Att tycka om sitt eget sällskap

En del människor verkar ha lätt för att föra sig mellan olika sociala sammanhang. På nolltid har dom byggt upp ett socialt närverk och hunnit lära känna både staden och nya människor i rekordfart. Den uppfattningen får jag åtminstone ( kanske inte stämmer alls, vad vet jag?!) när jag träffar nya bekantskaper här. Man kan nästan känna sig lite misslyckad, när man inte hunnit göra allt det som många andra verkar ha hunnit här. Markander, restaurangbesök, konserter, klubbar, mingel hit och  mingel dit, utflykter till något pittoreskt område , museum besök, resor till exotiska platser osv. Jag kan bli väldigt imponerad av sådana människor, som har förmåga att föra sig socialt och ha många bollar i luften samtidigt. En del av mig önskar att jag kunde det, men min andra del tar i överhand. Jag har nämligen upptäckt hur skönt det är att vara själv. Inte varje dag........ nej det skulle bli alldeles för tråkigt och nedbrytande ....... men åtminstone 2 dagar i veckan, där jag får rå om mig själv. Det har blivit den lyxen jag verkligen kan unna mig här. Har det med åldern att göra, att man uppskattar sin egen tid mer? För jag kan inte minnas att jag var så här när jag var yngre. Nej, jag var mycket mer rädd för att vara ensam. Det kanske helt enkelt är så att jag genom åren lärt mig att tycka om mig själv mer och tycker att det är helt okej att umgås med mig själv lite. Om inte annat, så har jag fått möjlighet att öva på det här. Men visst, ibland kommer tvivel och jag blir stressad över att jag inte hunnit med mer och inte lyckats känna fler. Då försöker jag tänka att åtminstone lärt mig om fotograferandet och det är inte fy skam....eller?


Nu är vi inne i Mars och det är inte många månader kvar till sommaren. För oss är det tredje våren här i Shanghai och jag börjar se ett mönster......Varje år ungefär vi den här tidpunkten börjar man summera året. Man summerar inte året vid årsskiftet, utan här följer man skolåret. Varför detta? Nu ska jag egentligen bara tala för mig själv.....det kanske inte alls är så för alla andra här......men så fort jag inser att jag faktiskt måste (inom en greppbar tid) säga hejdå till någon, så börjar jag summerar det senaste året. Så var det för mig förra året och så är det nu. I år är det många som flyttar till sommaren. Människor som jag kommit lite närmare, människor som jag träffa någon gång ibland och människor som jag bara hälsar på och byter några enstaka ord med - Alla fyller något i min tillvaro, fast på olika sätt. Det här är både det här livets framsida och baksida......Man träffar nya människor, som  man sen en dag måste säga hejdå till. ( Det kan också vara ännu en anledning att jag ibland inte orkar ta in nya människor i mitt liv !?)


Nej, dags att ta hand om Sara, som är hemma och är sjuk med feber. Avslutar med lite bilder från fotopromenaden med Petra tidigare i veckan.