Härligt med besök!

Så har vi fått besök igen .... ett efterlängtat sådant..... av  farmor Florence. Tidigt i går morse landade hon. Patrik, Axel och Sara, satte klockan redan på 5.00 för att åka och möta henne på flygplatsen. Jag och Ebba stannade hemma för att förebereda en välbehövlig frukost, efter en lång flygresa. Klockan 9 var dom hemma i huset igen . Vi hjälptes åt att packa upp alla godsaker, som hon lyckats få med sig ..... vilket var en heldel .... trots bara en resväska. Efter frukosten var det ingen vila, nej det var lika bra att försöka hålla igång Florence, så Patrik och hon begav sig iväg till fabricmarket, för att beställa lite skjortor till Göran, Patriks pappa. Jag, som oturligt nog, har drabbats av en förkyning, stannade hemma med barnen. Jag kröp ner i sängen igen , för att försöka kurera mig. Barnen, tror jag gjorde lite läxa eller så tittade de på TV ...  men det spelar faktiskt ingen roll.... för jag fick vilat ostört och det behövde jag. Resten av dagen avlöpte ganska lugnt. Det spelades ett spel, som Axel fick av farmor, sen tittade vi på film ...."Silver lining playbook".... tredje gången jag ser den och lika bra den här gången . Eftersom det är jag som normalt står för planeringen av matintaget och jag kände mig krasslig och därför inte orkat planera någon mat, så fick det bli Thaimat till middag, vilket ingen direkt hängde läpp över. Sen blev det, av förklariga själ, en tidig sänggång

Idag har det stått kalas på agendan. Den här gången var det Axels tur att få gå. Han var bjuden på laserdomkalas och såg väldigt mycket fram emot detta. Undertiden Axel gick på kalas så gick vi till Lu xun park, som ligger alldeles närheten av där kalaset skulle vara. Denna fantastiska park, som jag har bestämt mig för att göra till ett obligatoriskt besök för våra gäster. Jag vet att jag har skrivit om denna plats förut, men den tåls att skrivas igen om. Förutom att parken är vackert planerad, så är det en plats där dans, sång och umgänge blandas i en enda stor godisskål. Det finns något för alla och som ickekines, så är det ett nöje att bara beskåda det kinesiska vardagslivet. Efter att Axels kalas var färdigt, så skulle tjejerna dansa, vilket var ett rent nöje att titta på. Jag måste faktiskt få säga att jag är stolt över hur mycket de har utvecklats i hiphop. De senaste gångerna har de haft en jättebra danslärare, som lärt dom en fräck koreografi. Dessutom utstrålar han dansglädje och det är ju en viktigt del när man ska förmedla dans till andra.

Avslutar med lite bilder från Lu xun Park och senaste fotokursen, där vi lärde oss något som kallas "panning", vilket kortfattat innebär att man fryser ett rörligt objekt.

 

 

Ont!

Okej, då kanske man har tränat för mycket eller rättare sagt fel. Jag har nämligen fått en sådan fruktansvärd smärta i min nacke och axlar, dessutom är jag alldeles stel som en pinne, så det är bara att bege sig till läkaren och få det utrett. Kanske de inte kan göra något åt det, men jag misstänker att jag behöver knäcka rätt min ryggrad lite, så jag kommer nog att bli beodrad att boka tid hos en kiropraktor ..... vad man nu gör det här i Shanghai? Ja, det är väl bara att inse att man inte är så jätte ung längre.  Visserligen har jag haft de här problemen förr, men då har jag trott att det berott på att jag har varit otränad. Det kan jag inte skylla på den här gången inte.....nej, det är bara att inse att lilla  " tanten" får träna på ett annat sätt så "gamla" kroppen orkar med det. Träna på ett smartare sätt(är det någon som har några tips?) och framför att strecha mycket mera.... ops ,har nog slarvat lite med det.  Jag vet .....Inte bra alls!
Det är inte bara jag som tränar. Patrik kör sin träning och har faktiskt blivit riktigt vältränad. På ett år har han gått ner 9 kg! Tycker det är bra kämpat, särskilt här i Shanghai, där det lätt kan bli lite för mycket av det goda. Ebba och Sara träna fotboll ett par dagar i veckan. De har även prövat på basketboll. Känns bra att de har fysiska aktiviteter efter skolan. Blir ju annars lätt att de fastnat framför dator eller Ipod.  Axel har också börjat spela fotboll. I Söndags hade han fotbollsturnering på SAS ( Shanghai American School). Jag var inte där och tittade, men det var Patrik där emot och han kom hem, stolt som en tupp, över sin son, som hade gjort mål och dessutom varit den som drivit spelet framåt. Tänk att vår lille son skulle ha fotbollstalang. Oavsett om han har talang eller inte så är det kul att han äntligen hitta en fritidssysselsättning som han gillar. Han har visserligen prövat på fotboll i Sverige, men då tror jag inte att han var mogen för det. Då gjorde han det mer för att kompisen gjorde det, idag gör han det för att han själv vill.

