På benen igen!

Jag satt igår kväll och försökte lägga ut ett nytt inlägg, men nätverket var alldeles för trögt. Därför kommer inlägget som skulle varit igår idag istället.

Nu börjar min kropp äntligen återhämta sig, efter att ha drabbats av någon mystisk magsjuka/åkomma. Jag vet inte vad som hände den här gången jag kom till Kina , men min mage sa verkligen ifrån och jag har fått känna av rejäla magsmärtor. Jag säger bara det, jag har stor respekt för alla dessa människor som går runt med konstant smärta. Det måste vara fruktansvärt jobbigt. Den smärtan som jag har känt de senaste dagarna är naturligtvis inte alls på samma nivå som för dessa människor, men tillräcklig för att jag ska bli nedstämd och trött. Nåväl nu känns det som det är  på rätt väg och att jag kanske kan bege mig utanför hemmets dörrar imorgon. Jippi!

Barnen hade sin första skoldag igår och flickorna hade så mycket att berätta när de kom hem. Det har börjat en hel del flickor i års 7, så Ebba och Sara var glada över att få lite nya kompisar. Förra läsåret tror jag att det gick 14 tjejer på 60 elever i års 6 och det här läsåret är det ca 30 tjejer på 70 elever (i års 7). Det är spännande och se om det odlas några nya bra, fina relationer det här året. Axel var nöjd med att han hamnade i samma klass som sin svenska kompis Alma, annars hade han ingen större koll på vem som gick i hans klass.

Under hela svenska sommaren har vi njutit av den färska svenska potatisen. Det är ju inget vi är bortskämda med här i Kina. Det ju fantastiskt gott, kan redan nu längta efter denna delikatess.  Här i Kina blir det mest pasta i vårt hushåll och det är precis vad vi har ätit de senaste dagarna. Om Patrik, Axel, Ebba och Sara får bestämma så får det inte serveras något ris till middagen. Patrik får alltid på jobbet ris, oftast tillsammans med någon oigenkännlig gryta. Barnen har också tröttnat på ris, eftersom det också alltid serveras i skolan. Jag kan fortfarande tycka att ris är gott, så ibland får min kära familj stå ut med detta tillbehör till maten.

När vi kom hem i torsdags, så låg det en del post i brevlådan, bland annat några lappar från service kontoret i området. Fann det som vanligt väldigt roligt att läsa. Läs och njut av den fantastiska engelskan ( notera att man ska parkera ägarna i garaget), undertiden passar jag på att säga godnatt från Shanghai för nu är det dags att få barnen i säng.

Tillbaka i Shanghai

Nu känner jag mig redo att återgå till bloggandet, efter att haft uppehåll ( med undantag för 2 inlägg) i 2 månader. Det känns riktigt skönt att få lite rutiner på vardagen igen och i det ingår faktiskt för mig att skriva.
Jag och barnen kom välbehållna fram till Shanghai i torsdags. Jag får väl erkänna att jag hade  fruktansvärd resfeber innan vi skulle resa och barnen fick stå ut med en mindre trevlig mamma dagarna innan. Det var första gången jag skulle resa själv med barnen, utan den mer rutinerade maken. Det hjälpte inte direkt heller att jag är flygrädd och brukar stressa upp mig innan jag ska flyga, vilket jag även gjorde den här gången. Vi kom tills slut iväg efter att ha packat i flera dagar, vägt väskorna ett antal gånger, packat om väskorna, lindat in flaskor i påsar, varit på ICA handlat favorit"mat" . På tal om det, när jag skulle handla den sista laddningen av bl. a. marabou choklad, leverpastej och bregott och la upp allt vid kassan , så kunde jag riktigt känna allas blickar på mig. De undrade säkert vilken diet jag gick på . Så när jag kom fram till kassörskan kände jag ett stort behov av att förklara mitt val av inköp, att jag med något högre röst än vanligt förklarade för hon i kassan att jag skulle flyga hem till Kina och inte alls gick på någon special diet.Det är så typiskt mig att orka bry mig om vad andra tycker och tänker. Nå väl jag fick handlat det jag skulle, allt fick plats i resväskorna och vi kom iväg tills slut. När vi satt på första planet till Amsterdam sa en av flickorna och klappade mig på armen: "mamma nu är det väl bra". Hm, jag kanske har visat min oro alldeles för tydligt. För att sumera resan:  barnen sköttet sig exemplariskt, mamman något nervös, men lugnade ner sig när planet var i luften, alla väskorna kom fram och maten togs inte i beslag. På det hela taget en lyckad resa.

