Det finns en stor risk att jag skrivit om det här tidigare, men det är något som slår mig nästan dagligen och något som jag flera gånger sagt till mig själv att jag kommer sakna när jag flyttar här ifrån.........det är den befriande känslan av att man här kan se ut och klä sig precis som man vill. Inte för att jag tror att jag på något sätt har en extrem look eller ser väldigt udda ut. Tvärtom, jag tror att jag ser väldigt vanlig ut. Här finns det dock ingen direkt klädkod i hur man ska se ut, när man ger sig ut på stan. Det finns inget uttalat mode, inga inneplagg. Kineserna själva blandar allt hejt och vilt.... mönster, färger och former. Det är ett enda hopkok av icke existerande mode. Men även inom expat-världen är modet varierande. Eftersom "expats-samhället" består av människor från alla möjliga delar av världen, så finns det ju skillnader i hur vi klär oss. Det gör att jag egentligen aldrig behöver känna att jag kommer fel klädd till någon tillställning. Jag vet inte om det har ändrats i Sverige under dom här åren? ( Det är svårt att se på sommaren, när vi är hemma, då det är mycket turister i stan) Men jag minns hur jag ofta har fått tänka till en eller två gånger innan, om jag har varit rätt klädd för att gå ut på stan, gå på tillställningar m.m.
Barnen har också sluppit hetsen när det gäller märken och stil på kläderna. Mycket tack vare skoluniform, tror jag, men också det faktum att dom kommer från olika delar av världen. Jag har aldrig hört flickorna tjata om speciella märken på kläder och skor. Visst kan de handla på Hollister, men dom kan lika gärna välja bort det också. För dom har aldrig märket i sig varit det viktiga. Sen har jag förstått att i Sverige handlar det mycket om vilken skola/klass man hamnar i. Att det är skolan/klassen som sätter normen för vad som är accepterat och att det kan skilja sig mellan skolorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar