Uppe med Tuppen - IGEN!

Varenda morgon vaknar jag 4.30! Så har det varit hela Maj.  Börjar bli liiiiiite trött på det! Vet inte vad det beror på eller jo - jag har mina aningar..... jag har nog för lite att göra. Blir helt enkelt inte utmattad av hårt fysiskt och psykiskt arbete, så behovet av sömn minskar.  Nu har jag dessutom legat rejält sjuk den senaste veckan och sovit mer än vanligt - Det hjälper inte det hela! Annars går jag mest och väntar på att få byta miljö och åka hem till Sverige. Dumt egentligen, för det blir en lång väntan när det är hela 4 veckor kvar. Den 23 Juni landar jag och Axel i Göteborg. Patrik och tjejerna kommer 2 veckor senare. Hoppas verkligen våra vänner ha tid at träffa oss. Jag kan inte påstå att jag har ett speciellt rikt socialt liv här just nu, så jag har ett uppdämt behov av att umgås med vänner. Var inte rädda för att kontakta mig! Tro inte att jag är så upptagen i sommar. Det är snarare våra barn som är det. I år har jag sett till att hålla dom aktiva, så mycket som möjligt. ( Sommaren i Sverige kan bli långtråkig när man inte har så många kompisar där). Axel ska på 2 läger  och tjejerna ska på ett. Dessutom får Ebba och Sara besök av sin danska kompis i några dagar och sen  i slutet av sommarlovet åker dom ner till Barcelona och hälsar på en annan kompis. Vad gör man inte för sina barn?

En av sakerna jag värdesätter mest här i livet, är när barnen öppnar upp sig och vågar ta upp saker som de går och funderar på. Jag är så otroligt tacksam för att alla tre är så öppna.  Nu har Axel också börjat berätta vad han går och fundera på. I går kröp han upp bredvid mig och vi hade ett jätte fint samtal. Vill inte skriva här vad vi pratade om, eftersom det var ett samtal i förtroende. Men bara vetskapen om att han faktiskt kan utrycka hur han känner, gör mig alldeles varm i hjärtat och trygg inför framtiden.

Sen har vi det där med att vara tonårsförälder. Inte för att våra tjejer har några jätte problem. Dom upplevs som helt normala, fina tonåringar, med allt vad det innebär. Men de är våra första tonåringar och allt de går igenom, går vi som tonårsföräldrar igenom för första gången. Det känns som det är så mycket mer man måste ta ställning till nu, än vad man behövde göra när dom var små. Och dagens ungdomar är så mycket mer medvetna om sin omvärld, än vad vi var i samma ålder. Vad gjorde jag
t ex.?  Låg på mitt rum och lyssnade på Tracks i P3. WOW!  Idag matas dom av information från sociala nätvärk, YouTube och annat informationsflöde. Dessutom är dom extremt duktiga på att argumentera för sin sak. Visst, vi försöker  hålla på vår linje, men  jag blir i allafall osäker ibland.....Gör jag rätt? Gör jag fel?Allt är ju faktiskt inte svart eller vitt! Så det händer ibland att jag måste omvärdera min ståndpunkt, när jag lyssnat på deras argumentation.
Det kan väl inte bara vara jag som går och funderar på om man är en tillräckligt bra förälder? Om man gör ett okej jobb och ger dom en bra grund att stå på  inför framtiden. Att släppa dom, samtidigt som man ger dom ramar......Att ge dom kärlek samtidigt som att hålla avstånd.....Att ställa krav, samtidigt som man vill vara där för dom. Allt handlar om en bra balans. Det viktigaste för mig är att ge dom just en bra balans. Har jag lyckats med det, då får jag väl vara nöjd.......eller?

Längtar till den svenska sommaren!

Slänga och Sortera!

I går satt jag och började gå igenom alla mina fotografier. Det måste ju vara typ 30000 - om det nu räcker. Jag slängde, sorterade, slängde och sorterade. Man har helt enkelt blivit mer kräsen med åren. Jag kan säga att det var precis samma känsla som att gå igenom sin garderob. En enorm tillfredsställelse när man är klar. Jag har också börjat kategorisera mina kort i följande kategorier

1.Familjekort/ semestrar
2.Streetphotography  - Shanghai
3.Studio
5. Jobb-uppdrag

Nu ska jag bara nyckel märka alla korten, så att de blir lättare att hitta i datorn. Så otroligt dumt att jag inte gjort det från början! Inser också att jag under nästa år måste ut och ta fler kort i Shanghai. Många av korten jag har lever inte upp till min bild av ett bra foto. Så under nästa läsår ( Vårt sista!),  blir mitt stora projekt att försöka dokumentera Shanghai, så som jag ser staden. Ser faktiskt riktigt  mycket fram emot det!

Ett annat mål med året, är att försöka lyfta mina kort till ytterligare en högre nivå. Känner lite att jag står och stampar. Skulle vara kul att hitta en annan fotograf/lärare, som kan hjälpa mig vidareutvecklas. Det finns ju så många otroligt skickliga fotografer där ute och  alla med olika stilar. Det är det som är så fantastiskt med ett kreativt ämne - Det finns så många olika sätt att utöva och förmedla sitt intresse! Att ta inspiration av andra är aldrig fel.

Annars är det ganska lugnt här. Sommarvärmen har kommit till Shanghai. Luften har varit helt ok, under några dagar. Till helgen öppnar utomhuspoolen, vilket alla barn i området säkert ser fram emot!

Ja just det, Patrik har hittat en fäktningsklubb här i Shanghai. Innan vi flyttade till Shanghai fäktade han nämligen långsvärds fäktning. Förra helgen när Axel och han var inne i stan stötte han, trott eller ej, på några kineser, som stod och fäktade med just sådana svärd. Kineserna kanske inte var de bästa fäktarna Patrik stött på, men otroliga entusiaster. Så nu har han gått och köpt sig utrustning och ska börja sammanstråla med dom på söndagar. Unnar honom verkligen det. Man behöver verkligen ett fritidsintresse i den här staden, för att öka livskvalitén här.

Att unna sig lagom!

Jag är uppvuxen i kanske den första generationen "fredagsmys". Även om begreppet ( Wikipedia)" Fredagsmys" inte etablerades förrän på 90-talet, så minns jag hur vi redan på 70-80-talet levde upp till begreppet. Jag minns hur mysigt och viktigt fredagskvällen var och hur vi "unnade" oss något extra gott framför TV:n.  Vi kunde sitta där med lite chips och dipp, samtidigt som vi såg hur JR blev mer elak för varje avsnitt. Jag kan ha helt fel, men den stora skillnaden med fredagsmyset då och fredagsmyset som våra barn har fått, är mängden "unnande". För det första var chips påsarna inte gigantiskt stora, Det fanns inga 2 liters CocaCola flaskor. Man fick istället en liten 33 cl läskflaska och så fick man vara nöjd med det. Jag får villigt erkänna att under vissa perioder har våra barn fått alldeles för mycket fredagsmys. Vi har låtit dom frossa i chips och godis på fredagen eller lördagen

( Mycket pga att vi själva varit sådana gottegrisar) För att inte tala om semestrarna - DÅ har det lätt blivit för mycket av det goda. Det är ju så lätt att "unna" sig när man har allt så lättillgängligt på t ex en chartersemester. Ibland har jag och Patrik tagit tag i vårt "unnande", men ofta har det inte involverat våra barn, utan vi har fortsatt ge dom ett generöst fredagsmys. Men egentligen är det kanske inte så konstigt att det har blivit så. Alla förpackningar har bara blivit större och större. Priserna på godsakerna har varit överkomliga . Vi lockas att köpa mycket. Till exempel påsarna till lösviktgodiset är idag alldeles för stora och det är  för lätt att plocka till sig för mycket. Naturligtvis har jag som vuxen ett ansvar med hur mycket fredagsmys det blir, men det är otroligt lätt att ryckas med i den rådande kulturen........ Som barn kunde jag och min kompis promenera bort till  vår lilla Ica-affär och köpa vårt lördagsgodis för ett par kronor....... Ni vet, på den tiden man pekade på  det man ville ha, som man sen fick i en Liiiiiten påse. Ofta hade man råd med bara 10 bitar, men var också nöjd med det. 

Under årens lopp har jag tagit tag i mitt konsumerande i olika perioder. Jag har många gånger lyckats ändra mina vanor och gått ner en del. Men efter 6 månader har jag varit tillbaka. Det har varit ett enda "jojande" - Fram och Tillbaka! Med risk för att jag kommer att få äta upp det,.......så känns det som den här gången har det skett en djupare förändring. Förut kunde vi hålla igen i veckan, men unna oss ganska mycket på helgen. Det kunde bli vin både fredag, lördag, söndag och gärna lite godsaker till. Nu tänker jag att jag kan unna mig lite, men inte allt. Jag försöker tänka att min kropp inte mår  bra av det och jag mår inte bra av det mentalt. Idag känner jag att jag helt enkelt inte behöver frossa för att förgylla tillvaron, utan försöker tänka att man kan förgylla sin tillvaro med andra saker, så som t ex träning. Vi får se om jag lyckas hålla kvar den inställningen under sommaren. Det ska bli väldigt spännande att se.......

Även barnens fredagsmys har ändrats. Vi köper knappt hem chips mera. Vill dom ha godis får dom köpa det själva ( vilket dom sällan gör nu) Är vi på restaurang beställer vi in bubbelvatten. Tjejerna har slutat dricka läsk och Axel får läsk max en gång på helgen. Det handlar inte om att de ska gå ner i vikt, utan de handlar om att få in ett mer hälsosamt tänk och bli mer medvetna om vad de stoppar i sig. Med barnen fokuserar vi på hälsa, inte vikt och utseende! 

I veckan var det sportsdays på skolan. Avslutar med lite bilder från  det  - passande nog  med tanke på hälsa...... Om ni undrar varför Axel har en  mustasch på sig, så hade skolan insamling till förmån för forskningen kring cancer. Ett projekt som Ebba och Sara har engagerat sig i.

NU har jag landat!

Just nu känns livet riktigt bra. Inte för att det händer så mycket i mitt liv. Jag tränar, tar kort, tränar, tar kort och mellan åt träffar någon väninna över en lunch. Jag vet att jag skrivit många gånger om hur svårt jag haft att komma till ro här borta, att hitta mitt eget lunk och en livsstil som passar mig - NU känner jag att jag har kommit dit!  och det känns underbart! Jag tror den största orsaken är att jag faktiskt accepterat att jag inte känner mig så bekväm  i det typiska expat och därför slutat att vara stressad över att jag inte lever det livet. Jag har helt enkelt landat ( tog mig typ 3 år) och kör mitt eget race! Jag och Patrik har dessutom lagt om vår kost ( det kan ha också ha en viss påverkan på mitt mentala tillstånd). Vi har nämligen slutat äta eller minskat stort sätt på allt som är vitt......vitt mjöl, socker, ris, bakverk, gräddsåser, chips......Det är inte klokt vad mycket piggare och gladare man känner sig. Magen är inte lika bubblig och suget på sött har stort sätt försvunnit. Jag hoppas att suget är borta helt till sommaren, så man inte faller dit när man kommer till Sverige och ser alla godsaker.

Barnen och framför allt Ebba och Sara har haft det väldigt intensivt i April. Efter att deras farmor åkt hem till Sverige igen, så hade dom några intensiva veckor med examen prover, sång- uppträdanden och international day. Intensivt , men roligt! International day var som vanligt trevligt, även om jag börjar känna att jag kan den dagen nu. Engagemanget från min sida ( i det svenska tältet) kanske inte är på topp, nu när man är inne på sitt fjärde år. Det är tur för skolan att det kommer in lite nytt folk, som kan bidra med nya ideér. Fortfarande tycker jag att paraden är höjdpunkten av dagen och i år hade jag bestämt mig för att fota mer de andra ländernas kläder och bidrag. Vissa länder, så som Mexico och Japan, hade på sig de mest fantastiska klänningarna. vilket är väldigt exotiskt i svenska ögon!

Patrik har varit en vända till Indien. Kom hem i fredags efter en oturs resa när det  gäller transporten. Alla flyg under resan var försenade. Ändringar av avgångs-gater i HongKong, gjorde så han fick hålla på och springa orientering inne på flygplatsen. Han var lagom sliten när han kom hem, kan jag berätta!

Till sist måste jag säga att det är underbart att se alla vitsippefoton, som folk lägger upp på FB Finns det något svenskare i den svenska naturen än just vitsippor? Vacker är det i allafall!

Bilder  från International Day!

Underbara " Humans of New York"

Det finns en sida på Facebook som heter " Humans of NewYork". Jag måste bara göra reklam för den här fantastiska sidan, som drivs av en kille med, som det vekar, stort männsiko-intresse. Om jag inte är helt ute och cyklar, så bestämde han sig en dag för att ta med sin kamera ut på New Yorks gator, stoppa slumpmässigt utvald människor, ställa en fråga till han/hon och ta ett kort på vederbörande - Ett litet projekt som har utvecklats till ett stort...... (Han har över 12 miljoner följare på FB!)....... Han har samlat många av sina fotografier i böcker och den lilla enkla  frågan till den lilla individen har utvecklats till längre och större berättelser. Det är en underbar sida där man får en liten inblick i vanliga New York människors liv. För mig ger dessa små historier en ödmjukhet inför livet och en insikt att det finns så många sätt att leva ett liv......Att alla vi möter okända/ kända har sina egna livsöden, där erfarenheterna präglar just den människan. Det är kanske därför jag älskar 

" streetphotography" så mycket. Det finns nog inom mig en nyfikenhet och undran över det man ser ute på gatorna, över människorna och deras livsöden. Men sen kan jag också bara fascineras av en företeelse eller situation som man kan stöta på. Om jag bara kunde livnära mig på "streetphotography" så skulle jag göra det......

Hur är hans livs berättelse?

Födelsedag!

Ja, så har man blivit 45 år nu! ( Borde ändra åldern på bloggen!) Hade en alldeles utmärkt födelsedag i fredags. Blev uppvaktad av familjen vid sängen med sång och presenter. Axel hade gjort loombands armband, tjejerna hade spelat in en sång till mig. Av Florence fick jag en fin blå tunn dunjacka och en blå liten handväska och Patrik gav mig en paket med en bild på en lins, vilket innebär att jag får gå och köpa mig en valfri lins inom ett visst belopp. Har inte bestämt mig om jag ska uppgradera min 50 mm lins eller om jag ska komplettera  min lilla samling med en annan lins. Hur som helst känns det väldigt lyxigt att få gå ut och handla en ny.  Efter uppvaktningen och frukosten, som bestod av en underbar Pavlova tårta, som Florence bakat....... ( Dom kom fram till att det inte skulle hinnas med att äta någon tårta under resten av dagen, eftersom programmet var fullspäckat)..... så åkte jag och Florence in till stan för att hämta skjortor och lampor som jag hade beställt. Sen var det bara att snabba sig hem för att hinna med att göra sig i ordning inför kvällens tillställning - Konstutställning. 6 elever från grade 12 hade utställning och Ebba och Sara ( tillsammans med några andra elever) hade blivit tillfrågade att sjunga under kvällen. Något som vi inte ville missa. Roligt att skolan ger dom uppdrag. All erfarenhet är bra erfarenhet och även om jag vet att jag är partisk, så tycker jag faktiskt att dom blir bättre och bättre och jag är alltid lika stolt! Det är så roligt att dom har börjat spela instrument också. Ebba spelar piano och Sara gitarr. Vet att jag skrivit det förut, men både jag och Patrik är musikälskare och försöker lyssna på mycket musik -gärna det senaste, därför är det så kul att tjejerna har utvecklat ett så stort musikintresse, men det kanske inte är så konstigt......

Förutom födelsedag, så bestod helgen av 2 fotojobb. Det har inte varit så mycket av den varan efter årsskiftet, så det är kul att vara igång igen. Bland annat ska jag och Karina fota och ta fram en skolkatalog ( i år igen) för förskolan här på Racquet Club. I fredags var första tillfället för fotograferande, då vi fotade förskolans påskfirande. Vi hoppas och tror att allt kommer gå smidigare i år, eftersom vi har lärt oss en hel del från förra året. Bland annat har vi en tydligare planering, med  spikade datum när allt ska ske. Roligt är det i alla fall.

I kväll åker Florence hem. Kan inte fatta att det redan gått 2,5 vecka. Tur att det inte är långt kvar till sommaren........

Efter ett lång uppehåll, så är det dags att önska alla en Glad Påsk!

Förlåt för min frånvaro, nu var det ett tag sen jag tittade in här......Efter Sverigeresan hamnade jag nämligen i en rejäl svacka. Jag kan säga att ett kraftigt virus, en känsla av tomhet efter att varit iväg, långvarig PMS med påföljande mens ( klimakteriekossan hälsar på) - är ingen bra kombination.!!!!!! För fy vad jag har känt mig nere. Men när våren började visa sig och jag besegrat viruset, så vände det så sakteliga. Jag har nu kommit igång med träningen igen och mina negativa tankar har bytts till positiva. Fast under den här perioden har jag funderat mycket på hur jag vill leva mitt liv här och vad som känns bäst för mig och vår familj.  Jag har haft en bild av ett typiskt expat-liv ......att man ska träffas på luncher - gärna i större sällskap...... att man ska engagera sig i välgörenhet eller andra sociala nätverk......på helgerna ska det helst vara middagar, bruncher eller andra sociala sammankomster ofta i stora grupper....... som varken jag eller Patrik har  passat in i . Men det har dock varit en konflikt i mig. Lite misslyckad har jag känt mig, när jag inte lyckats leva upp till den bilden.......enda tills jag påminde mig själv om att jag  inte är en person som trivs i stora sociala sammanhang, utan uppskattar den lilla intima gruppen där diskussionerna kan utvecklas till djupare samtal - och att det är helt okej. Även ett expat-liv kan levas på många sätt! Så Nu har jag bestämt mig för 2 saker :
1. jag ska göra det som känns bäst för mig och familjen ( inte låtas mig påverkas av vad andra gör)
2. jag ska försöka njuta av sista året här i Shanghai ( Vi flyttar sommaren 2016)

