Så här ett par veckor innan jul har ni, där hemma, säkert fullt upp med förberedelser. Inköp av julklappar, städning av hus, få gjort det sista på jobbet innan årsskiftet osv. För mig känns det där livet så avlägset: Vi har ju faktiskt inte firat en riktig svensk jul på snart 4 år, då vi valt att resa bort. Medans många här försöker få en så bra julstämning som man kan få här, så har jag valt att inte dekorera med gran, tomtar och adventsljusstake. Det närmsta vi har kommit till jul är julstjärnorna som hänger i barnens sovrum, lussebullebak och pepparkakor. För mig kan aldrig julen här bli den samma som hemma i Sverige, så jag har helt enkelt valt att inte lägga så mycket energi på det. Men det betyder inte att jag saknar den julen vi firar i Sverige. Nästa år får vi ta igen det!
Patrik är i Sverige nu. Han smygbörjar sitt nya jobb, som han officiellt börjar på efter årsskiftet. Då kanske några av er tänker; Ska dom flytta hem? Då kan jag svara att Patrik ska det, men jag och barnen stannar våren ut, så att barnen får gå färdigt skolåret. Det kommer att bli tomt och tråkigt att inte ha honom här, men jag är så glad för hans skull. Det är ett jobb som han verkligen vill ha och som är utvecklande och stimulerande för honom. Lyckligtvis får vi se honom här i Kina åtminstone 1 vecka per månad, annars hade det verkligen blivit tufft.
Jag har inte jobbat på 4 år ( om man inte räknar svenska skolan, Biss och fotojobb). Det känns både skrämmande och förväntansfullt, att jag faktisk måste börja söka jobb igen. Jag känner mig lyckligt lottad att jag har behörighet till en yrkeskategori, som det är brist inom. Jag har förstått att det fortfarande är brist på förskollärare i Förskolan, men sen är det frågan om vad jag verkligen vill göra. Vad det än blir kommer det vara en stor omställning.........Jag har en känsla av att min tid här sista halvåret, kommer att användas mycket till att förbereda mig både mentalt och praktiskt. Dom säger att det kanske tom kan vara tuffare att flytta hem, än flytta ut. Det återstår att se.........
Patrik är i Sverige nu. Han smygbörjar sitt nya jobb, som han officiellt börjar på efter årsskiftet. Då kanske några av er tänker; Ska dom flytta hem? Då kan jag svara att Patrik ska det, men jag och barnen stannar våren ut, så att barnen får gå färdigt skolåret. Det kommer att bli tomt och tråkigt att inte ha honom här, men jag är så glad för hans skull. Det är ett jobb som han verkligen vill ha och som är utvecklande och stimulerande för honom. Lyckligtvis får vi se honom här i Kina åtminstone 1 vecka per månad, annars hade det verkligen blivit tufft.
Jag har inte jobbat på 4 år ( om man inte räknar svenska skolan, Biss och fotojobb). Det känns både skrämmande och förväntansfullt, att jag faktisk måste börja söka jobb igen. Jag känner mig lyckligt lottad att jag har behörighet till en yrkeskategori, som det är brist inom. Jag har förstått att det fortfarande är brist på förskollärare i Förskolan, men sen är det frågan om vad jag verkligen vill göra. Vad det än blir kommer det vara en stor omställning.........Jag har en känsla av att min tid här sista halvåret, kommer att användas mycket till att förbereda mig både mentalt och praktiskt. Dom säger att det kanske tom kan vara tuffare att flytta hem, än flytta ut. Det återstår att se.........
Så roligt med nytt jobb! Jag tycker det var tuffare att flytta hem men man klarar det bra. Det är klart att vi längtar tillbaka bortemellan och längtan att flytta vidare finns där men ännu har inga av de erbjudanden som givits riktigt passat (hur ofta kan man rycka upp sina ungar, liksom). Man vänjer sig ganska snabbt vid livet i Sverige men visst är det ett ekorrhjul om man jämför med SH. Vi önskar er en god jul och trevlig resa vart det nu bär av. Kram!
SvaraRaderaTack detsamma! tyvärr står det inte vem du är som skriver. Du får gärna skriva vem du är,
RaderaVi flyttade tillbaka till Sverige i oktober 2012 och jag saknar Bryssel näst intill dagligen och längtan bort på nya äventyr känner jag nästan också dagligen. I somras såg vi hopp om ett nytt äventyr. Nu vet vi att vi blir här i blir minst tre år till, inget jag vill men bara att acceptera.
SvaraRaderaJag har valt att inte gå tillbaka till att jobba och det trivs jag med och vi har som tur är ekonomi för det valet. Jag är dock rätt ensam mycket, det är väl baksidan då, men man vänjer sig. Sverige är ett bra land men jag saknar kaoset som rådde i Bryssel, att inget var förutsägbart. Här är allt så himla förutsägbart... Saknar livet mitt i en storstad och alla mina vänner.
Det är tufft att flytta tillbaka men är man medveten om det så går det nog lättare.
Hoppas jag inte skrämt upp dig nu!
Ingen fara! Tack för att du tar dig tid att kommentera/reflektera.... Har en lite fråga; Jag kommer att jobba så småningom, men tycker du att det är bra att vänta med jobb ett tag och se till att barnen kommer in i skolan och det svenska livet igen? Jag misstänker att det kommer vara en rejäl omställning för dom:
SvaraRaderaJag kan inte riktigt relatera till din fråga för det var enbart vår yngste son som flytta med oss utomlands och när vi flyttade hem började han på universitet plus att han pga diagnos kanske inte riktigt går att jämföra med "vanliga" barn (vad det nu skulle innebära!).
RaderaMen min känsla är att det nog vore bra om du kunde finnas där lite mer än man gör om man också ska jobba plus att om du vet att livet med familjen rullar på kan fokusera mer på ditt jobb. För det är en rejäl omställning att flytta hem igen.
Hej;)
SvaraRaderaJag har ju flyttat hem från Shanghai 2 gånger, och första gången var det fruktansvärt jobbigt. Det är en stor omställning, speciellt att ingen riktigt är intresserad av vad du har varit med om. Men mitt umgänge i Sverige är till viss del förändrat efter alla flyttar till olika länder. Många gamla expats, folk som är från andra länder ..
Jobba inte den första tiden är mitt råd! Lycka till! /Malin
Tack så mycket! Tror också att det är bra att inte börja jobba på en gång, utan se till att barnen kommer in i skola, med allt vad det innebär. / Lovisa
Radera