The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

tisdag 11 februari 2014

Funderingar!

Jag har haft lite svårt att sova de senaste dagarna. Vaknar flera gånger per natt och börjar fundera. Inte för att jag befinner mig i någon dålig period, utan tvärtom....... jag känner mig mer tillfreds med livet än på flera veckor. Jag har kommit igång med träningen igen och energin börjar så sakta komma tillbaka. Studiofotograferandet, härom dagen, gav också extra positiv energi. Nej, varför jag inte sover är ett mysterium. Kanske det beror på att man befinner sig mitt i livet och  många livsfrågor dyker upp i ens huvud. Är jag en bra förälder? Vad vill jag ge och förmedla till mina barn? Hur mycket ska jag släppa dom? Vad vill jag ha ut av min tid här i Kina? Vad ska jag göra när vi flyttar tillbaka till Sverige? Har jag någon framtid inom fotograferandet?......Okej , nu när jag tänker på det, kanske det inte är så konstigt att jag inte sover........Det som är bra är att det är inte oro, utan bara funderingar. Det löser sig alltid i slutändan och gör det inte det får man hantera det.


Så har jag besvarat någon av mina frågeställningar? Vet inte, kanske.......som det här med att släppa sina barn - det måste väl ändå vara något som de flesta föräldrarna går runt och funderar på eller är jag den enda? Sen ett halvår tillbaka låter vi våra flickor åka taxi själva ( dock inte ensam). Dom måste minst vara 2 kompisar i bilen.  Det var jättetufft i början att släppa iväg det käraste man har. Nu har jag bara en pytteliten oros klump i magen när de åker och vill bara att de hör av sig när de kommit fram. Jag inte speciellt orolig att taxichauffören ska göra något ( straffen här är så hårda ), utan det är mer hur de kör i det här landet. Man kan få lugna taxichaufförer, men man kan också få dom som kör impulsivt och ryckigt. Som tur är åker de inte några långa sträckor, utan det är mest till närliggande områden. Så vi har kommit fram till att när det gäller taxiåkandet så måste vi släppa dom, annars blir vår och deras fritid alldeles för begränsad.  Dessutom växer de som individer när de får ta lite ansvar.
 Jag försöker dock vara en förälder som hör av mig, när jag inte hört något från dem. Även om de vill ha frihet och kanske tycker det är lite störigt att mamma ringer, så tror jag det är viktigt att man som förälder visar att man bryr sig.


Till sist, måste jag bara tacka all ni som gillade mitt förra inlägg, ni som gav mig uppmuntrande ord och ni som läste men inte sa något. Det betyder så otroligt mycket för en liten själ som jag, att ni gör det. Som sagt var, jag har bara börjat utforska fotograferandet, men med ert stöd blir jag ännu mer motiverad att fortsätta öva och förhoppningsvis utvecklas. Så tack!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar