The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

onsdag 14 november 2012


Efter ett par veckor med dåligt väder, har vi åter fått lite sol igen. Luften upplevs dessutom lite bättre, jämnfört med förra veckan, då det under vissa av dagarna var så dålig luftkvalité att man knappt ville/borde vara ute. I onsdags hade vi fotokursen på kvällen, vilket innebar att vi skulle ut och fota The Bund och Pudongs skyline. Inte precis det lättaste, men riktigt kul. Vi skulle bland annat ta kort på en bro ( som jag naturligtvis glömt namnet på), som skiftar i färger. Riktigt häftigt. Men himlen var av förklariga skäl inte stjärnklar och när vi satt i taxin hem, insåg vi hur dålig luften varit. Det kändes som om vi hade rökt ett helt paket cigaretter, så torra var våra halsar...lite skrämmande när man tänker på det.
Är inte jätte nöjd med mina fotoresultat. Många har åkt i den så kallade "papperskorgen", men jag har dock lyckats hitta några kort som är värd att visa. Fast jag insåg när jag titta igenom mina 400 kort att jag hade lyckats få stort sätt alla mina foton snett, trots att jag använde en ett stativ. Inte illa!
Nej, det blir nog flera turer ner till The Bund för att öva. Har fortfarande en hel del att lära...

 
 
 
Jag har fått lära mig ett nytt uttryck här bland expatskvinnorna. "China Day". Det är en dag när man känner sig låg, undrar varför man flyttade hit och längtar hem till sitt hemland. Tydligen  är det inte bara jag som har sådana här dagar. Det kan man forfarande få ibland, trots att man bott här länge, under flera år. I måndags tyckte jag så fruktansvärt synd om mig själv ( fast egentligen är det inte så synd om mig), låg i sängen och grät. Då visade det sig att en av mina "Zumbavänner", hade legat och gråtit under tisdagen. Så vi har alla sådana dagar här och jag måste erkänna att det är skönt att höra att att man inte är ensam. Sen kan man må dåligt av olika anledningar. En del kan ha jobbigt med kulturen, andra med miljön och som i mitt fall brist på meningsfull sysselsättningen. Men jag måste poängtera att jag aldrig skulle vilja vara utan den här erfarenheten, så det är värt de där dagarna när man känner sig nere. Vem får tex lära känna nya vänner för livet, mitt i livet?
 
Nej, måste avsluta nu. Ska snart iväg på lunch med Svenska klubben. Imorgon ska Patrik och jag åka och förnya våra visum. Det är inte klokt, snart har vi bott här i ett år...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar