The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

tisdag 25 december 2012

Vackra Nya Zealand

Landade i Aukland i Torsdags och möttes av ett fuktigt, men bitvis soligt Nya Zealand. Vi slogs genast av hur ren och väldoftande luften var. Vad underbart det var att känna andra dofter än avgaser och sopor, som man så lätt kan känna i en stor stad som Shanghai.Första tre nätterna hade vi bokat uppe i " Bays of Island. Resan dit upp gick bra, även om vi hade vissa svårighter att hitta vägen förbi Aukland. Vi kom fram ganska sent till hotellet, så ganska omgående var det dags för oss att sova. Fast det tog ju förstås att tag att somna, med tidskillnad på 5 timmar i kroppen.
I fredags hade vi bokat en båtutflykt för att se på delfiner och kanske ev simma med dem. Fast vi började dagen först med lite avkoppling vid hotellets pool. Känns så här i efterhand, som ett mycket bra beslut, eftersom vi än så länge bara haft två soldagar sen vi kom hit. Delfin utflykten blev mycket lyckad. Vi fick se en massa delfiner, som simmade, hoppade och lekte. Det som var mest fascinerande var hur de gärna simmade med båtarna och som det kändes, ville socialiseras med oss människor.
I lördags tog vi åter igen en båtutflykt, men nu ut till en av öarna. Där fick vi en dag med bad, kajakpaddling och avkoppling. Till en början var vädret ostadigt och vi var oroliga att vi skulle behöva korta ner vår dag på ön, men som tur var vände det och solen tittade fram.Vilken underbar dag vi fick sen, att få befinna sig på en naturskön omringad av turkosblått vatten, är bara så avkopplande som det kan bli. ´
Sen i söndags har det mesta dels bara varit regn, men det gör inte så mycket, för Nya Zealand har så mycket att erbjuda oss turister ändå. Vi har besökte papegojaZoo, vattenfall och NyaZealands äldsta stenhus. I måndags bilade vi ner till Rotorua, med en liten omväg inräknad tog det  7 timmar för oss att komma hit. Staden,som ser ut som en liten amerikansk småstad med raka gator, är omringad av varmakällor. I går var vi framme redan vid 15 och passade på att åka och titta på några av dessa källor.
Idag har regnet fortsatt, därför valde vi besök på fårfarm och lejonpark. Två riktigt lyckade roliga och lyckade besök. Mitt i en åktur genom fårlandskap, fick vi t om beskåda ett bråk mellan några kineser. Spännade värre. Det är inte helt ovanligt i Shanghai att man ser bråk, där kineser står och skriker på varandra. kanske inte något man bväntar sig på NZ. Guiden suckade och sa till dom att om de inte slutar får det gå tillbaka. Vet inte om de förstod det, men de slutade tillsslut...

Här nedan  har jag valt ut några kort från "Bays of island"












Imorgon är det av till Ohakune, hoppas på lite bättre väder och mer äventyr...

måndag 17 december 2012

Att packa är inte alltid lätt!

Hosta som inte vill gå över och förkylningar som är mer envisa än vad vi är. Förra veckan var det Ebba som var hemma från skolan en dag, igår var det Axel. Vi får hoppas att det blir bättre innan onsdag, när vi ska resa. Jag har varit extremt ressjuk den här gången. Vaknat kl 5 varje dag i ett par veckor. Förstår egentligen inte varför, men hur som helst ska det bli väldigt skönt att få komma iväg och byta miljö. Vi har inte planerat så mycket, mer än bokat boende och färja. Har fått höra från flera att man inte behöver planera, utan ska ta det lite som det kommer och försöka stanna till och njuta på vägen. Vi får se om det är rätt taktik. Nya Zealändarna har sommarlov nu och det är deras högsäsong, så risken är att det är fullbokat på många ställen. Ska ta och packa det sista idag. Det är alltid lika svårt att veta hur mycket och vad man ska med sig. Antingen har man med sig för mycket kläder eller för lite, dessutom har man nästan alltid glömt någor...åtminstone är det så för mig. Hur man ska packa är, en annan fråga också, vi som dessutom ska in och ut ur bilen med packningen.  I-lands problem - jag vet, men det är alltid lite att planera innan en resa....nå väl jag märker när vi är där om jag gjort ett bra jobb eller inte. Tjejerna är 12 år och har det senaste 2 åren fått ta mer och mer ansvar för sin egen packning, så även den här gången. Jag ska försöka att inte lägga mig i ..(även om det är svårt att låta bli)...för de måste ju lära sig att planera själva vad de behöver. Jag får väl erkänna; jag har alltid varit liten av en curlingmamma och gärna velat hjälpa dom lite för mycket, men med årens lopp har jag lärt mig att skala av lite av den sidan hos mig.  Den här gången har jag bara gett ett skriftigt förslag på vad de kan tänkas behöva under resan, fast risken finns att jag i slutändan kommer vara där och peta mer i detalj....
Förutom att slutföra packningen, ska jag idag också inhandla det sista inför resan. Det är...även om det inte känns så...faktiskt jul om mindre än en vecka, så något litet paket kanske slinker ner i väskan...


måndag 10 december 2012

Nu är det jul igen...

Jag är egentligen igen julmänniska eller rättare sagt, jag tycker inte om all förberdelser innan julen. Blir så fruktansvärt stressad över sådant. Så det passar ju ganska bra för mig att bo här i Kina, för här får man absolut ingen julstämmning och därmed ingen press på att allt som måste förberedas. Fast jag måste erkänna att när jag ser alla bilder på vinterlandskap och pepparkaksbak, så kan jag ju inte annat än längta hem till Sverige. Det ser så fantstiskt mysigt ut! Jag kan tänka mig att ni där i Sverige njuter extra mycket av snön och kylan efter den fruktansvärt regniga hösten, som jag förstått, ni haft. Jag unnar er verkligen det. Här har vi det lite småkallt och ruggigt. Vissa dagar känns det som en mild Göteborgs vinter här, runt 10 grader och lite små fuktigt ute. Fast förra veckan, dök det plötsligt upp en dag med sol och nästan vårvärme. Axel tror fortfarande att det är sommar och vägrar att sluta använda crocs. Det är inte helt ovanligt att jag upptäcker att han haft på sig crocs under en skoldag. Å andra sidan är han ju varm som en kamin och behöver inte så mycket kläder på sig.

7 skoldagar kvar, sen är det äntligen jullov. Barnen är trötta nu och behöver verkligen ett litet break. Jag kan inte fatta att snart beger vi oss ut på vår ( eller åtminstone min och Patriks) livs drömresa. Redan som ganska ung hade jag en dröm om att få åka till Nya Zealand och inte trodde jag då att jag redan som 42-åring skulle få komma dit. Jag hoppas att det blir en sådan där fantastisk resa som jag fantiserar om, så att det inte blir en "vi hade i allafall tur med vädret" resa. Om inte annat får vi luftrören rensade och våra kroppar får tillskott av vitaminer som de med all sannolikhet saknar.  Å vad vi ska äta fisk och skaldjur, något vi inte är bortskämda med här i Shanghai.

Appropå att äta, så var vi på julbord förra helgen. Svenska klubben hade arrangerat ett julbord på
"Four Seasons hotel" och över förväntan dessutom. Maten var riktig god och vällagad. Det fanns köttbullar, julskinka, brysselkål, pepparkakor och massa annat gott. Kanske inte precis med samma kryddning, som vi är vana med i Sverige, men vad gör det när det smakar gott. 350 personer var där, stora som små. Barnen fick svensk lösgodis av tomten (mycket uppskattat så klart), svenska klubbens kör uppträdde, så med andra ord så nära vi kommer svensk julstämning det här året. Fast idag fick vi faktiskt också lite julstämning, när barnen i svenska skolan hade ett gulligt litet luciauppträdande för oss föräldrar. Antal skönsjungande elever var dock fler än föräldrarskaran, där de flesta hade 2 eller 3 barn som deltog i Luciatåget. Det är lite annat än de luciafirande man varit med i Sverige, när man får trängas med 50 andra föräldrar, som också vill ha en chans att se och höra sina barn. Här idag kan jag lugnt påstå att alla såg och hörde.

Jag har köpt de dyraste lucialinnen någonsin... 200 kr/styck.  När man inte har en ICA att handla i (99kr/styck för ett linne förra året), får man låta någon sy upp ett åt en.  Lite sent ute beställde jag 2 lucialinnen förra veckan. Hade som hastigast, tagit mått på Sara och var lite orolig att det skulle bli pannkaka av allt i hopa. Idag åkte jag ner med Maja för att hämta dem. Lite nervöst lämnar jag fram lappen, med oron att jag lämnat helt opropetionella mått. Tyvärr visades det vara mitt minsta bekymmer, eftersom de av någon anledning bara sytts upp bara ETT linne. Kl 10.30 upptäckte jag detta och kl 16 skulle vi vara i skolan. Förklarade med en något desperat röst att de måste sy upp ett till IDAG och att det måste vara färdigt klockan 14 SENAST. Tack och lov gick de med på det och jag kunde för stunden andas ut. Undertiden fixade vi några andra ärenden och passade på att äta lunch på en sushirestaurang, som jag aldrig varit på förut. Mumsigt gott var det och det bästa med sushi är att man blir så där lagom mätt. Väl tillbaka på fabricmarket, hängde faktiskt mina två lucialinnen och väntade på mig och jag kunde lugnt andas ut...

I onsdags var vi i Lu xun Park med fotokursen. Lu xun park är en fantastisk park, som man bara måste besöka om man är i Shanghai. Parken är full av kineser, som träffas för att umgås. Här dansas det, spelas musik och mycket mer. Tyvärr så bråkade mitt batteri och kameran dog, men jag hann ta några kort innan dess....




torsdag 29 november 2012

Vinterkonsert!

Var på en trevlig och lyckad vinterkonsert på skolan. Blir så imponerad på alla barn och ungdomar som vågar ställa sig på en scen och sjunga och/eller spela något instrument. Igår var det Secondarys musikelever som bjöd på en musikalisk resa. Dessutom sjöng WISS kör, som består av elever, föräldrar och barn, 3 sånger. Ebbas klass uppträdde med Maroon 5:s "Moves like Jagger" och Saras klass med "Stereoheart". Den här terminen har de studerat och övat hiphop och rap, vilket  vi fick se resultatet av i dessa uppträdande. Ebba fick dessutom äran att sjunga 2 sånger. Den andra sången var med sitt nyetablerade band. Eftersom jag älskar musik , tycker jag naturligtvis att det är extra kul att de vill hålla på med det.


 

 
 
Idag har jag faktiskt haft en riktigt mysig dag alldeles för mig själv. Efter att barnen åkt till skolan gjorde jag mig i ordning för att åka och ha tennislektion på klubbhuset. Upptäckte dock att ingen var där när jag kom. Hade typiskt nog missat ett par sms från Kristina, som skulle ha lektion tillsammans med mig. Eftersom det hade regnat i natt var banan blöt och det blev därför en iställd lektion. Det var väl lika bra, eftersom luften luktade svavel och bränt gummi.... ja, ibland undrar man vad det är för luft man andas in här? Bestämde mig att gå till gymmet och springa på löpbandet istället, men när jag kom in i salen upptäckte jag att bara 3 av 11 maskiner fungerade och alla 3 var upptagna. Lite irriterande eller ganska mycket irriterande. Den stackars receptionisten fick ett litet argt öga av mig och en fråga när de hade tänkt att laga maskinerna. Hon lovade att ringa reparatören, men det återstår att se. Eftersom jag inte hade någon lust att lyfta vikter, utan att ha värmt upp mig, bestämde jag mig för att gå hem istället. Resten av dagen avlöpte lugnt och avkopplande. Försökte baka lite lussekatter, som först blev rejält misslyckade, hårda,torra och brända i botten. Men på andra försöket lyckades jag rycka upp mig och bullarna blev faktiskt rättså stora och inte så brända. Det är inte illa, för att vara mig, ska ni veta. Baka bullar och lussekatter är inte min starkaste sida. 
 
Patrik kommer hem sent i kväll/natt. Han flög över dagen, till en kinesisk stad, som jag inte kan uttala namnet på och landar kl 23.30 ikväll. Som tur är , på flygplatsen nära oss. Nej, nu är det dags att ta hand om middagsdisken, som står och väntar på mig i köket.
Ha en riktig härlig torsdagskväll!
 
 

.

lördag 24 november 2012

Liten uppdatering!

Jag har gjort att antal försök att skriva på bloggen den senaste tiden, men av någon anledning har jag inte lyckats avsluta mitt inlägg.  I måndags påbörjade jag i allafall att skriva och här nedan börjar inlägget...

Ja, tiden flyger iväg här också, trots att jag inte jobbar. Kan inte fatta att det är måndag igen. I torsdags var jag på lunch med Svenska klubben. Riktigt trevligt och gott. Vi åt kinesiskt på "1221". Vi åt den så kallad "SAS- menyn". Tydligen är det många SAS-anställda som går dit och restaurangen har satt ihop en meny av deras favoriträtter. Jag måste säga att de har god smak, för maten var riktigt god och vällagad. En symfoni av smakrik kinesisk mat och en restaurang som jag i fortsättningen kan tänka mig ta besökare till .

I fredags var det dags att åter igen söka förnyat visum. Inte klokt att vi snart har bott här i ett år. Patrik han har visserligen redan passerat 1 år i Shanghai, men för mig och barnen blir det jubileum ( om man nu kan kalla 1 år det) den 29 December. Jag kan minnas hur omtumlande och jobbigt det var när vi kom hit, hur känslorna åkte som en jojo var och varannan timma, hur arga barnen var på oss och hur ledsna vi kände oss stundtals. Då kunde jag aldrig tro att vi skulle anpassa oss till ett liv här, hur bra barnen skulle trivas och att vi skulle kunna tänka oss att förlänga kontraktet. Men vi har anpassat oss, barnen trivs jättebra och vi kan tänka oss att förlänga kontraktet. (Vill dock poängtera att Patrik inte har skrivit på någon förlängning ännu.) Det känns fantastiskt och även om jag har mina deppdagar ibland, så är det ingenting hur vi mådde då i januari.

För att återgå till förra veckan, så var lördagen en kall historia... iallafall för oss föräldrar. Tjejerna spelade sin första fotbollsturnering på skolan och vi föräldrar tittade på i den småkalla kylan som hägrade. Flera internationella skolor runt om i Shanghai ställde upp. Tjejerna kämpade på otroligt bra, trots tufft motstånd. Det är roligt att Ebba och Sara får vara med om bilda det första tjejlaget på WISS. Tidigare år har man inte lyckats få ihop ett fotbollslag för tjejer. Därför kanske skolan är lite extra stolt över sitt nya fotbollslag...

Den här veckan har varit fulltecknad för min räkning. Jag har fått en lektion i "Majong", vilket var jättekul. Jag har också hunnit med Lunch hos Eva, zumba, aquazumba, fotokurs och en fotodag i downtown ,med Maria. Den sistnämnda dagen var fantastiskt lyckad. Vi hade bestämt oss för att åka ner och gå på den så kallade "Antikgatan". Regnet hängde lite i luften, men vi chansade ändå. Vi tog tunnelbanan till Peoples park, gick några kvarter bort till "Anitkgatan". Sen hade vi en trevlig promenad genom kvarteret. Promenerade förbi  marknaden och hamnade tillsslut i ett bostadsområde.
En av sakerna som är så fascinerande med Shanghai är hur bostadskvarter, där folk, lever, jobbar och bor, varvas med moderna, höga byggnader, där företag har sina affärer....mitt inne i centrala Shanghai. Det är en häftig upplevelse och jag kan aldrig sluta förundras över detta. När man promenerar genom bostadsområderna, är folk otroligt trevlig glada och tillmötesgående. Föräldrar har inget emot att man tar kort på deras barn, de hälsar och ler även när man kommer med kameran på magen. Tycker det är beundransvärt hur generösa de kan vara.






