Tvivel som försvann

Idag på morgonen studsar Axel upp och ner, glad som en lärka och utropar ”mamma, mamma, det är bara 80 idag”. Detta efter att kollat Saras APP om luftkvalitén i Shanghai. Det säger en del om vilken värld vi lever i. Vi kollar inte temperatur, vi kollar inte väder, utan vi kollar luftkvalitén innan vi går ut. Men jag kan säga att efter över en vecka med EXTREMT dålig luft, så är man nöjd om värdena hamnar under 200 och är de  under 100 är man lycklig. Jag vet att jag skrev i mitt förra inlägg att jag tyckte det var värt att bo här…. trots den dåliga luften….. Kan säga att jag sen dess haft mina tvivel. När man måste hålla sig inne för att det är för farligt att vistas ute, då är det lätt att tvivla. När ens förkylning förvärras pga luften, blir tvivlen ännu större. Så det är tur att det idag äntligen blev bättre och vände. För när det kommer sådana här dagar, så är i alla fall jag lycklig igen. Jag kan säga att det inte har blivit speciellt mycket fotograferande på sistone. Förkylning och dålig luft har, som ni säkert  har förstått, satt stopp för det. Men idag kom jag äntligen ut. Efter en lunch med Karina, tog vi oss en promenad och det slutade med att vi gick runt i vårt område (Shanghai Racquet Club) och fotograferade.  Nu är mina tvivel borta. Nu mår jag bra igen.

Jag har fått mitt första jobb som fotograf. Väldigt nervöst, eftersom det inte riktigt är mitt område det jag ska göra. Jag ska nämligen fotografera inredning. Egentligen borde jag säga nej, men så tänkte jag att det får bära eller brista. Ibland måste man slänga sig ut. Om man inte vågar, hur ska man då utvecklas? Så till helgen blir det till att öva. Jag har en liten enkel studio - den får monteras upp. Karina ska hjälpa mig, hon ligger lite före mig när det gäller studio. Det känns tryggt. Men är det så att uppdragsgivaren inte blir nöjd –fine- då får jag ta lärdom av det. Jag kan ju bara bli bättre…….men som sagt var -det är nervöst.

 

Jag är inte så bra på att upprätthålla traditioner. Det är inte min styrka. Här i Shanghai tycker jag att det ändå tråkigare. Får inte någon lust till julstök, när det är 10 plusgrader och smog. Så det är tur att barnen har en pappa som är bra på det eller åtminstone bakning. Efter 3 veckors frånvaro ( resor till Sverige och Japan) satte han nämligen igång och bakade i helgen – lussekatter, pepparkakor och kola. Jag måste erkänna att det var faktiskt ganska härligt att känna dofter av saffran, ingefära och kanel. Goda blev de dessutom.  

Nu är det inte långt kvar till vår Thailands semester. Om lite mer än en vecka åker vi. Det ska bli så skönt.  Gick igenom lite fotografier  i datorn och hittade det här..... medans jag väntar på Thailand, så får jag leva på minnena av sommaren 2013.....