Nu har vi bott några dagar i vårt hus och det känns riktigt skönt att vara hemma i sitt eget hem. Patrik kom till Shanghai i fredags, efter en vecka i HongKong. Axel har varit som ett plåster på honom , ända tills grannpojkarna plingade på dörren i morse. För ingenting slår kompisar, inte ens pappa. De har cyklat, spelat med beyblades, tittat på TV och nu är de och badar på Shanghai Raquet club. Livet är  lätt när man har någon kompis att leka med. Tjejerna har sovit hos Martina i natt. Vi var där på middag igår och de stannade kvar - vilket var väntat. Vi hade en god och trevlig middag hos Martina och hennes familj. Tyvärr har min mage krånglat i ett par dagar och jag har till och från haft jobbiga magsmärtor. Jag tror det är något jag ätit för det är ingen annan i familjen som känt av något. Därför kände jag mig inte i min bästa form igår kväll, men det var väldigt roligt att få träffa alla igen. Marta och Karina med respektive familjer var också där, dessutom hade Karina besök av sin bror med familj, som även var med på middagen.

I morgon är det skolstart. Nya lärare, nya klasskompisar, nya klassrum för alla tre barnen. De var en kort sväng till skolan i fredags för att träffa sina lärare och klasskompisar, men imorgon är den riktiga skolstarten. Jag kan minnas tillbaka hur det var första skoldagen; hur man såg fram emot det,  samtidigt som man var lite sorgsen över att sommarlovet var över. Jag tror ändå att vi alla känner att det ska bli skönt med lite rutiner igen. Vad jag ska göra får vi se. Funderar på att läsa lite språk, bättra på min engelska och min spanska. Dessutom vill jag gärna ta en fotokurs. Det hade varit kul att bli bättre på att fota nu när vi ska till Nya Zealand i vinter.

Men nu är det dags att göra lite nytta innan tjejerna kommer hem från Martina.
Hälsningar från ett varmt Shanghai

Friluftsliv!

Jag kan inte förstå att vi bara har 2 1/2 veckor kvar av Sverigesemestern. Lyckligtvis har vi hunnit med en heldel, träffat vänner, umgåtts med familj och gjort små minisemestrar. Dessutom har vi fått uppleva en svensk högsommar, även om den bara varade i fem dagar. Vi få se om den kommer tillbaka innan vi reser tillbaka till Kina. Veckorna har varit stundtals intensiva, men också stundtals lugna och avkopplande -  som en semester ska vara.

Att  vara i Sverige har väckt många olika känslor inom mig. Å ena sidan har jag njutit av att befinna mig i den vackra svenska naturen, ha fått umgåtts med  bästa vänner, med våra föräldrar, syskon och syskonbarn. Men samtidigt har jag insett att mitt hem faktiskt är i Kina och  att jag vid små korta tillfällen , tro det eller ej, längtat hem till mitt eget hus. Det trodde jag aldrig för ett halvår sen att jag skulle kunna känna. Mitt hem är i Kina, men mitt hemland är Sverige. Det är för mig faktiskt två helt olika saker och känslor. Uttrycket " where ever I lay my hat is my home", stämmer så väl. Fast i vårt fall kan man byta ut  "hat" mot "furniture". Men om " 1/2 veckor kommer det säkert vara svårt att säga hejdå, för då kommer det vara nästa ett år tills vi kommer till Sverige igen. I allafall för mig och barnen, Patrik kommer ha några tjänsteresor till Sverige under årets gång.

Det blir inte speciellt mycket skrivande på datorn så här på sommaren, som ni säkert har märkt. Här kommer därför en liten sammanställning, i form av bilder, av vad vi gjort de senaste 3 veckorna.




Grillning på Vallda Sandö med vänner. Axel
njuter av en marshmallow

Axel lunchar med sin kusin Elina , på Skårsgård

Ebba hade ett lyckat ridläger v 29 - på Sjöstjärnan

Bad i Stamsjön när vi bodde hos mormor och morfar

MINI SEMESTER I DALSLAND

med Fredrik, Karin, Selma och Lisa.

Vad vi har njutit av det rena och natursköna landskapet

i Dalsland . Sverige är fantastiskt vackert och kanske man njuter extra

mycket av den svenska naturen när man bor i en stad som Shanghai

.

Slussar finns det en hel del i Dalsland

Stjärnvinst på Liseberg och fler skulle det bli!

Seglingstur med familjen Kruse ut till en liten ö utanför Vallda Sandö