The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

lördag 9 november 2013

Skrämmande och spännande


Fantastiskt roligt att ha haft besök här. Fyra intensiva veckor, med undantag för några dagar i mitten, blev det. Det känns som alla våra gäster har varit nöjda. Man vill gärna att de ska få ut så mycket som möjligt av resan, nu när de kostat på sig både tid och pengar för att komma hit. Den här veckan, efter att Fredrik, Suzanne, Johanna och Sofia åkt hem till Sverige, har jag mest gått runt och inte riktigt vetat av var jag ska ta vid någonstans. När man har gäster, tar man en paus från sitt ordinarie liv här och varje gång man haft en paus, måste man börja om på nytt – särskilt när man inte jobbar. Så i början av veckan gick jag mest runt och funderade på vad jag ville göra nu. Träningen var ett måste och även om jag inte känt för det, så har jag fått tvinga mig till gymmet några gånger. Sen ska man åter in i sitt sociala liv här, så i tisdags hade jag en trevlig lunch med Camilla. Vi testade en ny asiatisk restaurang, som öppnat i det nya köpcentrummet, som ligger nära där vi bor. Maten faktiskt helt okej och väldigt billig  -  86 yuan slutade hela notan på.

Skolan har varit stängd 2 dagar den här veckan –  torsdag och fredag. Då har föräldrar och lärare utvecklingssamtal om eleverna. Väldigt snabbt och effektivt, får vi föräldrar (och eleverna, om föräldrar vill) gå runt och samtala med alla lärarna. I secondary har man 10 minuter på sig att samtala med varje lärare. För att det ska bli så effektivt som möjligt så har de ställt upp bord för alla lärare, i skolans teaterlokal, sen får vi föräldrar snabbt förflytta oss mellan borden. På 3,5 timme avverkade jag och Patrik 12-13 samtal, om man räknar med att vi har dubbla samtal med vissa lärare.  Jag tror vi båda två kände oss nöjda med vad vi fick höra. Inte bara med hur våra barn är, utan också hur de olika lärarna jobbar med och undervisar sina ämnen. Vi känner oss så otroligt tacksamma över att vi har möjlighet att ge våra barn den här utbildningen.
Jag har, som sagt var, funderat en del på vad jag vill göra – närmsta tiden och i framtiden. I onsdags fattade jag ett beslut; jag vill satsa på fotograferandet!  Jag bara älskar min nya hobby och jag vill någon gång i framtiden kanske jobba helt eller delvis med det. Naturligtvis förstår jag att det är stor konkurrens inom det här yrket och det är inte helt lätt att slå sig fram. Jag har dessutom mycket kvar att lära mig, så vi talar inte om ett mål, som ska nås inom 1  år , utan om ett mål som KANSKE nås inom 5 – 10 år. Men jag tog ett litet steg åt den riktningen, i onsdag, när jag startade min egen facebooksida ” Lovisa Dahlman photography”. Fruktansvärt pirrigt, nervöst och samtidigt spännande att göra mitt fotograferande mer offentligt. Som Patrik sa till mig ” det här gör att du måste fortsätta utvecklas, så att du kan leverera bättre foton”. Kolla gärna in min sida och om ni ”gillar” den, så blir jag naturligtvis extra glad.







 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar