Tonårsmamma!

Nu har man stora barn. Igår fyllde Ebba och Sara 13 år, vilket innebär att man  officiellt är tonårs- förälder, vilket i sin tur innebär att man har blivit 13 år äldre. Det får mig att inse att mina barn faktiskt inte tycker att jag är ung, fräsh och fräck. Jag kommer själv ihåg hur gamla jag tyckte att 40-åringar var. Det fanns ju inget fräckt över en kvinna ( eller man för den delen) i den åldern. Själv inbillar jag mig att  jag är en ungdomlig mamma. Kanske inte i klädstil, där är jag ganska alldaglig, men i musiksmak och filmsmak. Jag lyssnar gärna på Nicki Minaj och David Guetta. Jag har inget emot att titta på dansfilmer som t ex Step up. Därför finns det  två åldrar i alla människor. Det finns den faktiska åldern och så finns det den emotionella åldern. Någonstans i livet stannar sin emotionella åldern och sen är man kvar i den hela livet. Min ålder är nog 28 år. Jag känner mig inte en dag äldre än 28. Det var det året vi gifte oss Vet inte om det har med saken att göra...det kanske det har...men jag har bestämt mig att jag inte är en dag äldre än 28 - emotionellt. Fast nu sitter jag vardagsrummet och mina tjejer har fest i källaren och insikten över min faktiska ålder etsar sig fast hos mig och det är helt okej. Var sak har sin tid och nu är det deras tid att frigöra sig, bli självständiga och vandra vägen till vuxenlivet. (Visserligen inom vissa ramar.)  Jag har funderat på ordet ungdom. När börjar man kalla barn för ungdom? Är Ebba och Sara ungdomar? Det känns som dom är lite för unga för ordet ungdom. Är inte det ordet mer berättigat på en 15-16 åring? Tänk vad filosofisk man blir när man sitter i vardagsrummet och lyssnar på barnens dunka dunka musik i källaren. Det är bäst om jag slutar nu innan jag snurrar in mig helt i tankarna. Oavsett ålder så är det roligt att höra sina barn ha kul och hjärtat blir alldeles varmt av välbehag. Nej dags och sluta för nu hör jag bara musik och inga röster. Låter oroväckande för en stackars tonårsmamma.

Bakom Fabricmarket

I går hade jag en bra dag alldeles för mig själv. Karina var så gullig och lånade ut sin chaufför till mig. Kanske ska tillägga chaufför med bil annars låter det lite konstigt. Han är så artig och snäll hennes chaufför. Vi brukar skämtsamt säga att vi ska klona honom. Inte bara att han är artig, han hittar över allt, kan engelska och så kör han lugnt och sansat i trafiken. Fyra bra egenskaper för en chaufför. Hur som helst jag bestämde mig för att åka ner till Fabricmarket, vilket ligger sisådär 2,5 mil från oss. Inte för att shoppa , utan för att utforska området bakom Fabricmarket. Rena drömmen för en (amatör)fotograf. I Shanghai hittar man små kinesiska stadsdelar, där folk lever och bor. Bakom Fabricmarket är ett sådant område. Tyvärr försvinner dessa stadsdelar mer och mer till förmån för andra lite mer flådiga områden, så det gäller att passa på så länge det går. Mitt mål med dagen var att försöka gå riktigt nära folk och ta kort på dom. Har fortfarande svårt för detta. Egentligen förstår jag inte varför, för här har de flesta inget emot att man fotograferar dem, eftersom de själva gärna tar upp sin mobil och fotar med. Tyvärr blev fotografierna lite mörka, så det förtog lite nöjet. Vet inte varför, för jag hade rätt bländar tal och ISO. Jag har lärt mig en hel del om kamerans funktioner, men det är mycket kvar att lära. Så jag får väl bege mig ut idag igen och försöka lista ut vad det var som gick fel. Tur att man har ett bildbehandlingsprogram som kan fixa till dem lite, för nu har jag åtminstone några fotografier att visa er från detta fantastiska område.

 

Min hobby

Dags för ett litet inlägg igen. Tiden går så fort, nu är det bara lite drygt 5 veckor kvar tills sommarlov och stundande Sverige vistelse. Ska bli så himla skönt. Det var inte så länge sedan jag var i Sverige, men för övriga familjemedlemmar är det ett tag sen. Jag förstår att dom längtar.
 Så vad har hänt sen sist jag skrev. Patrik har varit i Indien. Det gick bra, inte någon känning av dålig mage eller medtag av jobbiga bakterier till oss. Tjejerna har haft en hel del inlämningar och prov, men det känns som det går rätt så bra för om nu. Efter 1,5 år i skolan har de kommit in i skolans sätt att studera och skriva uppsatser. Jag minns hur vi första halvåret fick sitta och hjälpa dom ofta, men nu sköter de det mesta själv, även om det ibland krävs en liten påminnelse. Men säg den föräldern som inte behöver påminna sina barn om läxan.

För mig upptar fotograferingen mycket av min tid. Det är så fantastiskt roligt att ha hittat en hobby. Det kanske låter löjligt, men jag känner mig faktiskt äntligen hel som människa. Jag har alltid varit lite avundsjuk på de som har en hobby. Det har verkat så roligt att ha en aktivitet som man faktiskt utövar bara för sitt eget välbefinnande. I och med den här olika kurserna jag gått, så har jag funnit min hobby. Att fotografera för mig har flera aspekter; dels att kunna bemästra tekniken .... vilket jag säkert kommer att behöva öva på under många år.....dels att fånga ögonblicket, men framförallt att förmedla en känsla. Lyckas man med det sista har man kommit långt i sitt fotograferande. Fotografier som väcker känslor, stannar oftast kvar inom en. Jag hoppas att jag någon gång kan komma dit.
 Nu tar jag med mig min kamera, så ofta jag kan. Den senaste fotokursen, med Mimo, har verkligen hjälpt mig att tänka ett steg längre när det gäller att fotografera. Att få till ett intressant foto handlar mycket om kompostion, men också om att fånga ögonblicket. Här i Shanghai finns det så mycket att fota. Fast det är egentligen inte så konstigt, i en stad på runt 20 milj händer det ju alltid något. Andra helgen i Juni ska vi ( jag, Karina, Maria och Martina)  gå på en 2 dagars workshop. Vi ska få lyxen att, tillsammans med vår fotolärare Mimo, en annan fotograf och en grupp fotografentusiaster, gå runt i Shanghai och bara fotografera. Längtar redan efter den här helgen.

Vad annars står på agendan? Idag är det loppmarknad på skolan och barnen vill dit. Eftersom jag sagt nej till en del aktiviteter den senaste tiden, så får jag väl åka med dom dit idag, även om loppmarknader inte är mitt största intresse. Jag kanske ska ta med mig kameran och fota lite under tiden. Sen MÅSTE jag börja och gå igenom alla våra saker. Vi flyttar om mindre en 1 månad till ett annat område, så det är lika bra att passa på att rensa lite. Dumt nog så hinner man samla på sig en del onödigt under 1,5 år. Varför blir det alltid så?

Lämnar er med lite foton från senaste fotokurstillfället

One direction



Come fly with me

Dancing on water

 

Lady in red

245 - vad ska man göra då?

245 står skalan på idag! 20 i Sverige anses som dålig luft, bara som en jämförelse. Så vad ska man göra en sådan här dag när luften är dålig, men ändå varm och fuktig? I skolan håller dom barnen inne om värdena på luftkvaliten överstiger 200, så det säger ju något om hur den dåliga luften påverkar våra liv. Men det är inget att hänga läpp över.... det är som det är....ska man bo här i några år får man bara gilla läget. Så tillbaka till frågan; vad ska man hitta på? Axel och jag är själva hemma. Patrik är fortfarande i Indien och tjejerna har sovit över hos Martina. Jag försöker ordna en "playdate" till Axel, men om jag inte lyckas så får det nog bli lite bowling.

Vad har annars hänt den här veckan, inte så mycket faktiskt. Jag har gjort 2 försök att hämta upp en skinnjacka, som jag beställt, på fabricmarket. I måndags var jag där med Karina. Provade den. Den visades vara för liten över axlarna och för trång i ärmarna. Vi kom överens att jag skulle hämta upp den i torsdags igen. Kom dit, då med Maria och naturligtvis var den inte färdig. Sa åt dom att de fick leverera den hem, eftersom jag bor 2,5 mil bort, vilket de gjorde igår. De hade gjort den lite större , men fortfarande är jag inte riktigt nöjd. Fast jag orkade inte tjafsa mer, så jag accepterade den och betalade. Jag tror inte fabricmarket är riktigt min grej. Jag vet att många är stor kunder, beställer mycket och är jättenöjda. Jag tycker det är mest omständigt , tar mycket tid och att jag sällan är riktigt nöjd. Patrik däremot brukar beställa skjortor och han är i flesta fall mycket nöjd. Nå väl, det är ju inget världsproblem precis. Man kan ju helt enkelt låta bli att sy upp, om man inte vill.

