Mindre lyckat lov

Då var man tillbaka i vardagen igen, efter en veckas ledighet.  För vår del var den här lovveckan inte den bästa vi har upplevt. Jag och barnen själva i Shanghai utan pappa Patrik som är på tjänsteresa i Europa, behöver inte gå fel. Visst kan vi klara oss utan vår kära make och pappa. Men när barnen befinner sig i så olika faser i livet (en 8 årig pojke och två 12-åriga flickor)hade jag önskat en till vuxen i familjen.  Eftersom vi inte riktigt vill göra samma saker, så slutade det mest med att vi stannade hemma. Och hemma en hel vecka utan att ha något speciellt att göra, slutar oftast med att man går runt och irriterar sig på varandra. Veckan kändes i alla fall som att den fylldes med ett bråk efter ett annat och jag måste erkänna att jag inte var bättre än mina barn. Fast lite saker gjorde vi ändå. I måndags åkte vi in till centrala Shanghai och trängdes med alla kineserna och då menar jag verkligen trängdes.  På vissa ställen var det så mycket folk att vi nästan fick panik och vår shoppingdag förvandlades till en flykt från folkmassan. Det finns väldigt mycket människor i det här landet och vid stora helgdagar åker de gärna och turistar i sitt eget land. Vilket jag naturligtvis inte tänkte på när vi åkte in till stan. Jag klandrar absolut inte kineserna, Shanghai är en rolig stad att besöka. Men för en svensk, som är van vid ytor kan stora folkmassor bli en mardröm. Resten av veckan undvek vi av förklarliga skäl Shanghais downtown och höll oss mest hemma och i vårt närområde. Det blev dock ett par besök till poolen och lite bowling med familjen Kristiansen, vilket kändes som ett behövligt avbrott från hemmets fyra väggar. Vädret har varit underbart den här veckan, så det är något som vi kunnat njuta av. + 25 och sol är inte illa för att vara Oktober månad.

För ungefär 4 månader sen köpte vi elmoppe. Fram tills för några dagar sedan är det bara Patrik som kört den. Visst jag har övningskört ett par tillfällen i området, men det räknas inte. Härom dagen tänkte jag att nej, nu får det vara nog, nu måste jag bara våga köra utanför grindarna. Så jag bara bestämde mig att nu kör jag, nu får det bära eller brista. Det bar, kan jag säga. När jag väl släppt tanken att det är otäckt och farligt, så körde jag som jag aldrig gjort något annat. I alla fall kändes det så. Jag tror inte kineserna såg mig på samma sätt. Hur som helst nu kör jag och det är roligt, men framför allt är det frihet för mig. Inte för jag kör så långt. Jag håller mig inom vår lilla stadsdel, ser mig för ordentligt och kör oftast inte över 30 km/ tim, men vilken frihetkänsla det är att kunna köra. Nu kan jag åka och hämta Axel hos kompisar och spara in säkert 20 min. Jag tar mig snabbt och kvickt till gymmet och hinner med att träna på morgonen även innan det som jag har bokat upp mig på under resten av dagen. Vilken vinst för mig och min vardag. Det kan tyckas banalt att sitta här och skriva om hur fantastiskt det är att köra elmoppe. Men faktum är att det som vi tog för givet i Sverige, nämligen att köra bil, blir här det som man nu uppskattar väldigt mycket. Därför blir t o m en liten tur med elmoppen något som uppskattas mycket. För att köra elmoppen är det närmaste vi kommer att komma att köra en bil.

Vet inte vad som har hänt, men jag kan inte få texten större. Ber så mycket om ursäkt. Ska fixa det till nästa inlägg.