Party, kalas och uppfyllt mål - en bra helg!

Sist jag skrev så hade tjejerna party (man kan ju inte kalla det kalas längre). På lördagen var det Axels tur. Efter mycket dåligt samvete från min sida, fick han tillsslut sitt efterlängtade 8-årskalas...typ 8 månader försenat.... så varför inte göra allt födelsedagsfirande på samma helg. För Axels del blev det inte ett hemmakalas, utan ett lasertagparty, som han tjatat om i ett par års tid. 10 pojkar och Patrik fick leka krig i 2 timmar. Jag tror att alla 11 hade det lika kul. Efter varje spel  kom de i allafall ut svettiga och glada, så kalaset kändes som mycket lyckat. Fast nästa år blir det hemma kalas, för dom har förmågan att ta betalt för sådant här.  Men visst är dom söta dom små oskyldiga krigarna....

 

På lördagkväll hade Axel en kompis sovande över hos oss. Jag och tjejerna  var på middag med Gloria och Martina, men det hade inte gått någon nöd på killarna där hemma. De hade lekt Nerfgun-krig med på Patrik i HELA huset, så Erik hade varit alldeles lyrisk när han kommit hem och berättat för sin mamma vad han fick göra.  En av de absolut bästa egenskaperna min make har, är att han fortfarande tycker det är kul att leka. För Axel är det bara pappa som gäller, men det är kanske inte så konstigt med tanke på det nämnda. Som förskollärare har jag lekt en hel del genom åren, så tyvärr har jag tröttnat på den aktiviteten.  Jag står för sagoläsningen och brädspel istället.

 

Nu till något helt annat. Får man säga att man är stolt över sig själv? Men jag är stolt över mig, så nu säger jag det...jag har fixat målet som jag satte upp i mitten av Februari...jag har passerat min målvikt på 70 kg och idag väger jag 6,9 kg lättare. Nu när målet är nått , så har jag bestämt mig för att gå ner ytterligare 2 kg, så hamnar jag på vikten jag vägde innan jag fick barnen. Jag mår nämligen så mycket bättre med några kg färre på kroppen, att det känns som man vunnit högsta vinsten. Jag vet egentligen inte exakt hur jag har gjort för att lyckas. Första månaden höll jag på med LCHF, men när jag åkte till Sverige i Mars, så la jag ner det. Efter min fysisk nedsatta period  i April, har jag börjat att träna 4 dagar i veckan  och fortsatt äta mindre portioner. Kanske är det det som gjort det.

Det går bra för Patrik också. Han har gått ner 12 kg på 1 år och  tränar för fullt varje dag. Så nu planerar vi redan hur vi ska kunna hålla igång träningen när vi är i Sverige. För det är inte klokt hur beroende framkallande det är.