En vardag här också!

Har gjort ännu ett besök till Ikea. Det blev strykbräda, tavlor, mattor och en massa mer.
Vi har hyrt bil med chaufför i en månad. Ska testa hur det fungerar. Han brukar alltid låsa bilen när vi sätter oss i den. Nu förstår jag varför. På vägen hem från Ikea, när vi står vid ett rödljus, kommer det plötsligt fram en man och rycker i förardörren. När inte han lyckas få upp den, går han till bilen framför våran och försöker göra likadant där. Det kändes lite läskigt! Annars brukar jag inte vara så rädd när jag går runt i vårat kvarter. Känns ändå som ett ganska lugnt område. Visst måste man vara på sin vakt,men det kan man behöva  vara i hemma i Sverige ibland också.

Annars börjar det så saktiliga rulla på här. Jag har lyckats ta mig ur min senaste depp-period, mycket tackvare uppmuntrande ord från mina vänner och våra familjer i Sverige. Det känns guldvärt att veta att de finns!

Barnen börjar komma in i skolan nu. Det känns som de har mer läxor nu än i Sverige och att det ställs högre krav här. Så visst är det en stor omställning. Tjejerna har fått flera kompisar, men för Axel tar det lite längre tid eftersom han ännu inte har språket. Vi försöker sitta en stund varje dag efter skolan och öva på engelska ord. Men det är alltid en balansgång hur mycket man ska sitta med honom.  Vi vill inte att han ska pressas för mycket så här i början så att han tappar lusten till att lära sig. Troligtvis är det väl som när han knäckte läskoden, plötsligt en dag lossnar engelskan för honom också.

Jag har inte riktigt fått in stående, schemalagda rutiner. Har hört att det är viktigt för anpassningen.
En sak är säker, allting tar längre tid här. Har jag planerat in att åka till Ikea tar det hela dagen. Mycket beror på traffiken. Ibland kan man få sitta länge i bilköer. Det gäller alltså att ha god marginal, när man planerar sin tid.

Nej nu måste jag sluta.Ska nog försöka ta mig till gymmet idag!