Lite funderingar så här på en söndag!

Tjejerna pluggar ( tror jag), Axel leker med en kompis,  Patrik sitter framför datorn och jag sitter här och funderar på vad jag ska hitta på. Det absolut största "lyxproblemet" här,  är att vi har för lite sysselsättning - åtminstone för mig. Vi har inga direkta "måsten", ingen stor " att göra lista". Vi äger inte lägenheten och får därför inte göra några större ingrepp på den. (Det kan stå sig dyrt när man flyttar. )Jag har Ayi som gör det mesta av vanligt hushållsarbete. Behöver egentligen inte ha henne, men vill inte göra mig av med henne. Hon behöver varenda peng hon tjänar. Så vad gör man då en helg när alla andra i familjen har något att göra? Tränar, men det  tar max en och en halv timme. Resten av tiden då? Det blir oftast alldeles för mycket You tube och Facebook,  för mitt eget bästa. Ett tag funderade jag på att sätta mig på ett flyg till Europa och erbjuda min hjälp till hjälporganisationer. ( Är nämligen djupt berörd av det som händer i Syrien och  med alla stackars flyktingar.) Men Patrik tyckte ( och jag håller med honom) att det var bättre att vi skänkte en betydande summa pengar, så det har vi gjort nu! Istället funderar jag mycket: tänker på livet, döden och allt där mitt emellan. Kanske inte heller så bra för mig, eftersom jag har en grubblande personlighet, som analyserar lite väl mycket. Kan lätt snöa in mig på olika saker. Samtidigt tror jag att det är bra att ibland ställa sig dom där svåra frågorna. För vågar man det och lyckas ta sig igenom dom och på så sätt bli lite starkare och tryggare, så tror jag att man utvecklas ännu mer. Jag läste en artikel i en veckotidning, där en psykolog uppmanade oss att våga ta våra vänskapsrelationer till en högre nivå. Våga prata om annat än heminredning och semestrar. Jag har förmånen att ha flera  väninnor i Sverige, som jag kan göra detta med. Här däremot är det oftast svårare, eftersom när man kommer till en fas i kompisrelationen där man kanske vågar börja ta upp livsfrågor, så flyttar dom. Det konstiga med mig är att jag har väldigt lätt för att uttrycka mina inre funderingar, samtidigt som jag är en blyg person. Har egentligen inget emot att uttrycka mig här, men svårt att gå på luncher där jag knappt känner någon. Ibland förstår jag inte mig själv!

Som sagt var, lite funderingar..........

Helt ok!

Tredje veckan in på höst terminen och nu börjar jag känna att det är helt okej att vara tillbaka i Shanghai igen. (Det tar alltid minst två veckor innan vemodet lagt sig och jag kan se tjusningen i att vara här.)  Det kan bero på att jag är igång med träningen igen, men det kan också bero på att jag anmälde mig till en spanska kurs och kommit igång med den. Hur som helst känns det lite lättare nu. Dessutom har jag hunnit med en matlagningslektion i Thaimat, vilket vad väldigt kul. Jag lärde mig laga en thai kycklingsoppa och vårrullar. Det jag ställer mig nu är  " varför har jag inte gjort det här tidigare?" Det är ju hur kul som helst! Så nu har jag anmält mig till en indisk matlagningslektion och  hoppas hinna med många fler matlagningsklasser, innan jag flyttar här i från!

I veckan fyllde Axel 11 år! ..... 11 ÅR!, kan inte fatta det. Den födelsedagen fick han bara fira med sina föräldrar. Ebba och Sara är nämligen i inre Mongoliet på skolresa. En resa som både jag och Patrik inte haft något emot att följa med på, men där var föräldrarna portförbjudna. Vi har fått löpande rapport under resans gång och dom verkar haft jätte roligt. Bland annat har dom fått ta del av den lokala kulturen, ridit , åkt ner för sanddynor, ätit på lokala restauranger ( med blandad förtjusning :-) ), upplevt "grassland". Allt har gått jättebra, förutom att Sara skadade sin fot när hon skulle åka ner för en av sanddynorna och har efter det haft svårt att gå på foten. Vi får se hur det är med henne när hon kommer hem i natt!