 
 


 

I fredags hade grade 2 utställning och vi föräldrar fick komma och titta. Barnen hade valt ett ämne att forska om och Axel valde öken. Barnen hade gjort poster och andra kreativa saker för att visa vad de lärt sig. Sen fick de sitta vid sitt lilla utställningsbås och presentera sitt arbete när folk kom fram till dem. Så otroligt gulligt och imponerande på samma gång. Jag kan säga att det nästan föll en liten lycktår från mammas öga, för där satt Axel som för ett år sen inte pratade någon engelska och presenterade ett arbete om öken på just engelska. Man kan inte bli annat än imponerad.


 

 

 
I går hade vi en riktigt trevlig familjedag i downtown. Först åt vi lunch på Gourmet Café, för att sen åka till "musikgatan" och "bok- och konstgatan". Två fantastisk roliga gator att shoppa på. I Shanghai kan man nämligen hitta gator med olika teman, där man samlar liknande affärer på ett och samma ställe. Av namnen på gatorna kan ni förstå vad vi ville shoppa... Det slutade med att vi köpte en elgitarr (billig sådan), stativ till mikrofoner,  målarfärger, penslar och mycket mer. Så nu målas det och spelas för fulla hus hos oss. Vilket är bra för då kan vi kanske överrösta grannens skalspelande på pianot, som vi får stå ut dagligen med...



onsdag 14 november 2012


Efter ett par veckor med dåligt väder, har vi åter fått lite sol igen. Luften upplevs dessutom lite bättre, jämnfört med förra veckan, då det under vissa av dagarna var så dålig luftkvalité att man knappt ville/borde vara ute. I onsdags hade vi fotokursen på kvällen, vilket innebar att vi skulle ut och fota The Bund och Pudongs skyline. Inte precis det lättaste, men riktigt kul. Vi skulle bland annat ta kort på en bro ( som jag naturligtvis glömt namnet på), som skiftar i färger. Riktigt häftigt. Men himlen var av förklariga skäl inte stjärnklar och när vi satt i taxin hem, insåg vi hur dålig luften varit. Det kändes som om vi hade rökt ett helt paket cigaretter, så torra var våra halsar...lite skrämmande när man tänker på det.
Är inte jätte nöjd med mina fotoresultat. Många har åkt i den så kallade "papperskorgen", men jag har dock lyckats hitta några kort som är värd att visa. Fast jag insåg när jag titta igenom mina 400 kort att jag hade lyckats få stort sätt alla mina foton snett, trots att jag använde en ett stativ. Inte illa!
Nej, det blir nog flera turer ner till The Bund för att öva. Har fortfarande en hel del att lära...

 
 
 
Jag har fått lära mig ett nytt uttryck här bland expatskvinnorna. "China Day". Det är en dag när man känner sig låg, undrar varför man flyttade hit och längtar hem till sitt hemland. Tydligen  är det inte bara jag som har sådana här dagar. Det kan man forfarande få ibland, trots att man bott här länge, under flera år. I måndags tyckte jag så fruktansvärt synd om mig själv ( fast egentligen är det inte så synd om mig), låg i sängen och grät. Då visade det sig att en av mina "Zumbavänner", hade legat och gråtit under tisdagen. Så vi har alla sådana dagar här och jag måste erkänna att det är skönt att höra att att man inte är ensam. Sen kan man må dåligt av olika anledningar. En del kan ha jobbigt med kulturen, andra med miljön och som i mitt fall brist på meningsfull sysselsättningen. Men jag måste poängtera att jag aldrig skulle vilja vara utan den här erfarenheten, så det är värt de där dagarna när man känner sig nere. Vem får tex lära känna nya vänner för livet, mitt i livet?
 
