och pratade om allt möjligt och tiden bara försvann. Patrik fick dessutom en ny "Wiskeykompis". Brian , som kommer från England, tackade inte nej  till en "singel malt" till Patriks stora glädje.
 Ebba och Sara hade också för första gången en kompis sovande över, Martina från Spanien. Det kändes som de hade det riktigt trevligt och mysigt, även om det klagades på att vi vuxna skrattade alldeles för högt.
I går hann jag , Sara och Axel även med ett besök till Flowermarket och Pearl city ( fakemarknad). Vi köpte lite födelsedagspresenter till Patrik, som fyller år imorgon.

Idag gick jag in på aftonbladet och fick se vem som vann igår i melodifestivalen. Jag som inte ens sett numret har ändå mycket svårt att förstå hur en som Ranelid kan gå vidare.  Nu måste vi ju bara se detta omtalande nummer. Få bli på datorn i kväll kanske.

"Lost Heaven"

Stackars Sara har blivit sjuk igen. Andra förkylningen sen vi kom hit, dessutom med en huvudvärk som inte vill gå över. Så nu har hon varit hemma i två dagar  för att kurera sig.

Jag har äntligen fått kontakt med lite andra i området. Det visade sig att det ordnas lunchträffar med  boende i området. I går  var jag på  min första lunchträff och träffade  5  trevliga damer/ tjejer, alla med olika nationaliteter.  Vi åt fantastiskt god mat på " Lost heaven" i French concession  (www.lostheaven.com.cn), centrala Shanghai.  Maten, som tillagas där, kommer från provinsen Yunnan ( nära Tibet) och påminner om  Thaimat. Mycket God. Dit ska jag gå fler gånger! Dessutom hade de fotoutställning med bilder från provinsen. Såg ut att vara sagoligt vackert där . Så nu har man ytterligare en plats man vill besöka. Vet inte hur vi ska hinna med allt.

En dag med fullspäckat schema

Igår kändes som en hektiskt dag. Har man ett par saker att göra under dagen här känns det hektiskt, eftersom allting tar tid. Hektiskt kanske är fel ord, fullspäckat ska det vara. Det började på morgonen att jag upptäckte att Axel glömt sina simkläder, ( han har nämligen simmning på schemat på måndagar) så då var det bara att planera in en tripp till skolan. Men först skulle vår kineslärare komma hem till oss och hjälpa mig att tolka ett samtal mellan mig och Ayi. Jag blev tipsad om att göra så för att kunna få reda på lite mer om henne och att jag själv har en möjlighet att berätta om hur jag vill ha det .  Efter samtalet var det dags att boka taxi till skolan. Här kan man ringa "managemant office" och be dem göra det.  Så det gjorde jag. Taxin kom och iväg till skolan. Det är en mil mellan skolan och vårt hem och för det betalar man 30 kr, "något" billigare än i Sverige. Väl framme i skolan så gick jag och lämnade Axels saker på "primary office" och passade på att gå igenom lite kontaktuppgifter med dem. Efter det tog jag taxi hem igen, för att fräsha upp mig lite. För sen skulle jag hem på lunch till Karina ( också mamma på skolan). Hon hade dukat upp en smarrig lunch med lite plockmat. Med på lunchen var även två andra mammor från skolan. Alla så fantastiskt trevliga och öppna. Det är något jag har förstått nu  när man bor utomlands att man kan, om man själv vill ,bli kompis rätt fort med nya människor. Mycket pga att alla har varit i samma sits någon gång. Fast jag har också förstått att man måste våga ta kontakt med andra för det ska vara möjligt. Jag kanske har sagt det förut, men det är min stora utmaning att våga, eftersom jag ibland kan vara rättså blyg .
Lunchen var i allefall jättetrevlig och god och jag fick många bra tips. Sen var de dags att bege mig hem, för att ta emot barnen vid bussen. Hann dock med en  kort , men intesiv skypening med mamma och pappa innan det.
När väl barnen var hemma var det ingen lugn stund. Barnen hade flera läxor, så det var bara för dem att sätta igång med det på en gång. Det är nog lite stressande för dom med alla läxor, eftersom de inte är riktigt lika vana med det från den svenska skolan. Mitt upp i allting behövde jag göra middag. Något jag måste lära mig att förbereda innan, på dagen, så att det inte blir så stressigt när barnen kommer hem. Sen fick barnen kämpa själva med sina läxor när det  var dags för vår lektion i kinesiska.
Det finns bara ett ord som kan sammanfatta lektionen: SVÅRT. Jag känner mig alldeles tom i huvudet efter en sådan lektion, men förhoppningsvis kommer någonting att fastna i huvudet  någon gång i framtiden.

Idag har jag chaufför och ska göra lite ärenden och kanske en tripp till simhallen. Mer om det imorgon.

Lugn Helg!

Har varit en ganska lugn helg. Vi satte upp några tavlor på väggarna igår eller rättare sagt, jag visade var de skulle vara och Patrik satte upp dem. Så traditionella roller har vi. Sen vet jag inte vart den dagen tog vägen. Den bara försvann.
Idag har barnen kämpat med sina läxor. Det är en tuff omställning att gå från en svensk skola  till en internationell skola. Kraven upplevs och är nog högre och med kraven kommer det mer läxor. Till detta sker undervisningen på engelska och all litteratur är på engelska. Så just nu är det våra barn som har det tuffast. Men jag vet att de fixar det, för människan har en otrolig kapacitet att klara av och hantera förändringar.
Imorgon har vi kinesiska, men jag skiver mer om det senare. Känner mig trött, så det är nog dags att gå och lägga sig. God Natt!

För någon vecka sen så skrev jag att det börjar vända här och temperaturen stiger ute. Nu får jag ta tillbaka det. Idag har det snöat! Så tyvärr ingen vår ännu. Dessutom har jag hört att vi är på väg in i en regnperiod ,  så vi kanske får vänta på det riktiga härliga vädret  här.

Idag har jag varit på skolan för  "parents - teacher conference".  Eleverna har ledigt från skolan, för att föräldrarna ska ha utvecklingsamtal om sina barn tillsammans med lärarna. I mina barns fall var det inte så mycket att disskutera kring deras utveckling och vad de behöver jobba på, eftersom de bara gått på skolan i 3 veckor. Men jag valde att gå dit för att få större inblick i hur de jobbar och vad vi som föräldrar kan tänka på, när det gäller barnens skolarbete. Det kändes som ett klokt val, för nu känner jag att jag förstår mer hur de jobbar och dessutom har jag fått ansikte till varje lärare. Under tiden jag var i skolan var Axel hos May och lekte med hennes barn. Det är första gången här som han är borta hos någon annan utan att jag är med.  Det gick fantastiskt bra. Han hade så roligt så han vill inte gå hem när jag skulle komma och hämta honom.

Det känns som pusselbitarna så saktiliga börjar att falla på  plats. För en månad var jag verkligen jätte ledsen, nere och hade då svårt att förstå att jag någonsin skulle kunna trivas här .Nu känns det som jag faktiskt kan trivas här . Jag har börjat lära känna flera  trevliga och ödmjuka människor och det har varit och är en stor tillgång i anpassningen.

Om två veckor kommer mina föräldrar på besök. Vi ser mycket fram emot det. Mina föräldrar har redan varit i Shanghai, så min utmaning de närmsta två veckorna är att hitta ställen, som de inte sett, som jag kanske kan visa dem. Jag har ju fortfarande inte riktigt fått kläm på den här staden. När jag är ute och åker bil så har jag sällan någon koll på var jag är. Förhoppningsvis är det något som jag lär mig med tiden.

Flower market

                                         

Jag har idag varit på "flowermarket", en fantastisk marknad med fullt av blommor. Det är så kul när man lär känna nya människor, som bott ett tag i Shanghai. Då blir man tipsad om platser som man annars inte skulle ha hittat på egen hand. Så idag var jag och en annan svenska till detta underbara ställe och handlade en hel  del blommer till en bråkdel av vad man skulle ha betalat hemma. Dessutom fanns det många små härliga inredningsbutiker  och kinesiska prydnasaffärer där. Jag handlade dock inget i dem idag utan det får bli vid ett annat tillfälle.
Det blomsterarrangemanget ni ser här ovan kostade bara 40 kr inklusive vas.

Har skaffat "Ayi"

Tänk vad beroende man är av internet. Idag har jag inte lyckats komma in på varken min blogg eller facebook - förren nu. Har kännt en hel del frustration över det här. Trodde inte att jag skulle bli så beroende av sociala nätverk som facebook. Men när man bor långt från sina vänner och sin släkt så blir det desto viktigare för en.  Så när nu detta inte gick, vad skulle jag göra då? Blev toltalt handlingsförlamad när min dagliga rutin inte gick att genomföra. Det kändes mest som jag bara irrade omkring i huset och inte fick något gjort. Fast när jag tänker efter så har jag faktiskt sprungit ner till tvättstugan ett antal gånger idag och satt på tvätt i tvättmaskinen ( var annars?). Och så har jag skrivit mail till mina föräldrar. Lite nytta har jag kanske gjort. Eftersom jag anställt en "ayi" på prov den här veckan, så har jag inte velat lämna henne ensam i huset . Jag vill ha lite koll på vad för sysslor hon gör och hur hon gör dem. (Undrar just när man kan börja lämna sin ayi själv i huset?)
Hon verkar i allefall snäll, arbetsvillig och rättså noggrann .
Måste erkänna att det känns väldigt ovant och lite märkligt att ha en person som jobbar i mitt hem och gör sysslor som jag skulle ha kunnat gjort. Särskilt eller kanske just för att jag inte jobbar själv. Men man kanske vänjer sig.
Hon (ayi) kan ingen engelska och jag kan ingen kinesiska, så vår kommunikation är minst sagt lite torftig. Den baseras enbart på kroppspråket. Vilket inte alltid är lätt att förstå (min alltså). Leken " gäster med gester" har aldrig varit min starka sida. Jag har dock låtit  vår kinesiska lärare hjälpa mig att översätta några nyckelord i ett hushåll, så som stryka kläder, städa kök osv. Så när Ayi kom imorse visade jag henne snabbt min lilla ordlista, med förhoppning att hon skulle uppskatta den.

 Vi hade nämligen vår andra  lektion igår. Det gick inte så bra för mig, men mycket bättre för Patrik.
Han bara babblade fram ord efter ord och det lät faktiskt bra. Jag fick inte fram många ord och kände mest som min tunga fastnat och satt fastklistrad i tänderna. Patrik brukar se till att öva lite kinesiska på sina anställda under arbetsveckorna. Så det är bara för mig att börja öva här hemma , kanske säga något litet ord till Ayi:n, för att jag överhuvudtaget ska ha någon chans att lära mig det här språket. För det är inte lätt! Det finns inte många likheter med vårt svenska språk. Men som vi brukar säga till barnen - det finns inga genvägar till kunskap och färdigheter. Det är bara att öva och träna.

Barnen kämpar på i skolan. Det var lite synd att det kom ett lov så snabbt efter att de börjat på skolan. Nu är det en liten uppkörningssträcka igen. Det är mycket att ta in , lära sig och bearbeta. Som sagt var - de kämpar på!

Våra möbler är på plats!

Jag känner mig riktigt glad och tillfreds med tillvaron just nu. I fredags fick vi äntligen våra möbler.

Vad vi har längtat!

Det var full rulle här. Först skulle nästan alla hyrmöbler ut ur huset och sen skulle alla  våra saker och möbler in i huset. Naturligtvis kom inte någon i tid. De som skulle flytta ut möblerna kom en timme för sent och de som skulle flytta in våra saker kom en halv timme för tidigt. Det var faktiskt riktigt roligt att titta på dem när de höll på att flytta. Gubbarna som flyttade ut möblerna hade inte speciellt stor koll på vad och hur de skulle flytta. Det tog till exempel en halvtimme för 3 gubbar att montera ner en säng. De andra flyttkillarna, som kom från en proffesionel flyttfirma, stod först och bara suckade över hur de andra hanterade sitt jobb, tills han som hade något slags huvudansvar erbjöd deras flytthjälp. Han insåg väl att om de inte hjälpte till så skulle de aldrig få göra sitt eget jobb. Vi var mycket tacksamma över det, för det innebar att det gick lite fortare. Sen när väl alla hyrmöbler var ute så gick det fort. Snabbt in med alla lådor och möbler , sen stod Patrik där och prickade av på en lista  och jag pekade var allt skulle stå. De monterade möbler, plockade ur från lådor och ställde in i skåp och" sim sala bim", så  var vårt hus ett hem. Kanske inte riktigt fullt ut, vi har fortfarande alla tavlor kvar, som måste sättas upp på väggarna.

Efter den intensiva dagen så var Patrik helt slut, sen han dragit på sig en kraftig förkylning. I går (lördag) låg han nerbäddad hela dagen i sängen . Medans han låg där sprang jag trappa upp och trappa ner och städade, för att försöka få bort det värsta flyttdammet. Passande nog ringde faktiskt min ena granne på dörren i helgen och ville hjälpa till och förmedla en " Ayi" till mig, så nu ska jag  ha en Ayi på provanställning under nästa vecka.

Patrik kollar så vi fått med alla våra saker.

Sara gömmer sig bakom ett paket.

Vårat vardagsrum

Idag har vi varit på Ikea och handlat . När våra saker är på plats upptäcker vi vad vi saknar.

Det blev kuddar, kökssaker och mycket mer.

Vad kul att träffa nya människor!

Har haft två riktigt trevliga dagar den här veckan. I onsdags blev jag och barnen hembjudna , genom en förälder från barnens skola, till en annan mamma och hennes fyra barn.. Mina barn tyckte visserligen inte det var så jätteroligt, eftersom hennes barn var yngre, men jag fann det mycket trevligt att få umgås med andra vuxna. När man är ny på ett ställe blir man så oerhört tacksam att andra vill bjudna med en på olika träffar. Mei, som tillfrågade mig, träffade jag på barnens skola för ett par veckor sen. Hon har sen dess varit så otroligt gullig och bjudit in mig och min familj vid ett par luncher. Så jag har upptäckt att det finns en hel del trevliga människor här. Jag måste bara vara lite modig och våga ta kontakt med dem. Ännu en del av utmaningen i att flytta!

I går var jag också på lunch, men med några svenska mammor och en amerikanska. Amerikanskan träffade Patrik och barnen i vår mataffär för ett par veckor sen och då var mina barn så företagsamma och frågade om hennes telefonnummer. Joanna, som hon heter, gav i sin tur mitt telefonnummer till en svenska, Lotten, som hon känner. Lotten tog snabbt kontakt med mig och bjöd in mig på lunch. Hon hade dessutom frågat en massa andra svenska mammor, för att jag skulle kunna få möjlighet att få träffa andra. Otroligt omtänktsamt! Så när jag kom dit igår till cafét så satt det redan några stycken där och fler skulle det komma. Jag tror vi var runt 15 stycken tillslut. Tänkte då för mig själv, var kom alla dessa svenskar från? Jag har inte sett och hört en enda svensk i området under vår första månad här och helt plötsligt vällde det fram svenskar. Roligt var det iallefall! Eftersom barnen fortfarande har skollov, fick Axel följa med mig på lunchen. (Ebba och Sara stannade hemma.) Första timmen gick bra men andra timmen började hans tålamod ta slut och tillslut när vi skulle gå hade jag en ilsken och väldigt uttråkad kille brevid mig. Han visade det också tydligt. Slet och drog i mig. Hur gör man då, när man är omringad av människor som man inte känner, men vill lära känna? Man vill ju framstå som en god och bra och kompitent mor och hoppas att de kan tänka sig att träffa en igen.

När jag och Axel kom hem så möttes vi av två ivriga tjejer, som hade önskemål att laga middag till hela familjen. Barnen har nämligen blivit inspirerade av ett australiensiskt tvprogram ( som de följer) , där barn mellan 10 och 12 år tävlar i matlagning. Samma upplägg som " Sveriges mästerkock", fast med barn som tävlar. Så det var bara att gå till affären och handla det som de behövde.
Vi blev sen bjudna på en förrätt, fint upplagt på tallrik, Grönmögelost på kex
Varmrätten bestod av Pepparstekt Fläskfilé med Pommesfrites och fint skuren paprika också fint upplagt.
Till efterrätt fick vi Hägendas glass ( cookies and creams) och choklad glass varvat med digestive- kex och på toppen låg det ett runt chokladkex. Allt smakade jättegott och vad jag uppskattar att inte behöva laga mat. Vi hoppas på flera sådana här fantastiska middagar i framtiden.

Våren är på väg här nu. Visserligen kan det komma kalla dagar ibland, men det känns som det börjar vända. Fåglarna har börjat sjunga förfullt och när solen är framme värmer den en del. Vi ska försöka ta oss ut idag, men först måste barnen göra klart sina läxor som de har under lovet.