" #Finding your self in the streets "......of Hong Kong

Är fortfarande uppslukad av intryck från helgen som gick. Workshopen i Hong Kong överträffade alla förväntningarna. Kanske berodde det på vårvärmen som kommit till Hong Kong, eller så berodde det på platserna Micheal och Mimo valt ut åt oss. Det kan också berott på den lilla, men roliga gruppen av människor som deltog, men troligtvis var det en kombination av alla dessa tre faktorer och säkert några till. Hur som helst var det i alla fall väldigt kul att få åka iväg en helg till en annan stad och fota nya miljöer. Man får utmana sin fotografiska hjärna  och tänka i lite nya baner när det gäller fotografi. Jag blev till exempel väldigt förtjust i alla häftiga väggmålningar, reklamskyltar, som kunde bidra till ett roligt och underfundigt inslag i ett fotografi. Innan jag började med fotograferandet kunde jag säkert tycka att dessa målningar var ett störande inslag i stadsmiljön. Nu ser jag det som ett uttryck för den tiden vi lever i och därmed ett viktigt inslag när man ska fånga nutiden.


Jag vet inte om jag är jättenöjd med resultatet. Har slängt en hel del bilder och känner mig lite besviken över att jag inte kom hem med fler bra bilder. Man vill ju gärna prestera bra!......Dessutom jämför jag mig gärna med de andra deltagarna i workshopen och då kan självförtroendet dala.....Jag vet....Dumt att jämföra! Jag har lagt ut en del kort på facebook och varje gång jag gör det är det som att ge en bit av mig själv. Jag är faktiskt uppriktigt jättenervös. Man lägger ut för att visa vad man sett och förhoppningsvis lycktas fånga på bild. Man lägger också ut för folk att tycka och tolka det dom ser och en förhoppning om att någon tycker om det. Det kanske låter jätte banalt och löjligt, men när man är ute och fotar, jobbar man inte bara med sitt öga, man jobbar med sin själ. Fast så är det väl med allt som man brinner för....... Så nu har jag försökt att välja ut foton som ska visa hela helgen och det som vi fick uppleva. Det finns egentligen ingen röd tråd i galleriet, utan bara ett beskrivande av helgen.......

Svårt.....

Jag har väldigt svårt att säga nej.....att säga att jag inte kan. Det måste jag öva på. Jag är nämligen så himla rädd för att såra folk. Skulle jag göra det, oavsiktligt, mår jag jättedåligt.  Därför är det alltid ett stort steg för mig när jag säger att jag inte kan eller behöver avboka något. I dag till exempel skulle jag ha spelat Majhong med några andra svenskor, men insåg i går att jag nog inte skulle hinna det. (Det går en hel dag till att bara ta sig in, spela, äta lunch och ta sig hem.) Det är Patriks födelsedag idag och jag har inte förberätt något för det. Inte ens ett litet paket fick han i morse....stackaren!.....så nu behöver jag ut och förbereda någon liten överraskning till ikväll. Imorgon åker jag dessutom till HongKong på en fotoworkshop. Även om det bara är en helg så krävs det även där lite förberedelser. Nej, jag  får helt enkelt inse att jag  inte hinner med någon Majhong, hur mycket jag än vill spela.


Tillbaka till Patriks present......Jag upplever i alla fall att det är otroligt svårt att hitta på presenter till min make - särskilt här i Kina. Kläder i vanliga butiker är svårt att finna här. ( Då får man låta sy upp, men då faller själva överrasknings momentet). Några onödiga och roliga verktyg för hemmabygge är uteslutet, eftersom vi inte äger vårt boende och därmed inte får göra några drastiska förändringar inomhus. Böcker, kan man visserligen hitta här, men inte det Patrik tycker om att läsa. Jag skulle kunna gå till fakemarknaden och köpa någon onödig pryl, som blir liggande i lådan, men det känns som bortkastade pengar. Nej, jag får helt enkelt hoppas på HongKong och shoppingen där. Workshopen är på lördag och söndag, så vi har fredagen att kanske hinna titta lite i affärerna. I kväll ska vi åtminstone gå och äta på Pizza Marzano, så Patrik får känna att det inte bara är en vanlig vardag.