Nej, måste avsluta nu. Ska snart iväg på lunch med Svenska klubben. Imorgon ska Patrik och jag åka och förnya våra visum. Det är inte klokt, snart har vi bott här i ett år...



torsdag 1 november 2012

Happy Halloween!

Nätet har krånglat till och från den senaste månaden. Vi har haft folk hemma som försökt och fixa det. Patrik sa vid ett tidigt skede att det var modemet som var trasigt, men nej det ville de inte lyssna på. De går hellre hit några gånger, byter sladdar och  programmerar om, än lyssnar på en utlänning. Tillsslut fattade det och häromdagen var det en kille från Telecom här och bytte modemet. Så nu ska det förhoppningsvis fungera ett tag, även om vi måste gå och dra ut och sätta i sladdarna när det krånglar. För här krånglar nätet. Man är så bortskämd från Sverige där man bara kan sätta på datorn och så fungerar det mesta. Jag kan saknar det ibland eller snarare ofta och när nätet är borta i ett helt dygn så inser man hur beroende man har blivit av detta verktyg. Det gör det inte lättare heller när mycket skolarbete sker på nätet och flickorna behöver inte bara söka kunskap på det, de behöver också lägga upp alla sina arbeten på skolans "Managebac" (intra-net). Nå väl nu är allt i sin ordning igen och jag ska sluta och klaga nu.

Någon som det däremot är synd om är Axel, som fick feber i natt och är hemma från skolan idag. Lyckligtvis hann han med att vara vampyr igår när Halloween firades både i skolan och i vårt område. I skolan var det parad i Primary och alla barn var utklädda.  Hemma i området så anordnades det ett gemensamt "bus eller godis". Jag hade nog varit och köpt det dyraste godiset till Halloween. Vägrade köpa kinesiskt godis, för det vet man ju inte vad det innehåller. Därför fick det bli Haribo, som jag inbillar mig är bättre.

Jag som inte varit någon direkt fan av Halloween tidigare, fann det ganska kul det här året. Vi gick in helhjärtat i år och har faktiskt smyckat huset en hel del för att vara oss. För 15 år sedan fanns knappt den här högtiden i Sverige och det var inte många som visste vad det innebar. En av dom var jag. Jag minns hur en stackars flicka i 10-12års åldern ringde på vår dörr. Lite lätt utklädd och med ett trevande försök att framföra sitt önskemål, sa hon " bus eller godis". " Ja, tack " sa jag och tog en godis ur hennes påse. Jag kan inte minnas ett mer förvånat ansikte en hennes. " Nej, du ska inte ta, du ska ge" svarade hon. "Oj förlåt" replikerade jag och hämtade istället en 5 krona och la i hennes påse. Känner helt klart att jag kommit långt med mitt Halloweenfirande sen den ytterst pinsamma situationen...

Halloweenparad i skolan
 
Axel - The vampyre
 
Det flesta "monstrerna"var ju otoligt gulliga och söta, men den
här masken tyckte jag faktiskt var riktigt läskig.                        

onsdag 24 oktober 2012

"Gör dom större"

Ja, då har man agerat fotomodell för första gången i sitt liv. Det var en mycket intressant, rolig och lite obekväm upplevelse. I går var vi nämligen hemma hos vår kursledare i hennes lilla studio. Ja studio och studio, hon hade tagit beslag på deras vardagsrum . Som hon sa; normalt kanske det är barnen som lägger beslag på vardagsrummet med sina leksaker, men i vårt fall är det jag . Jag hade inte förstått att vi hade special hemläxa och missat totalt att man skulle ha med sig något svart och något vitt att ha på sig. Dessutom skulle man ha klippt ut något intressant modellfoto från någon modetidning. Det hade jag också missat. Jag skyllde på min frånvaro av förra gången, även om hon säkert hade skrivit det i något mail. Hur som helst fick vi turas om att vara modeller och fotografer. Jag kan säga att efter den här dagen har jag stor respekt för dessa två yrken. Det är en konst att få till det perfekta fotot och vad modellen gör och vad fotografen gör är lika viktigt. Ja, för hur ler man med ögonen, utan att le med munnen? Det var svårt kan jag säga. Till mig sa hon att jag inte fick le så mycket. Alla andra som var med igår, har vackra, stora ögon. Mina är små och blir som minimala sträck när jag ler. " Gör dom större" sa hon. Hur fasiken gör man ögonen större? Då blir det lätt att man stirrar som en vettskrämd katt, när man försöker öppna upp ögonen. Efter några försök, med huvudet lutande åt alla håll och kanter, kom hon på att man ska fotografera mig uppifrån och att jag ska titta uppåt med en längtande blick. Ja hmm... det ska bli väldigt intressant att se resultatet om en vecka. Dessutom hade jag en stor jäkla finne som jag förbrilt försökte sminka bort. Nej, modell jobbet är inget lätt yrke och inget för mig. Men roligt var det! Vi skrattade gott när vi försökte posera med kraft, samtidigt som vi skulle vrida vår kropp i dom mest omöjliga lägena ( åtminstone för en 40+- are). Som fotograf gällde det att hitta den perfekta ljussättningen. Tänk hur olikt ett foto kan se ut, beroende på hur ljuset faller. Jag blev lite sugen på att köpa spotlight och skärmar. Det visade sig inte alls vara dyrt. 400rmb för en komplett uppsättning. Vi får se ... köpa är ju lätt, men sen ska man få plats med det också, så jag får nog hejda mig lite.

I dag får vi hem Ebba och Sara. Jag är så nyfiken på hur de har haft det. Telefonen har varit helt tyst från deras sida, så det måste vara ett gott tecken. Några rapporter ha skickats till oss föräldrar från deras rektor och läser man dom verkar de ha haft en fantastisk vecka.

 

tisdag 23 oktober 2012

Visst känns det lite tomt i huset!

Huset känns lite extra tomt och tyst när tjejerna är på skolresa. Axel njuter fullt ut. Att få ha mamma och pappa för sig själv är inte fy skam. Fast så är han forfarande ett ganska litet barn och vi är fortfarande jättebra i hans ögon. Ebba och Sara, som befinner sig i början av sina tonår, tycker däremot inte det. För hur pinsam kan man egentligen vara som förälder i deras ögon? Det tror jag de flesta tonårsföräldrar kan svara på, nämligen; extremt pinsam! Fast visst är det är helt i sin ordning. Det tillhör ju åldern. Hur som helst, de verkar ha en rolig skolresa. Idag fick vi det här mailet av deras rektor.

 

Jag kan inte påstå att jag har varit med om något äventyr här hemma som mina döttrar. Nej den största bedriften från min sida var att jag tog mig till aquazumba-passet idag. Fortfarande med en liten förkylning i kroppen lyckades jag ta mig igenom hela passet, även om jag kände att kroppen sa ifrån lite. Att det ska vara så svårt att bli av med en förkylning. Jag är osäker om jag ska gå imorgon, vill inte riskera bli sämre. I morgon har jag åtminstone fotokursen, som jag missade förra veckan. Vi ska få komma hem till vår kursledare och få ta porträttfoton i hennes studio. Det ser jag fram emot. Bäst att man förbereder sig med att sminka bort alla finnar och rynkor. Kanske att ni får se resultatet vid ett senare tillfälle, om mina kurskamrater delar med sig av sina alster ,dvs.
 
Hann också med en trevlig lunch hos Alejandra idag. Våra knytis-luncher är som vanligt väldigt trevliga. God internationell mat och trevligt sällskap kan aldrig gå fel.
 
Apropå mat, måste börja med middagen snart. Inser att klockan är alldeles för mycket. Hemma i Sverige är det väl lunchdags, så jag får önska er en smaklig måltid!
 


måndag 22 oktober 2012

Nu är jag här igen..

