The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

lördag 21 januari 2012

Förkylningstider

Ja då har man haft sin första förkylning med feber. Först blev Sara sjuk och var hemma från skolan i två dagar, sen fick jag det och har legat ett par dagar också. Det verkar i allfall som Axel, Ebba och Patrik har klarat sig.
Axels årskurs, garde1 hade ett uppträdande i fredags, som jag orkade ta mig till. Alla barnen i 1:an sjöng kinesiska nyårssånger och några spelade upp en liten pjäs om varför de firar nyår.Jag förstod inte så mycket, men gulligt var det iallefall.Jag är så stolt över Axel att han, efter bara 2 veckor på skolan, vågar ställa sig på en scen och uppträda för så många människor Det vet jag inte om jag hade vågat. Jag är stolt över alla mina tre barn .Ebba och Sara har också anpassat sig bra. Det kan inte vara lätt att börja på en ny skola där de flesta pratar engelska, där undervisningen är på engelska och där skolmaten smakar mycket annorlunda från skolmaten på deras tidigare skola. Men de fixar det!!

Härom dagen tog Patrik och barnen sig en promenad bort till ett köpcentrum inte långt från där vi bor. Där stötte det på en utländsk mamma  med sina barn. De gick vidare till ett annat ställe, såg dem där också. När det på tredje stället, i vår när butik träffade på dem igen, måste de bara hälsa på varandra.Familjen kom från USA och bodde inte så långt från oss. Fast just nu  bodde de på hotell. Det hade upptäckts en bakterie , som kan vara dödlig, i deras vatten och pappan i familjen hade drabbats av infektioner. Måste kännas otäckt, men det skulle åtgärdas och förhoppningsvis skulle de få vara tillbaka i sitt hus inom 2 veckor.
Barnen passade i allefall på att skaffa kompisar tiil mig. För när de stod där och pratade så frågade de om hennes nummer , eftersom jag inte kände någon ännu. Så omtänktsamt!

Nu har barnen iallefall gått på Kinesiskt nyårslov i två veckor . Patrik är ledig i en vecka. Vi ska därför passa på att turista lite i Shanghai. Många av shanghaiborna åker från staden , för att hälsa på sina nära och kära och det ska därför vara betydligt färre människor i staden kommande vecka. Vi får hoppas att det stämmer.

1 kommentar:

  1. Fantastiskt vad barn anpassar sig fort...vad säger de om hur de tänkte innan de flyttade? Minns de ens hur oroliga de var? Det är häftigt tycker jag, med barn alltså:) Hoppas du snart får lite nya kompisar du med då...men inte glömmer bort oss här hemma! Kram Annkin

    SvaraRadera