Vår Ayi ( hemhjälp) kom igår och sa att hon ska sluta, för att flytta tillbaka till sin hemby. Hon jobbar bara den här veckan, sen flyttar hon. Kanske inte var den bästa timeingen, nu när Patriks mamma kommer på Lördag .....så tänkte jag först......sen påminde Patrik mig om att vi faktiskt fixade att sköta ett hem, en trädgård och 3 barn, samtidigt som vi jobbade, när vi bodde i Sverige .... så då ändrade jag mitt tänk .... det löser sig helt enkelt. Jag hade faktiskt, redan innan det här kom upp, funderat på att till hösten bara ha Ayi 2 dagar i veckan, så förändringen kom lite tidigare bara.

Till sist, ja vad ska man säga om fågelinfluensan? Jo, den existerar.  Myndigheter, skolor, sjukhus, gör att allt för att informera och skrämma, vilket kanske bra eftersom handhygienen i allmänhet har blivit mycket bättre. Många har slutat att äta kyckling och ägg. Det har inte vi. Var inne och läste på en svensk sjukvårdsida, att om man hård kokar ägg och tillagar kycklingen väl, så ska det inte vara någon fara. Det är ju en så länge inte så många som har drabbats. Jag vet inte vad den senaste siffran var, men jag tror runt 36 personer. Vi har i allafall bestämt oss för att inte oroa oss. Det enda vi gör är att vara extra noga med hygienen, men det ska man ju vara vilket fall som helst.....

Välbefinnande

Jag fick ett mail från min underbara väninna Lena, som skrev att hon saknade mina blogginlägg. Det gör ju en lite glad faktiskt att dom är saknade. Tyvärr har det av någon anledning varit svårt att få till något skrivande ... Vilket är väldigt tråkigt , för jag tycker faktiskt att det är lite befriande att skriva. På kvällen och natten, när jag ligger i sängen, får jag massor av idéer om vad jag kan/ vill skriva om, men då finns det naturligtvis inte någon dator eller papper i närheten och jag är för trött för att gå upp och sätta mig och skriva. Hur som helst så har jag bestämt mig för att ta upp min blogg igen och bli lite mer flitig. Det blir ju faktiskt en dagbok för mig också, som kan vara kul att titta tillbaka i i framtiden. Så, vad har hänt?  Ebba och Sara hade en fantastisk resa i Kambodja. De kom hem välbehållna, men utmattade. Fulla av intryck, berättade de gladligen om sina upplevelser. De har fått bygga hus, plantera träd, besöka tempel, bada i vattenfall, dela rum med bästa kompisar, lära känna nya kompisar osv ... ja listan kan göras lång.  Jag är så tacksam att vi har möjlighet att kunna ge dom den här erfarenheten. Jag är fullt medveten om att det är få förunnat som kan göra något sådant för sina barn. Det är något som det förhoppningsvis kommer att bära med sig under hela livet.... erfarenheten att åka med skolkompisar till ett annat land, hjälpa dom mest behövande och uppleva en annan kultur.
Patrik, jag och Axel stannade hemma på lovet. Patrik jobbade några dagar och då passade jag och Axel på att besöka Zoo och träffa kompisar Så för vår del var veckan lugn och det kändes helt ok att stanna kvar i Shanghai över lovet. Även om vi hade en viss ånger för att vi inte passade på att åka till Kambodja vi också. Annars är det mycket träning som gäller, både för mig och Patrik. Å vad det är underbart att gå till gymmet och utmana sig själv i både styrka och kondition. Nu när jag är igång, så kan jag inte förstå att jag under årens lopp låtit mig själv gå ner, i min fysiska hälsa så mycket, som jag faktiskt gjort.  Nu känner jag mig starkare, piggare, gladare och faktiskt tryggare. För min del är det nämligen så att en god fysisk hälsa har medfört, en tryggare och stabilare självkänsla. Något som jag under många år har fått jobba mycket med. Fotograferandet har också hjälpt till. Är så glad över min nya hobby. Den har fått mig att öppna upp och se världen med andra ögon och första gången i mitt vuxna liv har jag hittat en hobby. Härom dagen var vi på The Bund och fotograferade soluppgången. Jag hade ju aldrig åkt in kl 4.15 på morgonen för att titta på en soluppgång, om det inte vore för fotograferandet....och visst var det värt det....