Ni har vi bott här i över 4 månader och jag trodde aldrig att jag skulle trivas så pass bra som jag faktiskt gör just nu. När jag grät floder i januari och verkligen undrade vad jag gjorde här, trodde jag aldrig att vi skulle anpassa oss till det här livet. Men idag kan jag faktiskt säga att vi trivs bra. Jag har fått nya vänner, Ebba, Sara och Axel trivs i skolan och har hittat kompisar där och Patrik har hittat ett flyt på jobbet. Just nu är han på tjänsteresa i Kina. I höstas gillade jag inte tanken att han skulle kunna vara borta från oss några dagar. Idag går det bra för jag vet att vi klarar oss. Naturligtvis saknar vi honom när han är ute och reser, men vi fixar det och det är en skön känsla.
När man gör en sådan här flytt bryter och upp från allt/alla där hemma, så inser man vad som är värdefullt för en. För mig är det främst familjen och vännerna, både de som finns här och men också de som finns i Sverige. Det kan säkert låta lite klyshigt och sentimentalt, men så känns det för mig. Det betyder mycket att få hälsningar från de i Sverige, men också när någon här skickar mig en hälsning på mobilen eller FB. Man blir uppriktigt mycket glad. Så visst har jag blivit lite mer sentimental sen jag flyttat hit. Men det bjuder jag på.
Idag har jag varit på lunch hos Mariko från Japan. Jag hade jättetrevligt tillsammans med 8 andra tjejer, som alla bidrog men en typisk maträtt från sitt hemland. Jag gjorde det enkelt för mig och tog med mig den enda riktigt svenska som jag kan laga här - kladdkaka. Hur som helst är det ett privilegie att få umgås med så trevliga och generösa människor och jag hoppas att det blir fler roliga luncher med det här gänget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar