I söndags åket Florence hem till Sverige och huset blev åter igen lite tommare. I lördags fick vi en fin och god avslutning på hennes vistelse, genom att besöka BaliLaguna, restaurangen som blivit en tradtion när vi har besök. Till och med hovmästaren kände igen oss nu, kanske inte så konstigt när vi varit där fyra gånger. Den här gången valde vi att sitta ute. Borden var fint uppdukade längs med den lilla dammen som ligger vid restaurangen. Det vi inte räknat med var alla vildkatter som strök runt borden. Lite obehagligt med tanke på Rabies.Vi slapp dock katterna vid vårat bord eftersom några restauranggäster kommit på den smarta idéen att mata dom. Maten var som vanligt utsökt och  vi gick mätta och belåtna där ifrån.  Skulle ha lagt ut lite bilder från middagen, men nätet har varit alldeles för trögt ikväll så det får bli någon annan gång.

Eftersom Florence inte skulle flyga förren på kvällen i söndags så hade vi hela dagen att umgås, men vädret var tryckande och luftfuktigheten hög så det blev mest att bara slappa och ta det lugnt. Barnen gjorde lite läxor och vi vuxna satt och läste tidningar och böcker. Hade inte någon direkt ork att laga mat heller så vi beställde hem lite indiskt.

I går var det valborg, vilket vi inte kända av här i Shanghai. Men vi hade bjudit hem Marta och Gloria med sina respektive familjer på lite grillning, så man kan ju om man vill, säga att vi hade indirekt lite firande. Vi åt åtminstone gott. Gloria hade gjort gaspacho och Marta hade med sig en  cheescake , Patrik grillade oxfilé och jag hade gjort en sallad med fetaost. Mums! Kvällen blev riktigt trevlig, fast jag hade nog inte väntat mig något annat - underbara människor!Efter middagen föjlde Ebba och Sara med Martina ( Glorias dotter) hem för att sova över hos henne. Sen såg vi inte dem förren i dag på eftermiddagen.

Axel, Patrik och jag tog oss en cykeltur till simhallen i morse. Det var första gången Axel cyklade utanför vårat område. Men om man cyklar en liten omväg, istället för den närmsta, så kan man faktiskt cykla på cykelbana nästan hela vägen. Patrik sprang, Axel cyklade i mitten och jag sist och det funkade riktigt bra. För 3 månader sen kunde jag inte ens tänka mig tanken att cykla själv här i Kina och nu låter jag min barn cykla. Jag försöker våga utmana mig själv här och ibland vågar jag.
det är väl det som kallas utveckling.
Axel har fått en riktig go kompis, Alma från Sverige. På internationella dagen hängde de ihop och idag var Alma hemma och lekte hos Axel. Såg inte röken av dom förren på slutet när de lyckliga kom ner från övervåningen, blåa i ansiktet och på händerna. Spår från en" kreativ målaraktivitet". Ja vad ska man säga roligt hade de i allafall.