Varenda morgon vaknar jag 4.30! Så har det varit hela Maj. Börjar bli liiiiiite trött på det! Vet inte vad det beror på eller jo - jag har mina aningar..... jag har nog för lite att göra. Blir helt enkelt inte utmattad av hårt fysiskt och psykiskt arbete, så behovet av sömn minskar. Nu har jag dessutom legat rejält sjuk den senaste veckan och sovit mer än vanligt - Det hjälper inte det hela! Annars går jag mest och väntar på att få byta miljö och åka hem till Sverige. Dumt egentligen, för det blir en lång väntan när det är hela 4 veckor kvar. Den 23 Juni landar jag och Axel i Göteborg. Patrik och tjejerna kommer 2 veckor senare. Hoppas verkligen våra vänner ha tid at träffa oss. Jag kan inte påstå att jag har ett speciellt rikt socialt liv här just nu, så jag har ett uppdämt behov av att umgås med vänner. Var inte rädda för att kontakta mig! Tro inte att jag är så upptagen i sommar. Det är snarare våra barn som är det. I år har jag sett till att hålla dom aktiva, så mycket som möjligt. ( Sommaren i Sverige kan bli långtråkig när man inte har så många kompisar där). Axel ska på 2 läger och tjejerna ska på ett. Dessutom får Ebba och Sara besök av sin danska kompis i några dagar och sen i slutet av sommarlovet åker dom ner till Barcelona och hälsar på en annan kompis. Vad gör man inte för sina barn?
En av sakerna jag värdesätter mest här i livet, är när barnen öppnar upp sig och vågar ta upp saker som de går och funderar på. Jag är så otroligt tacksam för att alla tre är så öppna. Nu har Axel också börjat berätta vad han går och fundera på. I går kröp han upp bredvid mig och vi hade ett jätte fint samtal. Vill inte skriva här vad vi pratade om, eftersom det var ett samtal i förtroende. Men bara vetskapen om att han faktiskt kan utrycka hur han känner, gör mig alldeles varm i hjärtat och trygg inför framtiden.
Sen har vi det där med att vara tonårsförälder. Inte för att våra tjejer har några jätte problem. Dom upplevs som helt normala, fina tonåringar, med allt vad det innebär. Men de är våra första tonåringar och allt de går igenom, går vi som tonårsföräldrar igenom för första gången. Det känns som det är så mycket mer man måste ta ställning till nu, än vad man behövde göra när dom var små. Och dagens ungdomar är så mycket mer medvetna om sin omvärld, än vad vi var i samma ålder. Vad gjorde jag
t ex.? Låg på mitt rum och lyssnade på Tracks i P3. WOW! Idag matas dom av information från sociala nätvärk, YouTube och annat informationsflöde. Dessutom är dom extremt duktiga på att argumentera för sin sak. Visst, vi försöker hålla på vår linje, men jag blir i allafall osäker ibland.....Gör jag rätt? Gör jag fel?Allt är ju faktiskt inte svart eller vitt! Så det händer ibland att jag måste omvärdera min ståndpunkt, när jag lyssnat på deras argumentation.
Det kan väl inte bara vara jag som går och funderar på om man är en tillräckligt bra förälder? Om man gör ett okej jobb och ger dom en bra grund att stå på inför framtiden. Att släppa dom, samtidigt som man ger dom ramar......Att ge dom kärlek samtidigt som att hålla avstånd.....Att ställa krav, samtidigt som man vill vara där för dom. Allt handlar om en bra balans. Det viktigaste för mig är att ge dom just en bra balans. Har jag lyckats med det, då får jag väl vara nöjd.......eller?
En av sakerna jag värdesätter mest här i livet, är när barnen öppnar upp sig och vågar ta upp saker som de går och funderar på. Jag är så otroligt tacksam för att alla tre är så öppna. Nu har Axel också börjat berätta vad han går och fundera på. I går kröp han upp bredvid mig och vi hade ett jätte fint samtal. Vill inte skriva här vad vi pratade om, eftersom det var ett samtal i förtroende. Men bara vetskapen om att han faktiskt kan utrycka hur han känner, gör mig alldeles varm i hjärtat och trygg inför framtiden.
Sen har vi det där med att vara tonårsförälder. Inte för att våra tjejer har några jätte problem. Dom upplevs som helt normala, fina tonåringar, med allt vad det innebär. Men de är våra första tonåringar och allt de går igenom, går vi som tonårsföräldrar igenom för första gången. Det känns som det är så mycket mer man måste ta ställning till nu, än vad man behövde göra när dom var små. Och dagens ungdomar är så mycket mer medvetna om sin omvärld, än vad vi var i samma ålder. Vad gjorde jag
t ex.? Låg på mitt rum och lyssnade på Tracks i P3. WOW! Idag matas dom av information från sociala nätvärk, YouTube och annat informationsflöde. Dessutom är dom extremt duktiga på att argumentera för sin sak. Visst, vi försöker hålla på vår linje, men jag blir i allafall osäker ibland.....Gör jag rätt? Gör jag fel?Allt är ju faktiskt inte svart eller vitt! Så det händer ibland att jag måste omvärdera min ståndpunkt, när jag lyssnat på deras argumentation.
Det kan väl inte bara vara jag som går och funderar på om man är en tillräckligt bra förälder? Om man gör ett okej jobb och ger dom en bra grund att stå på inför framtiden. Att släppa dom, samtidigt som man ger dom ramar......Att ge dom kärlek samtidigt som att hålla avstånd.....Att ställa krav, samtidigt som man vill vara där för dom. Allt handlar om en bra balans. Det viktigaste för mig är att ge dom just en bra balans. Har jag lyckats med det, då får jag väl vara nöjd.......eller?
Längtar till den svenska sommaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar