The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

lördag 12 september 2015

Lite funderingar så här på en söndag!

Tjejerna pluggar ( tror jag), Axel leker med en kompis,  Patrik sitter framför datorn och jag sitter här och funderar på vad jag ska hitta på. Det absolut största "lyxproblemet" här,  är att vi har för lite sysselsättning - åtminstone för mig. Vi har inga direkta "måsten", ingen stor " att göra lista". Vi äger inte lägenheten och får därför inte göra några större ingrepp på den. (Det kan stå sig dyrt när man flyttar. )Jag har Ayi som gör det mesta av vanligt hushållsarbete. Behöver egentligen inte ha henne, men vill inte göra mig av med henne. Hon behöver varenda peng hon tjänar. Så vad gör man då en helg när alla andra i familjen har något att göra? Tränar, men det  tar max en och en halv timme. Resten av tiden då? Det blir oftast alldeles för mycket You tube och Facebook,  för mitt eget bästa. Ett tag funderade jag på att sätta mig på ett flyg till Europa och erbjuda min hjälp till hjälporganisationer. ( Är nämligen djupt berörd av det som händer i Syrien och  med alla stackars flyktingar.) Men Patrik tyckte ( och jag håller med honom) att det var bättre att vi skänkte en betydande summa pengar, så det har vi gjort nu! Istället funderar jag mycket: tänker på livet, döden och allt där mitt emellan. Kanske inte heller så bra för mig, eftersom jag har en grubblande personlighet, som analyserar lite väl mycket. Kan lätt snöa in mig på olika saker. Samtidigt tror jag att det är bra att ibland ställa sig dom där svåra frågorna. För vågar man det och lyckas ta sig igenom dom och på så sätt bli lite starkare och tryggare, så tror jag att man utvecklas ännu mer. Jag läste en artikel i en veckotidning, där en psykolog uppmanade oss att våga ta våra vänskapsrelationer till en högre nivå. Våga prata om annat än heminredning och semestrar. Jag har förmånen att ha flera  väninnor i Sverige, som jag kan göra detta med. Här däremot är det oftast svårare, eftersom när man kommer till en fas i kompisrelationen där man kanske vågar börja ta upp livsfrågor, så flyttar dom. Det konstiga med mig är att jag har väldigt lätt för att uttrycka mina inre funderingar, samtidigt som jag är en blyg person. Har egentligen inget emot att uttrycka mig här, men svårt att gå på luncher där jag knappt känner någon. Ibland förstår jag inte mig själv!

Som sagt var, lite funderingar..........

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar