The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

tisdag 26 november 2013

Det är inte synd om mig!

Det är tur man vet hur man ska ta sig runt i den här  staden. Idag, efter en mycket trevlig dag med min relativt nya väninna Lotta, var jag på väg hem med tunnelbanan, när jag väldigt plötsligt fick akut ont i magen. Insåg ganska snabbt att det inte var läge att chansa på att ta sig hela vägen hem. Med fem hållplatser kvar att åka , var det bara att snabbt hoppa av tåget för att leta efter närmsta toalett. Dom som känner mig, vet verkligen hur fruktansvärt ont jag har av att gå på offentliga toaletter. Så för mig att frivilligt leta upp en sådan, var tecken på att behovet var extremt stort. Jag tyckte mig känna blickar från mina medpassagerarer på tunnelbanan, när jag gjorde mig beredd att kliva av. Förmodligen för att jag säkert var knallröd i ansiktet, kombinerat med en panik i blicken Väl av från tåget var det bara att leta upp den där toaletten. Visste att det fanns toaletter i anslutning till perrongerna. Så med full fokus, lyckades jag leta upp en. Med en viss nervositet puttade jag upp en av dörrarna, med rädslan av att den skulle vara grotesk. Det visades sig den inte vara faktiskt. Det var dock ett annat problem - det var en" hål i golvet-toalett". Jag kan säga som så, det var inte läge för en "hål i golvet-toalett. Snabbt fick jag leta upp en utgång från tunnelbanestationen. Hade ingen aningen var jag hamnat och hur det skulle se ut där uppe. Kommer upp, tittar mig om och har en fruktansvärt tur att se ett köpcentrum på andra sidan vägen. Jag har nog aldrig traskat så fort- Jag tänker att det måste finnas allmänna toaletter där. Men jag hinner också tänka ut hur jag skulle göra om det inte fanns. ´Jag får tränga mig in på ngn liten mysko butik eller restaurang och med mord i blicken och kroppsspråk visa mitt behov``, hinner jag tänka. Lyckligtvis hittade jag en ingång till köpcentrumet och lyckligtvis fanns toaletterna i anslutning till ingången. Så det hela slutade lyckligt. Dessutom hade jag ett paket näsdukar i min jackficka.....jag har aldrig ett paket näsdukar i en ficka....och offentliga toaletter i Kina har nästan aldrig toalettpapper. Väl klar med mitt toalettbesök, hade jag valet att ta tunnelbana och taxi eller bara taxi. Jag tog det sista. När jag väl sitter i en taxi, tänker jag för mig själv....jag fixar det mesta i den här staden, jag vet hur jag tar mig, jag har inga problem med att ta taxi och tunnelbana och det bästa av allt - jag känner inte att det är jobbigt och jag tycker inte synd om mig själv. Det är bara att härda ut. Jag kan säga att för ett år sedan hade jag inte känt så. Då hade jag sett mig som ett "offer"- löjligt men sant. Då hade jag tyckt synd om mig själv. Jag har ingen chaufför - "alla andra" har, hade jag tänkt. Så jag känner mig lite nöjd med mig själv att jag lyckats ändra mitt sätt att tänka. Det är absolut inte synd om mig - så det så!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar