Lantern Festival!

Min kära väninna Annkin efterlyste ett inlägg från mig. Insåg då att det var ett litet tag sen jag skrev. Så vad har hänt sen sist? Jo, i helgen hade vi, för en gång skull, gäster hemma på middag. Det var inte igår kan jag säga. Har lite dragit mig för det, eftersom vi bor i lägenhet nu. Har trott att det skulle bli alldeles för trångt och därmed lite jobbigt. Men det visades funka alldeles utmärkt, trots att vi var 11 vuxna och antal barn. Riktigt trevligt blev dessutom. Många nationer var representerade .... Portugal, Brasilien, Danmark, Belgien, England, Filipinerna, Katalonien ( Spanien) och inte att förglömma - Sverige. Vi konstaterade alla att det är en av de stora förmånerna med det här livet - att vi får möta så många människor från olika nationer.....Det är berikande och jag personligen känner en stor tacksamhet över det. Jag konstaterade också att jag måste göra det här oftare. Våra helgkvällar består ofta av att vi är hemma, äter mat och tittar på film. Visserligen har det sin tjusning, men jag behöver också träffa människor, annars blir jag nog lätt lite deprimerad. Som jag har skrivit tidigare - det gäller att hitta balansen i livet, att få en lagom dos av allt - då mår åtminstone jag bra. Men det konstiga är att det är så svårt att göra det. Antingen har man för mycket att göra eller så har man för lite. Det spelar ingen roll om man bor i Shanghai eller i Göteborg - fenomenet uppstår var man än befinner sig. Livets mysterium........


I fredags åkte jag och Karina, tillsammans med Karinas gäst från Sverige, in till Yu Yuan Garden, för att titta på Lantern Festival (http://www.yuyuantm.com.cn/yuyuan/En/YuyuanChinaFun/fun.aspx ) och ta kort. Lantern festival är en ljusfestival och del av Spring festival, där kineserna träffas för att umgås och uppleva de vackra ljusarrangemangen. Jag kan säga att vi inte var ensamma. Det tog oss 1 timma och 40 minuter att bara ta oss in med bil och sen tog det ytterligare 1 timma att ta oss från bilen och in till själva festivalen. Jag slutar aldrig att fascineras av hur mycket folk det bor i den här staden. Det gäller att inte få panik när man tar sig fram i folkmassan och bete sig på samma sätt som kineserna - annars kommer man aldrig fram.

Det var inte helt lätt att ta, mycket pga  kylan som var. Kunde inte riktigt koncentrera mig på fotografernadet.  Här nedan ser ni i allafall några kort från festivalen. Kanske ni får ett hum om hur mycket folk det var.....

Till sist måste jag bara visa er en kamerateknik, som jag bara älskar. Den kallas ICM, vilket betyder att man medvetet rör sin kamera samtidigt som man tar kort. Antingen gillar man det eller så tycker man det är alldeles för artistisk. Jag tycker om den eftersom resultatet blir som en målad tavla. Döm själva....