The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

måndag 30 januari 2012

Kommunikation är inte alltid lätt

Idag sov jag och barnen till 8 på morgonen, till skillnad från Patrik som fick gå upp tidigt idag för att gå till jobbet, efter en veckas ledighet. Jag bestämde mig för att göra pannkakor till frukost. Har hittat bra tyskt mjöl, som går utmärkt att använda till både pannkakor och scones. Det blir en hel del pannkakor till frukost eftersom barnen inte tycker att mjölken är så god till flingor. Eftersom 2 liter mjöl kostar ca 60 kr, så är vårt mjölkonto ganska högt. Men det är det värt, eftersom jag vet att barnen äter när det bjuds på pannkakor eller scones.

Efter frukosten som serverades relativt sent på morgonen var det tänkt att vi skulle åka till badhuset för att simma lite. Vi plockade ihop våra saker och hoppade in i bilen , åkte ut från området. När vi hade kommit halvvägs, kom jag på att jag glömt våra clubkort. Ja det var ju bara att be chauffören vända tillbaka hem, för att vi skulle kunna  hämta dem. Jag skyndade mig ut ur bilen, in i huset, hämtade korten, tillbaka in i bilen. Väl framme  vid badhuset, gick vi alla glada  och ivriga in i huset, för att sen upptäcka att bassängen var stängd. Naturligtvis hade jag glömt av att bassängen brukar vara stängd på måndagar, fram till kl.13, för rengöring. Barnen var måttligt glada på mig. Dessutom hade jag skickat iväg chauffören, för lite lunchrast och skrivit (klockslaget) på en lapp att han inte behövde vara tillbaka för en om en timme. Så vad skulle vi göra nu. Vänta där i 1, 5 timme tills poolen öppnade eller göra ett försök och ringa chauffören , vilket inte är så lätt , eftersom han inte pratar någon engelska.. Det blev det sist nämnda. Men hur kommunicerar man med en kines,( på telefonen), som inte kan ett ord engelska , att man vill att han ska komma tillbaka. Nej jag fick istället ringa och säga vår hemadress och hoppas att han förstod att han skulle åka dit  istället, efter sin rast. När väl det samtalet var gjort, bestämde vi oss för att gå och äta istället. Undertiden vi promenerade till restaurangen fick jag ett samtal , från någon som pratar lite engelska. Det visade sig att chauffören ändå hade åkt tillbaka till badhuset och väntade på oss där. Jag försökte förklara att vi var nära Starbucks coffe, som ligger på samma gata som restaurangen. Jag vet inte riktigt hur det samtalet slutade, men jag la på och hoppades att chauffören tillslut skulle förstå att han skulle åka hem till oss. Vi gick i allefall och åt mat. Efter restaurangbesöket var vi inställda på att gå hem, men vem väntade utanför restaurangen - jo chauffören. Då var klockan så mycket att vi kunde åka och bada  - till slut.

Efter badandet åkte vi hem igen. Jag hade bestämt " träff" med min kompis Lena på Skype. Himla bra med skype. Vi satt och pratade en hel timma . ¨Det var så kul att se och höra henne igen. Sen när vi pratat färdigt var det dags att börja och laga middag.

När Patrik kom hem från jobbet, överraskade han mig med att vi skulle få lektion i kinesiska just i kväll. Lite komiskt med tanke på hur kommunikationen med chauffören varit idag.
Först kände jag inte för det, men halvvägs in i lektionen började jag tycka det var ganska kul. Vår lärare heter Vicky Chen och visades vara jättetrevlig.Hon var verkligen tålmodig med oss som inte förstod någonting. Kinesiska är ett otroligt jättesvårt språk och jag är glad om jag kan lära mig de viktigaste och mest användbara vardagsorden innan jag flyttar tillbaka till Sverige. Hur som helst så kommer vi att få privatlektioner varje måndag i två timmar hela året ut, så förhoppningsvis kanske vi lär oss något tillslut.



2 kommentarer:

  1. Oh vad jag skrattar:) Läste ditt inlägg högt för Karl och var tvungen att skratta igen! Vad du skriver bra:) Kram Annkin

    SvaraRadera
  2. Tack, snälla.
    Ja, det är väl detta som är utmaningen med att flytta hit.

    SvaraRadera