Jag vet inte om vi börjar komma in i regnperioden, men den här veckan har det regnat, tror jag, varje dag. De har också föreberett för sandsäckar framför allas garage, så kanske regnperioden är på väg. Förra året missade vi den, tack och lov. Tror inte den drog igång på riktigt förren vi var i Sverige. Hade ett par översvämningar i källaren, men det kommer vi,tack och lov, slippa när vi flyttar till lägenhet.

I går lyckades jag  ta mig till gymmet, för första gången på minst 2 veckor. Jag längtar verkligen efter att komma igång igen, efter alla sjukdomar ock krämpor. Ska göra ett sista ryck innan sommaren. Det känns lite trist bara. det tar sådan tid att bygga upp bra fysik och sen när man lyckats hyfsat, så blir man sjuk och då rasar man ganska fort. Men men det är bara att ta nya tag. Finns inga genvägar.....

Lite av varje!

Okej, nu gör jag ett nytt försök att skriva lite på bloggen igen. Men jag ska inte skriva om alla krämpor och sjukdomar jag haft de senaste fyra veckorna, det blir en så fruktansvärd tråkig läsning. Nej, istället kan jag meddela att svärmor var här.  Vi shoppade, umgicks, men tog det också lugnt, vilket var behövligt både för mig och henne. Hon flög hem till Sverige i Torsdags. kom hem välbehållen, trots ett ben som varit lite olydigt och protesterat en hel del, när hon varit här.
 Vi har också hunnit med en internationell dag på barnens skola. Som vanligt trevligt. Svenska bordet bjöd på chokladbollar och kanelbullar - enkelt, men gott och uppskattat. Men det fanns många länder som var extremt mycket mer ambitiösa, med alla möjliga maträtter. Vi konstaterade som vanligt att ett sådant här arrangemang, med hemlagad mat, dryck och t o m vin skulle ju aldrig kunna genomföras i Sverige, med alla restriktioner, lagar och  hälsokontroller.

Vad har annars hänt, inte så där jättemycket faktiskt. Det har blivit en del fotografering, men tyvärr alldeles för lite. Ja just det, vi ska flytta - till Raquet Club. Raquet club är ett lägenhetsområde, med ett jättefint clubhus. Där erbjuds det oändligt mycket mer aktiviteter för barnen...och för vuxna. När man bor i Shanghai uppskattar man närheten till sakerna. Det tar nämligen så fruktansvärt lång tid att ta sig i den här staden. Kan man få roliga saker nära, så underlättar det en hel del. Ser väldigt mycket fram emot den här flytten, även om det ska bli intressant att se om vi fixar att bo i lägenhet. Nu är ju inte lägenheten speciellt liten, så det ska nog gå bra.

Patrik är i Indien nu. Han åkte i Söndags och kommer inte hem förren den 15:e Maj. Vi får hoppas att han inte tar med sig några otäcka bakterier hem. Här i Kina behöver man inte vara speciellt rädd för sådant. Jag har nog aldrig varit riktigt magsjuk här någon gång. Sen får man säkert i sig mycket annan skit, som kan påverka hälsan i framtiden, men det orkar vi inte tänka på nu.

Nej, nu ska jag faktiskt försöka göra lite nytta. Nu när jag inte har Ayi ( hon slutade för ett par veckor sedan) här varje dag, så får jag själv se till att hålla det fint här hemma. Jag måste säga att det känns faktiskt riktigt bra. Jag känner mig lite mer nyttig. Det blev ju nästan löjligt hur mycket vi lämnade till Ayin, så hon skulle ha något att göra. Nu får vi alla ta ett större ansvar att hålla ordning och det livet skulle vi ju tillbaka till förr eller senare. Nå väl, lämnar er med lite foton från de senaste veckorna.