Det gäller att man inte har bråttom ibland!

I går hade jag en bra dag. Först åkte jag och Karina till Marta för hålla henne lite sällskap eftersom hon låg sjuk hemma. Stackarn hade drabbats av någon elak bakterie, som satt sig i magen. Så hon var lite nedsatt och orkeslös. Vi fick i allafall en trevlig pratstund med en god koppkaffe. Efter det följde jag med Karina till banken, där hon skulle köpa amerikanska dollar. Jag säger bara det, det här landet får man inte ha bråttom ibland. Jag tror det tog över en timma att få detta gjort och ändå så var det inte så många före Karina. För en västerlänning kan det tyckas onödigt att det behövs 2-3 personer för att genomföra ett bankärende.Vi kan tycka det är omständigt, men för en kines är det det mest naturliga. Jag såg inte en enda kines gå fram till kassan och klaga på att det tog så lång tid, utan alla satt där så tålmodigt och väntade. Ibland försöker jag tänka att att deras sätt att leva här, det är normen i det här landet och inte vårat sätt som västerlänningar. Mycket för att jag ska hejda mig själv från att brusa upp över något som jag ändå inte kan göra något åt. En människa har lärt sig sitt beteende från det samhället de tillhör och de handlar därför efter det. Men i mina mindre bra dagar så blir också jag irriterad. Hur som helst så var vi väldigt hungriga när bankärendet var avklarat och bestämde oss för att åka till restauranggatan på HongMei Lu. Där blev det lite italienskt i form av en god vegetarisk pizza och cesearsallad som vi delade systerligt på.Mums!. Efter lunchen tog vi en snabb vända till Metro för lite inköp av deras fina kött. Det är ju grill säsong så då måste man ju fylla frysen med gott oxkött.

Nu är poolen stängd och då måste jag hitta andra träningsformer. Så då är det bara för mig att sätta igång och springa istället, vilket jag gjorde i morse. Kanske inte hela sanningen. Det blev ett försök till att springa. Insåg ganska snabbt att min kondition inte är den bästa. Det kanske var bra att poolen stängde så att jag tvingas att träna min kondition också. Simningen har gett mig en bra styrka i benen, armarna och ryggen, så jag har hittat lite muskler i min kropp. Men konditionen kan behövas förbättras lite. Så nu har jag ett nytt mål och det är att lyckas springa samma sträcka som Patrik gör flera gånger i veckan. Jag vet inte hur lång den är exakt, men tillräckligt lång för att det ska vara en utmaning för mig.
Efter min lilla promenad var det dax för kinesiska igen. Lika svårt som vanligt, men jag blev lite glad över att jag kände igen några ord som jag lärde mig i början av året. Det kanske finns hopp för mig trots allt.