Jag borde inte, men jag gör det

Jag brukar aldrig ge mig själv nyårslöfte, men i år hade jag bestämt mig för att jag det här året skulle försöka leva mer i nuet......Inte titta tillbaka så mycket och inte titta fram alltför ofta....... Kan säga att det inte har blivit så mycket av den varan. Visst lever man i nuet små korta stunder under en dag, visst lyckas man hänföra sig i något och låta sig själv slukas upp i roliga och underbara saker. Men det här att verkligen vara i och njuta av sin pågående livssituation är svårt - åtminstone för mig. För även om jag på det stora hela trivs bra här i Shanghai, så längtar jag......Jag längtar till Sverige...... jag längtar efter vänner och familj där borta....... jag längtar att få andas ren luft....... jag längtar till att få handla på ICA...... jag längtar till salta västkustbad...... jag längtar till att få gå barfota ute ( här är marken så smutsig)...... jag längtar efter att köra bil...... jag längtar efter att äta fisk - ja, listan kan göras lång.....Jag vet att det är dumt, jag borde inte längta. För de här åren här är korta och intensiva och vips så är man tillbaka i Sverige igen, har åter börjat att jobba och fullt upp med att försöka få ihop vardagslivet. Då kommer jag säkert att längta tillbaka till det här livet.  Logiskt sätt förstår man det, men känslorna är tyvärr ofta starkare än logiken och har en tendens att ta över. Men medans jag går och längtar till Sverige, så har vi faktiskt lite andra roliga händelser att se fram emot. På söndag kommer Patriks bror ( hastigt och lustigt) på ett super intensivt besök (1 dygn). Sen fredag, nästa vecka, åker Patrik, Ebba och Sara till Kambodja med skolan. På lördag, samma vecka, kommer mina föräldrar och stannar i nästan 3 veckor. När Patrik och tjejerna åker till Kambodja åker jag och Axel , tillsammans med mamma och pappa till Hainan......Och som om det inte skulle vara nog, så får vi besök av Sofia (barnens kusin), senare i vår. Så visst har jag mycket att se fram emot inom en snar framtid, men det är fortfarande framtiden.....Det där att vara här och nu, det är verkligen den stora bedriften. Ibland försöker jag stanna upp och bara titta på mina barn och njuta av jag faktiskt fått en stor förmån att få ha dom i mitt liv. Då kan dom undra varför jag tittar så konstigt på dom och jag kan svara att jag tycker dom är så fina och att jag är så glad att just dom är mina barn. Ebba, sa till mig igår " Tänk i år fyller jag 14, nästar år 15, sen, 16, sen 17 och sen 18".....Då får jag flytta hemifrån. Hon ler när hon säger det, för att sen säga, "fast jag vet inte om jag vill det, jag vill alltid vara barn.
Det är så roligt nu.".....Och då blir jag glad och alldeles varm inombords.......