Just nu har vi besök av barnens farmor. Alltid lika roligt med besök! Eftersom det är tredje gången hon är här, så har vi inte haft lika intensivt program, som när vi har första gångs besökare. Förra veckan när barnen hade lov, så åkte vi in till stan några gånger. Förutom ett par dagar med shopping, så åkte vi in tidigt en morgon för att uppleva soluppgången vid The Bund - min absoluta favorit upplevelse av den här staden. Jag vet att jag skrivit det här förut, men det finns inget som är så upplyftande och positivt, som att uppleva en storstad vakna. På The Bund möter man motionerande pensionärer, farbröder som leker med sina flygande drakar och tanter joggandes i högklackat, med lilla handväskan på armen - alla med ett stort brett leende. De hälsar glatt på oss och tycker nog att det är lite fascinerande att se utlänningar ute så tidigt på morgonen......Redan klockan 5 åkte vi in. Vi lyckades även få med barnen in så tidigt och jag tror faktiskt att de tycket det var lite roligt. Dom blev t.ex. erbjudna att flyga gubbarnas drakar, vilket Ebba och Sara vågade sig på att göra, men sa efteråt att det var en utmaning..... är tydligen svårare än man tror. Efter The Bund åt vi frukost på Wagas, för att sen åka till Fabricmarket. Där skulle vi kolla tyger och modeller till balklänningar. I slutet av terminen ska flickorna nämligen på sin första bal ( De börjar verkligen bli stora nu :-) ). Vi beställde inga, men tjejerna fick en bild av hur de ville ha sina klänningar. Däremot beställdes det skjortor till Patrik och en sommarklänning till mig. Det sistnämnda är en chanstagning , eftersom jag sällan blir nöjd med det jag beställer. Sen avslutades dagen i centrum med lite shopping för tjejerna ,på Hollister, medans  Axel fick en glass på Hägen Daz. Vad gör man inte för husfriden......

Dagen efter var Patrik ledig från jobbet och 4/6 av oss ( Ebba och Sara behövde plugga) passade på att ta en tur till vattenstaden Zhujiajoa. (En förort till Shanghai, bara 30 - 40 minuter från oss.) En vattenstad som Patrik faktiskt aldrig besökt, men som jag tagit många av våra besökare till. När vi var färdiga där åkte vi till Hongqiao och Hong Mei Lu för lite lunch på Bukhara en indisk restaurang. Det blev även en snabbtitt på Pearl Market, som ligger i samma byggnad. Sen bar det av till flowermarket, som jag inte besökt de senaste 1,5 året. Målet var att inhandla blommor till balkongen, men vi (eller jag kanske ska skriva jag) beställde även 2 nya lampor till vardagsrummet och köpte en urna/pall i keramik till hallen.

Påskaftonen var lugn. Efter två intensiva dagar kändes det inte som någon av oss hade något större behov av att bege oss iväg någonstans. Barnen fick leta påskägg  som farmor haft med sig. Det bakades påsktårta och på kvällen blev det grillning. Efter att ha frossat i påskgodis, så bestämde vi oss för att spara tårtan till påskdagen. Kändes som ett klokt beslut.

I helgen har det firats Qingming här i Kina och idag är det helgdag för alla kineser. ( Våra barn går dock i skolan)

I Wikipedia kan man läsa följande:

Qīngmíng jié idag[redigera | redigera wikitext]

Modern gravplats: kolumbarium i en stor stad i nord-ost. En familj kommer för att hämta urnan för enQingming-ceremoni

Festen har fått status av helgdag i Folkrepubliken Kina sedan 2008,^[1] på den 4 eller 5 april. 2009 inföll dessa dagar en lördag och söndag, så måndagen den 6 blev helgdag. De döda hedras genom att man sopar deras gravar och offrar mat.

I de stora städerna har begravningsplatser ersatts av kolumbarium, där nischer avsedda för förvaring av de gravurnor i vilka de kremerade avlidnas aska finns. Familjerna kommer för att söka reda på nischerna och återställer dem efter en familjeceremoni. På landsbygden träffas familjerna vid familjegravarna på fältet, för en måltid efter att ha rensat de jordhögar som markerar dem.^[2].

Under festen dansar kineser även i sina traditionella kläder för att hedra de döda och för att locka ut dem från underjorden

Eftersom barnen är i skolan, så blir det en vuxen dag i stan. Lite shopping och en god lunch står på agendan.

Nej , dags att göra mig iordning. Avslutar med lite bilder från senaste veckan.

Glad Påsk!