Dahlmans i Shanghai: Ett tag sen sist!

Vad gör man när man känner sig nere, när luften bokstavligen gått ur en, när man inte riktigt vet vad man vill och när livskrisen smyger sig på med jämna mellanrum? Jo, man drar sig undan! Det är därför jag inte orkat vara så aktiv på bloggen på sistone. Inspirationen till att skriva har inte riktigt funnits där. Men nu börjar det äntligen lätta igen. Jag har fortfarande mina funderingar om livet och dom kanske dyker upp i bloggen någon gång, men nu börjar jag få lusten igen att fotografera, bearbeta korten i datorn och visa dom på sociala nätverk.
Så vad har hänt sen sist. Jo, mamma och pappa är hemma i Sverige igen , efter 2,5 fina veckor i Shanghai och Hainan. Vi har fått besök av min brors dotter, barnens kusin och en av Ebbas och Saras bästa kompisar - Sofia, som snart varit här i en vecka och som ska vara en vecka till. I höstas var hon här tillsammans med hela sin familj, men den här gången fick hon åka alldeles själv - Modig tjej! Jag är så otroligt glad, tacksam och lycklig över att Ebba, Sara och Sofia får den här tiden tillsammans. Det betyder så mycket för deras relation. Det lustiga är att det känns som Sofia bott här jättelänge. Hon går till skolan med tjejerna, de kommer hem, de äter middag, gör läxor ihop och umgås - Precis som vilken vardag som helst. Kan låta tråkigt, men det är det som är det mysiga och det är det som bygger relationen ännu starkare. Sofia har redan gjort alla turistattraktioner, så det behöver dom inte lägga tid på.

I går var det "International Day" på skolan. En av höjdpunkterna under skolåret. Det är alltid lika trevligt. Tillsammans med familjernas ambitiösa bidrag, i form av mat och lekar, plus skolans organisation, så får vi uppleva en dag med mat från alla delar av världen, uppträdanden från skolans musikelever, lekar, färger, sång och skratt. Svenska båset, var ett av det mest populära det här året och jag kan tyvärr inte påstå att jag hade en bidragande del till det, eftersom jag inte haft möjlighet att delta vid planeringarna. Nej, äran ger jag helt och hållet Karin, Karin, Gunilla, Sofia, Johanna och säkert några fler som jag inte känner till. Dom hade byggt upp en Minecraft värld, där barnen skulle skjuta ner byggklossar ( gjorda av pappkartonger). De hade tillverkat en midsommarstång av bamburör och silkespapper och de anordande en skidtävling, som krävde samarbetsförmåga. Allt imponerande, ambitiöst och roligt. Vårt bidrag blev kanelbullar - som Patrik bakat. Nej, som sagt var.......kan inte påstå att jag bidrog med så mycket. Det får bli nästa år.

För 2 veckor sedan sjöng Ebba solo på Nanjing road, en av Shanghais största och kommersiella gator. Framför hotell Ritz Carlton, ställde skolor och andra musikaliska inslag upp med olika bidrag. Ebba hade blivit tillfrågad av sin musik lärare om hon ville sjunga solo, som hon så modigt tackade ja till. Sen när väl dagen var inne och hon stod på scenen och sjöng, så stod det en mamma, pappa, mormor, morfar, syskon, alla vänner och stolt tittade på. Det föll en och annan glädjetår, kan jag säga. Hon var faktiskt helt fantastisk. I går på "international day", så var det dags igen - då tillsammans med sina klasskamrater, som kompade henne. Axel hade också ett litet framträdande, tillsammans med sina klasskamrater. Dom sjöng en spansk sång. Så gulligt!

Här nedan kan ni se ett hopplock av bilder från den senaste tiden. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa blogginslag. Det hjälper också mig att samla mina tankar.

Vi hörs