Imorgon är det, som sagt var, HongKong som gäller. Känner mig väldigt tacksam och glad för att jag har en man som låter mig åka på sådant här. Nu låter det som det är han som styr vad jag/ vi ska göra, men större kostander måste vi alltid kolla med varandra.  Och när det är en weekend iväg från familjen, måste det naturligtvis godkännas av den andre. Det ska bli fantastiskt kul. Hoppas på många roliga upplevelser och lyckad fotografering. Kanske det dyker upp några foton från helgen, i bloggen på måndag......

Lantern Festival!

Min kära väninna Annkin efterlyste ett inlägg från mig. Insåg då att det var ett litet tag sen jag skrev. Så vad har hänt sen sist? Jo, i helgen hade vi, för en gång skull, gäster hemma på middag. Det var inte igår kan jag säga. Har lite dragit mig för det, eftersom vi bor i lägenhet nu. Har trott att det skulle bli alldeles för trångt och därmed lite jobbigt. Men det visades funka alldeles utmärkt, trots att vi var 11 vuxna och antal barn. Riktigt trevligt blev dessutom. Många nationer var representerade .... Portugal, Brasilien, Danmark, Belgien, England, Filipinerna, Katalonien ( Spanien) och inte att förglömma - Sverige. Vi konstaterade alla att det är en av de stora förmånerna med det här livet - att vi får möta så många människor från olika nationer.....Det är berikande och jag personligen känner en stor tacksamhet över det. Jag konstaterade också att jag måste göra det här oftare. Våra helgkvällar består ofta av att vi är hemma, äter mat och tittar på film. Visserligen har det sin tjusning, men jag behöver också träffa människor, annars blir jag nog lätt lite deprimerad. Som jag har skrivit tidigare - det gäller att hitta balansen i livet, att få en lagom dos av allt - då mår åtminstone jag bra. Men det konstiga är att det är så svårt att göra det. Antingen har man för mycket att göra eller så har man för lite. Det spelar ingen roll om man bor i Shanghai eller i Göteborg - fenomenet uppstår var man än befinner sig. Livets mysterium........


I fredags åkte jag och Karina, tillsammans med Karinas gäst från Sverige, in till Yu Yuan Garden, för att titta på Lantern Festival (http://www.yuyuantm.com.cn/yuyuan/En/YuyuanChinaFun/fun.aspx ) och ta kort. Lantern festival är en ljusfestival och del av Spring festival, där kineserna träffas för att umgås och uppleva de vackra ljusarrangemangen. Jag kan säga att vi inte var ensamma. Det tog oss 1 timma och 40 minuter att bara ta oss in med bil och sen tog det ytterligare 1 timma att ta oss från bilen och in till själva festivalen. Jag slutar aldrig att fascineras av hur mycket folk det bor i den här staden. Det gäller att inte få panik när man tar sig fram i folkmassan och bete sig på samma sätt som kineserna - annars kommer man aldrig fram.

Det var inte helt lätt att ta, mycket pga  kylan som var. Kunde inte riktigt koncentrera mig på fotografernadet.  Här nedan ser ni i allafall några kort från festivalen. Kanske ni får ett hum om hur mycket folk det var.....

Till sist måste jag bara visa er en kamerateknik, som jag bara älskar. Den kallas ICM, vilket betyder att man medvetet rör sin kamera samtidigt som man tar kort. Antingen gillar man det eller så tycker man det är alldeles för artistisk. Jag tycker om den eftersom resultatet blir som en målad tavla. Döm själva....

Funderingar!

Jag har haft lite svårt att sova de senaste dagarna. Vaknar flera gånger per natt och börjar fundera. Inte för att jag befinner mig i någon dålig period, utan tvärtom....... jag känner mig mer tillfreds med livet än på flera veckor. Jag har kommit igång med träningen igen och energin börjar så sakta komma tillbaka. Studiofotograferandet, härom dagen, gav också extra positiv energi. Nej, varför jag inte sover är ett mysterium. Kanske det beror på att man befinner sig mitt i livet och  många livsfrågor dyker upp i ens huvud. Är jag en bra förälder? Vad vill jag ge och förmedla till mina barn? Hur mycket ska jag släppa dom? Vad vill jag ha ut av min tid här i Kina? Vad ska jag göra när vi flyttar tillbaka till Sverige? Har jag någon framtid inom fotograferandet?......Okej , nu när jag tänker på det, kanske det inte är så konstigt att jag inte sover........Det som är bra är att det är inte oro, utan bara funderingar. Det löser sig alltid i slutändan och gör det inte det får man hantera det.


