Uppmärksamhet

Något som man som västerlänning och då framförallt barnen, får vänja sig vid, är all uppmärksamhet man får.
Idag, när vi gjorde en utflykt in till centrala Shanghai, fick våra barn känna på denna uppmärksamhet. Kinserna är ett nyfiket folk och många både unga och gamla stannade till och tittade. Några t.o.m ville ta kort på barnen.  En  liten flicka blev så förtjust i Axel  och ville gärna krama honom flera gånger. Det kanske inte är så konstigt, med hans ljusa hud och röda hår. Man blir ju rätt så annorlunda än alla andra.
Vid ett annat tillfälle ville två killar ta kort på flickorna tillsammans med dom själva. En mycket märklig upplevelse för både mig och flickorna.

En annan sak som slår mig är att det är så otroligt mycket människor överallt. Var man än går så finns det människor. Idag kanske det var lite mer än vanligt, eftersom de två dagarna efter nyår är helgdagar och väldigt många kineser är lediga.

Min största rädsla att övervinna , när jag är här, är att åka taxi själv. Nu har jag haft Patrik till min hjälp, men snart måste jag börja att själv ta mig fram i denna otroligt stora , men fantastiska stad. Att åka taxi  är inte det som oroar mig, utan att inte kunna kommunicera med taxichauffören vart jag vill åka. Tänk om man hamnar fel och hur gör man då! Det är då jag måste tänka att det är av utmaningar man utvecklas. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag gick med på göra det här äventyret. Jag ville utmana mig och idag inser jag att varje dag här är en utmaning, men också en stor upplevelse.