Så nu är jag tillbaka. Jag vet att det är flera som vill att jag ska vara mer aktiv på min blogg än vad jag har varit på sistone.  Men det är inte alltid lätt att få till det där med skrivandet, särskilt inte när man är sjuk och när internet slutar fungerar  - villket hände mig förra veckan. I början av förra veckan drabbades jag av ett märkligt virus, som bara resulterade i feber och ont i halsen. Tyvärr blev jag så pass dålig att jag behövde ligga och vila i några dagar. Trist och slöseri med tiden. Jag missade både föräldrarmöte i Svenska skolan, min fotokurs och  dessutom all träning. Så fruktansvärt typisk nu när jag äntligen blivit lite mer aktiv. Varför är det alltid så att man blir sjuk när man är som mest aktiv? Kan inte de där infektionerna komma när man inget har att göra. I Torsdag började jag dock känna mig bättre och åkte in till French Conssesion för en träff med Harumi och Karina. Det kändes som välbehövligt efter att ha legat i några dagar. Vi gick på basar och åt en härlig lunch på GloLondon (www.glolondon.com). Vi blev så inspirerade av stället att vi beslutade oss för att vi ska unna oss en kväll ute den här veckan. Få se var vi hamnar då.

I fredags åkte jag och Karina in till Pudong för att fotografera. Jag har inte varit den bästa på att göra mina fotoläxor. Först upptäckte vår kursledare att det var fel på mitt objektiv till kameran och sen hade överföringssladden till kameran mystiskt försvunnit och jag har inte haft möjlighet att föra över mina foton till datorn. Jag tappade därför lite lust till att fotografera, men när Patrik kom hem med ett nytt objektiv, så fanns det ingen ursäkt längre. Vi bestämde oss för att åka till Pudong för att fota. För er som inte varit i Shanghai, så kan jag berätta att Pudong är finansdelen av staden och det nyaste området. Här växer den ena skyskrapen upp efter den andra. Inte för att jag varit i många storstäder, men jag tror att Shanghai och då synnerhet Pudong har en av världens häftigaste "skyliners". Varje gång jag är där, tycker jag att det är lika häftigt. Jag verkligen älskar skyskrapor. Men lika mycket som jag älskar skyskrapor, lika mycket älskar jag miljöer som French Conssesion, med sina 3-4 våninghus, omringade av de gröna lönn-liknande träden, med sina camouflage-mönstrade trässtammar. Båda miljöerna är roliga att fotografera. Just i Fredags blev jag inte speciellt nöjd med resultatet. Jag vill tro att det berodde på det sol-disiga vädret, men jag är rädd för att det berodde mer på fotografen. Jag kan inte direkt säga att jag utvecklats något sen jag började den här kursen, annat än att kursen har fått mig att vidga mina vyer. Att även det lilla kan bli något stort och intressant. Men att få det som jag tycker är intressant att fastna i kameran är inte alltid lätt. Här nedan kan ni se några av mina mer eller mindre lyckade foton.

På kursen har vi varit ute och fotograferat vid ett tillfälle. Hon tog med oss till ett fattigt kinesiskt område. Just den dagen vi var ute sken solen och vi hade klarblå himmel. Ljuset var vackert och det slitna, trasiga och smutsiga blev intressant och fascinerande. Återigen blev vi påminda om vilka kontraster det finns i den här staden. Hon började med att ta oss igenom en grönsaks- och fiskmarknad, som det finns så många av här
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Frencg Consession med sina vackra  träd
 
Axel poserar modell för mamma, som vill testa kameran
 
Pudong med Pearl Tower
 
Först byggdes skyskrapen till vänster, sen byggde japanerna
World Finacial Center (mitten), som har den högsta utsiktsplatsen/våningen i världen.
Kineserna vill nu inte vara sämre, därför håller de på att bygga en ännu högre byggnad.
 
 
Slut på fotografierna för den här gången, men jag hoppas på foton från Ebba och Sara. De åkte nämligen på skolresa till Beijing igår. Med fyra dagar fyllda med aktiviteter, hoppas jag att det blir många foton. Har jag tur kanske jag får lägga ut några på bloggen.