Så har jag besvarat någon av mina frågeställningar? Vet inte, kanske.......som det här med att släppa sina barn - det måste väl ändå vara något som de flesta föräldrarna går runt och funderar på eller är jag den enda? Sen ett halvår tillbaka låter vi våra flickor åka taxi själva ( dock inte ensam). Dom måste minst vara 2 kompisar i bilen.  Det var jättetufft i början att släppa iväg det käraste man har. Nu har jag bara en pytteliten oros klump i magen när de åker och vill bara att de hör av sig när de kommit fram. Jag inte speciellt orolig att taxichauffören ska göra något ( straffen här är så hårda ), utan det är mer hur de kör i det här landet. Man kan få lugna taxichaufförer, men man kan också få dom som kör impulsivt och ryckigt. Som tur är åker de inte några långa sträckor, utan det är mest till närliggande områden. Så vi har kommit fram till att när det gäller taxiåkandet så måste vi släppa dom, annars blir vår och deras fritid alldeles för begränsad.  Dessutom växer de som individer när de får ta lite ansvar.
 Jag försöker dock vara en förälder som hör av mig, när jag inte hört något från dem. Även om de vill ha frihet och kanske tycker det är lite störigt att mamma ringer, så tror jag det är viktigt att man som förälder visar att man bryr sig.


Till sist, måste jag bara tacka all ni som gillade mitt förra inlägg, ni som gav mig uppmuntrande ord och ni som läste men inte sa något. Det betyder så otroligt mycket för en liten själ som jag, att ni gör det. Som sagt var, jag har bara börjat utforska fotograferandet, men med ert stöd blir jag ännu mer motiverad att fortsätta öva och förhoppningsvis utvecklas. Så tack!

Studiofoto

Barnen har haft lov i snart 2 veckor och vädermässigt har lovet innehållit allt från 25 grader till lätta små snöflingor ......Fastän vi bara varit i Shanghai......Så mycket kan nämligen vädret variera så här på våren. Lovet har varit ganska lugnt.....Lite shopping, lite film, lite sova , lite mat, lite fota - inte i någon speciell ordning. Det kan bli lite långtråkigt på loven här i Shanghai. Variationer på aktiviteter är inte så många. När man inte har en vacker natur in på knuten att bege sig ut i, så återstår det inte så många alternativ till aktiviteter. Shopping, mat och film/tv är det som den här staden kan erbjuda mest. Visst finns det sportanläggningar, med bowling och klätterväggar, men mycket är stängt under det kinesiska nyårslovet. Som tur är har barnen haft några kompisar att vara med och flickorna har haft några "sleepovers", både hemma och borta. Så lovet har inte varit helt katastrofalt urtråkigt. Luften har också varit okej, vilket gör det lättare att stanna kvar i stan. Nej, vi ska inte klaga. det har varit ett helt okej lov. Dessutom fick jag förmånen att använda min lilla hemmastudio härom dagen, när tjejerna kände för att modella lite. Det var första gången jag riktigt använt den fullt ut. Det var fantastiskt kul! Så nu vill jag lära mig mer om det också. Man kan ljussätta en studio på så många olika sätt......så det är bara att börja googla, läsa och öva. Det var som Gunde Svan sa en gång i tiden när han fick frågan varför han blivit så bra......" det finns inga genvägar det är bara att öva, öva, öva".

Har haft lite problem med att lägga upp foton på bloggen de senaste dagarna. "Gå in och sök på nätet", sa Patrik och vips så var problemet löst. Tydligen så har blogger problem med att ladda upp foton om man använder internet explorer ( dom håller på och försöker lösa det), utan man ska använda google chrome - vilket går att ladda ner gratis. Så här kommer några foton från min första studiofotografering. Kanske jag nu också kan fräscha upp min layout på bloggen, för det har jag inte heller lyckats med det senaste året.