Nu känner jag mig redo att återgå till bloggandet, efter att haft uppehåll ( med undantag för 2 inlägg) i 2 månader. Det känns riktigt skönt att få lite rutiner på vardagen igen och i det ingår faktiskt för mig att skriva.
Jag och barnen kom välbehållna fram till Shanghai i torsdags. Jag får väl erkänna att jag hade fruktansvärd resfeber innan vi skulle resa och barnen fick stå ut med en mindre trevlig mamma dagarna innan. Det var första gången jag skulle resa själv med barnen, utan den mer rutinerade maken. Det hjälpte inte direkt heller att jag är flygrädd och brukar stressa upp mig innan jag ska flyga, vilket jag även gjorde den här gången. Vi kom tills slut iväg efter att ha packat i flera dagar, vägt väskorna ett antal gånger, packat om väskorna, lindat in flaskor i påsar, varit på ICA handlat favorit"mat" . På tal om det, när jag skulle handla den sista laddningen av bl. a. marabou choklad, leverpastej och bregott och la upp allt vid kassan , så kunde jag riktigt känna allas blickar på mig. De undrade säkert vilken diet jag gick på . Så när jag kom fram till kassörskan kände jag ett stort behov av att förklara mitt val av inköp, att jag med något högre röst än vanligt förklarade för hon i kassan att jag skulle flyga hem till Kina och inte alls gick på någon special diet.Det är så typiskt mig att orka bry mig om vad andra tycker och tänker. Nå väl jag fick handlat det jag skulle, allt fick plats i resväskorna och vi kom iväg tills slut. När vi satt på första planet till Amsterdam sa en av flickorna och klappade mig på armen: "mamma nu är det väl bra". Hm, jag kanske har visat min oro alldeles för tydligt. För att sumera resan: barnen sköttet sig exemplariskt, mamman något nervös, men lugnade ner sig när planet var i luften, alla väskorna kom fram och maten togs inte i beslag. På det hela taget en lyckad resa.
Nu har vi bott några dagar i vårt hus och det känns riktigt skönt att vara hemma i sitt eget hem. Patrik kom till Shanghai i fredags, efter en vecka i HongKong. Axel har varit som ett plåster på honom , ända tills grannpojkarna plingade på dörren i morse. För ingenting slår kompisar, inte ens pappa. De har cyklat, spelat med beyblades, tittat på TV och nu är de och badar på Shanghai Raquet club. Livet är lätt när man har någon kompis att leka med. Tjejerna har sovit hos Martina i natt. Vi var där på middag igår och de stannade kvar - vilket var väntat. Vi hade en god och trevlig middag hos Martina och hennes familj. Tyvärr har min mage krånglat i ett par dagar och jag har till och från haft jobbiga magsmärtor. Jag tror det är något jag ätit för det är ingen annan i familjen som känt av något. Därför kände jag mig inte i min bästa form igår kväll, men det var väldigt roligt att få träffa alla igen. Marta och Karina med respektive familjer var också där, dessutom hade Karina besök av sin bror med familj, som även var med på middagen.
I morgon är det skolstart. Nya lärare, nya klasskompisar, nya klassrum för alla tre barnen. De var en kort sväng till skolan i fredags för att träffa sina lärare och klasskompisar, men imorgon är den riktiga skolstarten. Jag kan minnas tillbaka hur det var första skoldagen; hur man såg fram emot det, samtidigt som man var lite sorgsen över att sommarlovet var över. Jag tror ändå att vi alla känner att det ska bli skönt med lite rutiner igen. Vad jag ska göra får vi se. Funderar på att läsa lite språk, bättra på min engelska och min spanska. Dessutom vill jag gärna ta en fotokurs. Det hade varit kul att bli bättre på att fota nu när vi ska till Nya Zealand i vinter.
Men nu är det dags att göra lite nytta innan tjejerna kommer hem från Martina.
Hälsningar från ett varmt Shanghai
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar