Hemma igen!

Först vill jag önska er all ett riktigt gott nytt år. 2013, det är inte klokt...

Nu är vi hemma igen efter 3 fantastiska veckor på Nya Zealand. Det har varit veckor fyllda av aktiviteter och upplevelser. Nya Zealand är verkligen vackert och naturen är så variationsrik. Vi har fått uppleva, paradisstränder, djungel, vulkanlandskap, turkosblått hav, vattenfall, barrskog, gröna slätter. höga berg, glacierer, pannkaksklippor, varma källor, vackra kuststräckor och mycket mer. Vädret har också varit varierande. Började med sol i ett par dagar för att sen övergå till regn.Efter ett antal dagar med nederbörd hade vi nästan gett upp, men det vände och vi fick faktiskt hela 10 dagar med sol på raken. Vi hade förbokat alla hotell, men insåg efter ett tag att vi behövde ändra lite på vår resrutt. Vi skippade södra delen av sydön, eftersom det hade blivit alldeles för mycket sittande i bilen och för lite tid att stanna till . Så här i efterhand känns det som ett klokt beslut.Vi fick ett lugnare  tempo och mer tid till att slappna av. Nu var det tänkt att jag skulle lägga upp lite bilder, men av någon anledning har den funktionen blockerats och jag kan inte göra det. Om jag eller snarare Patrik kan lösa det, så kommer bilderna längre fram i veckan.

 Här har vardagen börjat igen. Barnen är åter i skolan, Patrik är på jobbet och jag försöker komma igång med träningen. Var på Zumba i går. Lite segt i både kroppen och huvudet, men jag lyckades ta mig igenom ett pass trots allt. Ska försöka gå ner några kilo innan vi får besök från Sverige, vilket är om 3,5 vecka. Då kommer Fredrik, Karin, Selma och Lisa. Det ska bli så himla kul. Ser så fram emot det och nu känner jag att jag kan visa dom Shanghai efter att ha bott här i ett år. Jag hoppas det hunnit bli lite varmare, för nu är det kallt här. Fast det är klart efter 3 veckor med sommar, så kanske det känns lite extra kallt...

Okej, det här inte lätt att erkänna, men jag klantade mig rejält på semestern. Ni vet, hur man som förälder säger till sina barn att inte hänga över kanten på båten när man ska ta kort, för risken finns att man tappar sin Iphone, Ipod, kamera eller vad man nu tar kort med. När vi vid ett tillfälle alldeles, i början av semestern, var ute på havet och tittade på delfiner, hade jag vid flera tillfällen sagt till barnen att inte stå för nära kanten och ta kort, för det kunde vara så lätt att tappa den. Jag hade använt våran stora kamera under stort sätt hela båtfärden... kameran hängande med en rem runt min hals. Men så är man så otroligt glad över det man får vara med om, så man (ok. jag) får för sig att ta upp sin Iphone istället och ta ett kort med.....för i Nya Zealand har man ju tillgång till facebook över allt  och möjlighet att visa dom där hemma vad man är med om (och det är man också glad över)...då händer det som inte får hända...mobilen glider ut ur min hand...studsar ner på deck...tar ett rejält iritterande skutt ut i havet och jag hör någon bakom  mig säga... "och där försvann den"... som om jag inte  fattade det! Jag blir alldeles kall inombords! Vad har jag gjort! Jag tror aldrig jag kännt mig så klantigt och dum i hela mitt liv...så fruktansvärt ONÖDIGT! Jag går ner i båten och skakar på huvudet..."jag har tappat den" säger jag och svär alla möjliga ord jag kan komma på. För ett kort ögonblick tror Patrik och barnen att jag tappat den stora kameran i vattnet, så  till en början är Patrik nöjd över att det " bara " var Iphonen... ja, ja vad ska man säga. det finns bara ett ord KLANTIGT. Om jag är riktigt snäll så får jag förhoppningsvis köpa mig en ny telefon när vi är i HongKong, om en månad. Nu lånar jag tacksamt Ebbas telefon tills vidare...
anghai