Axel var ju lite besviken på att systrarna inte var hemma när han fyllde år. Men vi försökte ändå göra hans födelsedag speciell,  genom att ta med honom till hans favorit restaurang  - " Kagen". En japansk Teppanyaki restaurang. Vi frossade i fisk och skaldjur och råvarorna var lika fina som alltid.

Till sist , Vi har haft en fantastisk vecka  när  det gäller väder och luft. Jag kan inte minnas när vi sist hade bra luft och bra väder i flera dagar i rad. Solen har strålat och luftkvalitén har legat mellan 50 -100. Det är lyxoch man mår lite extra bar då!

Axel 11 år!

Bilder från inre mongoliet - Fotogtaferat av Ebba

Thaimat

Vilket väder vi haft! 

Rökutveckling!

Efter att i går kväll suttit ute på balkongen, ätit en god middag,  njutit av den ljumma sommarkvällen och börjat bli lite små bitna av alla myggen, så bestämde vi oss för att gå in. Väl inne kände Patrik en bränd doft i lägenheten.( Jag trodde det var doften från rökelsen, som vi tänt på ¨balkongen - I hopp om att skrämma bort  myggen.) Vi sprang runt och försökte härleda var doften kom från och märkte hur den växte sig allt starkare ute i hallen. Öppnade ytter dörren och upptäckte rökutveckling i korridoren utanför. Efter en liten stund insåg vi att det var  bäst att lämna lägenheten. Ryckte upp Axel, som låg och sov och tjejerna som satt och gjorde läxor. Ringde receptionen, som redan hade hunnit påkalla brandkåren och skyndade oss ner till parkeringen. Blev väldigt förvånad ( vi bor ju trots allt i Kina) och imponerad av hur snabbt brandkåren var på plats.Väl inne i byggnaden, dröjde det  inte många minuter innan de kom ut från byggnaden, men förhoppningsvis så hittade dom var rökutvecklingen kom från. Vi andra stod utanför och spekulerade var rökutvecklingen hade kunnat  startat och kom fram till att den troligtvis starta i ett av soprummen och att det nog var någon kabel som fattat eld. Axel var lite smått chockad över händelsen. Berodde nog mycket på att han blev väckt och från början inte riktigt visste vad som hände. Nu gick allting bra och det blev ingen  brandutveckling, som spreds till lägenheterna. Det enda vi kände var den fräna rökdoften, så i natt fick vi sova med öppna fönster...... (Nu på morgonen kan man fortfarande känna bränd plast doft i trapphuset.)......

I går hade Patrik och barnen en ledig dag också. Kina firade att det var 70 år sen andra världskriget tog  slut och regering hade utsett en extra helgdag. Många kineser är dessutom lediga idag fredag , men då måste de jobba in söndagen. Barnen skola är dock öppen, så där blir det ingen vila.

Till sist, fick min förskollärarlegitimation på mailen i morse! Så nu finns det inga hinder att söka jobb nästa år! :)......fast jag vill inte riktgt tänka på det ännu......

Ps. Sara har startat en You tube - kanal. Gå gärna in och lyssna på hennes studioinspelning av Ed Sheerans " Think out Loud". Jag vet att jag är väldigt partisk, men jag tycker hon gör den jätte bra. Ebba har också gjort studioinspelning av cover. Hoppas att hon också lägger upp den snart! :-)

Att tvingas flytta sitt barn

Jag har en jätte gullig Ayi. Jag uppfattar henne som öppen, behaglig och snäll. Jag önskar  bara att jag kunde prata flytande kinesiska så jag kunde samtala med henne och på sätt lära känna henne bättre. Med min extremt obefintliga kinesiska och hennes tappra försök att prata engelska, så försöker vi förstå varandra. Vi kompletterar ofta med google-översätt och kroppsspråk för att göra kommunikationen mer tydlig.
Idag när hon kom så kunde jag se att något inte stod rätt till.  Jag såg att gråten inte var långt ifrån och frågade om hon var ok. Då berättade hon att hennes son ( 9 år) flyttar just idag till mormor och morfar, som bor i Anui. Anui är en grann-province till Shanghai, men eftersom Kina är stort, är det ändå en bit att ta sig dit. Han har bott hela sitt liv i Shanghai med sina föräldrar, men nu är dom tvungna att flytta honom till mormor och morfar. Jag misstänker att det är  ekonomiska själ , som tvingar dom till detta. (Jag upplever att Shanghai blivit dyrare under våra år i staden och jag tror att många kineser upplever samma sak.) Tycker så fruktansvärt synd om dom. Kan inte vara lätt att fatta ett sådant beslut och sen att tvingas leva med det. Påminns åter om hur lyckligt lottad jag är, som får ha hela min familj samlad under ett och samma tak. Att jag får och har fått så mycket tid med barnen.

Önskar bara att jag kunde hjälpa henne på något sätt. Funderar på om jag kan ge henne lite extra ledigt ibland så att hon får möjlighet att åka och hälsa på honom. Egentligen hade jag inte tänkt ha någon Ayi det här året, för att jag ska vänja mig tillbaka till ett liv utan städ-, stryk och tvätthjälp. Men nu har jag inte hjärta att säga upp henne. Hon behöver varenda "krona" och jag har en känsla av att det är svårt för henne att få jobb i Anui, annars hade hon säkert flyttat dit med sin son. Å vad jag känner med henne.......

Kina , ett land där många barn växer upp med sina mor- eller farföräldrar

En händelserik sommar - 2015

Efter att ha läst en artikel om 103-åriga Bojan, en underbar gammal dam som bloggar, så  bestämde jag mig för att ta upp min blogg igen. Hade egentligen beslutat att lägga ner den, men blev så inspirerad av Bojan, som med sina ord smittar av sin livsglädje och syn på livet, på mig. Vilken människa!! Rekommenderar för övrigt att gå in och börja följa henne : www.123minsida/bojan/. Ni kommer inte att bli besvikna.

Så vad har hänt sen sist jag var inne och skrev? Ett långt sommarlov förstås, som naturligtvis gick alldeles för fort. Hade planerat ett lugnt och avkopplande sommarlov, men som vanligt så blev den intensiv och händelserik....... Det brukar vara så när man kommer hem till Sverige över sommaren......... Man vill ju hinna träffa så många som möjligt, fixa lite i sommarhuset och se till att barnen får en rolig sommar. För att inte blogginlägget ska bli långt och utdraget, med alldeles för mycket detaljer, kommer här en liten sammanfattning i bilder.

 Fina sommar kvällar tillsammans med vänner.

Jag och Axel mötte upp en av kusinerna som mönstrade av i Göteborg

Axel första 4H-läger i Tolsered, Hisingen

Sen fick vi översvämning efter ett skyfall och strömavbrott, lagom till Patrik och tjejerna landade i Sverige. Rolig start för dom - not!

En helg i Skåne hos kusinerna, där vi bland annat firade Patriks pappa, som fyllde 80 år!

Förutom en jättegod middag i Ängelholm, så blev det också lite aktiviteter för barnen, så som go-carting och kalla uppfriskande bad i havet......... ( för några :-))

Vi köpte båt också och Axel fick flera fisketurer med sin pappa

 En härlig båtutflykt med mormor, morfar och kusinen

Axel och jag besökte Shanghai-vänner i Gent och jag blev förälskad i denna historiska stad!

Ingenting går upp emot sommarkvällar i Sverige!

Det blev en liten tur till Stockholm också, tillsammans med mormor och morfar

............och där fick jag förmånen att träffa Hanna en kväll!

För andra året i rad deltog Ebba och Sara på Voicecamp. Ännu mer lyckat det här året, tyckte tjejerna

Axels andra läger för sommaren  var ett vildmarks- och seglarläger på Kornö. Dit tog dom sig med den här fantastiska ångbåten

Nu ska jag försöka börja mitt liv här i Shanghai igen! Det har varit en seg första vecka. Började med ett rejält skyfall i måndags, som resulterade i stora översvämningar - bla i klubbhuset.  Detta innebär att vi inte har något gym och nu måste vi börja titta på andra gym alternativ. För en höst utan träning, kommer att bryta ner mig. Jag känner mig redan ganska låg! Det är ensamt också. Dom som jag umgicks mer regelbundet med har flyttat och det är faktiskt lite jobbigt........Men jag tar mig säkert ur den här svackan - har ju gjort det så många gånger förut! Konstigt nog så blir det jobbigare med åren att börja om varje höst. Jag orkar inte riktigt söka upp nya människor , även om jag vet att det vore bra för mig. Jag borde inte heller, vid det här laget, vara rädd för att ta kontakt med andra, men ibland dyker osäkerheten upp inom mig.  Ja, ja, det går väl över och jag kommer säkert få ett bra sista år i Shanghai. Patrik är Syd-Afrika och det ska bli väldigt skönt att få hem honom på Söndag. Barnen börjar bli stora nu och dom har sin skola, sina kompisar. Därför blir det lite långtråkigt när Patrik inte är i Kina. Saknar helt enkelt hans sällskap. Vi har faktiskt kul ihop och trivs i varandras sällskap. Det ska jag nog vara tacksam och glad över, efter 17 års äktenskap.......

Prom!

En märklig, surrealistisk känsla att skicka iväg sina flickor på bal ( prom) i lördags. Det kändes overkligt, samtidigt som man fick en liten liten försmak på hur det kanske kommer att kännas om de skulle gifta sig en dag. Pojkvännerna kom för att "hämta" dom, stiligt uppklädda i kostym , med matchande skjortor till flickornas klänningar........ Kände lite just då att jag fick en liten tår i ögat....... Alla fyra ställde snällt upp på att bli fotograferade. I lördags var det väldigt varmt och solen sken starkt på dom, så det fick bli en snabb fotografering och ur mina fotografiska ögon kände jag att jag kunde gjort det bättre, Men som mamma och pappa tyckte vi naturligtvis att dom var de finaste paren och våra flickor dom vackraste ( väldigt partiska förstås och utan att sett dom andra). För pappan var det nog extra jobbigt att se sina flickor som unga damer och när det sen åkte iväg i bilen med sina pojkvänner blev det nog lite tufft för honom.
Det är något speciellt det där med  far - dotter relation.:-)........

Hur gick det här till?

Och så har man två 15-åringar i huset! Hur gick det här till? I lördags fyllde nämligen Ebba och Sara år. Vi fick dock vänta med att fira dom till på söndagen, för innan dess skulle det firas med kompisar och pojkvänner. Fredagen var vikt åt kompisarna, då vi bjöd dom på middag på Lost Heaven, för att sen låta 8 tjejer sova över hos oss. På lördagen var det pojkvännernas tur att få fira och vi fick lugnt vänta till dagen efter. Det är väl så här framtiden kommer att se ut....... Vi kommer i tredje hand och får vara glada om vi får lite tid med dom. Fast om jag tänker efter så är det ju helt i sin ordning. Hade nog känts jobbigare om de bara suttit hemma.

Men tänk ändå, dom har gått från det här .......

Till det här........ på 10 år!

I går gjorde jag och Karina en liten utflykt till Gu Yi Parken här i Shanghai. Att vi inte varit där tidigare, fattar jag inte. Så otroligt vacker och fridfull. Eftersom det är en inträdesavgift ( hela 12 Yuan -16 Kr), slapp vi nog allt ting och tangel. Det var en ren fröjd att promenera runt där. För 3 år sen, när vi var alldeles nya här, åkte vi och besökt en park i Suzhou ( 1 timme från Shanghai). Jag kan säga att det behöver man inte göra. Den här parken var minst lika fin!