Dagen efter :-(

Jag vaknade tidigt i morse och det första jag gjorde var att kolla valresultatet. Nyhetsflödet från olika tidningar, plingade till i telefonen: En efter en rapporterade om Reinfeldts avgång, Löfvens seger, men framförallt Sverige Demokraternas kraftiga uppgång - kanske den största besvikelsen av dom alla! Vart är vårt land på väg?........... Under våra snart 3 år här i Kina har min stolthet över vårt land vuxit sig allt starkare. Sverige har ett väldigt gott rykte utomlands och jag möts med jämna mellanrum av många positiva kommentarer om vårt land. Jag  är fullt medveten om att jag missar nyanserna i debatten hemma i Sverige, när jag bor så långt borta. Jag har förstått att många anser att Sverige har förändrats. Men jag vill ändå här skriva om varför jag är stolt och varför jag som utlandssvensk kanske ser med lite andra ögon på mitt hemland, än om jag bott kvar hemma.

1. Vi är ett av världens mest jämnställda länder.  Visst kan det bli bättre, men vi ska också vara stolta över att vi kommit så långt och är så medvetna. (I Sverige är det inte många som blir förvånade om mannen i familjen kan laga mat och städa. Här får Patrik extra mycket beröm av mina utländska väninnor om han lagat en paj eller bakat en kaka. )

2: Vi är ett av världens mest miljö medvetna folk. För oss är det en självklarhet att panta flaskor och källsortera

3. Vår allemansrätt är så gott som unik . Vi kan röra oss fritt i en fantastisk natur!

4. Vi har, en så länge, en generös flykting- och invandringspolitik. 7 utav 8 partier i riksdagen jobbar alla för att fortsätta på den linjen.

5. Vi är ett demokratiskt land med högt valdeltagande.

6. Föräldrar har möjlighet att vara hemma med sitt barn under hela hans eller hennes första levnadsår.  Jag undrar om det är så många andra länder som har en sådan generös föräldraförsäkring?

Listan kan säkert göras längre. Jag hoppas i allafall att jag kan fortsätta vara stolt över mitt hemland nu när det blåser främlingsfientliga vindar. Att den svenska humanitära andan får fortsätta. Det känns åtminstone bra att jag drog mitt strå till stacken, när jag gick och röstade på konsulatet för ett par veckor sen.
Axel hade en läxa i svenska skolan, som innefattade att han skulle titta på ett program om demokrati, rösträtt och val till Sveriges riksdag. Vi  tvingade  även tjejerna och titta på det och insåg sen att de helt missar svensk samhällskunskap när dom bor här i Kina. Det var därför  väldigt nyttig för dom att se hur valet i Sverige är uppbyggt, vilka vi kan rösta på och vem som får bilda regering.  Dom försökte "pressa" oss på vilka vi röstade på det här valet. Det enda jag avslöjade var att jag inte röstade på SD, (eftersom dom står för en ideologi som vi inte vill att våra barn ska anamma) sen fick dom ingen mer information. Resten av riksdagspartierna får dom gärna bilda sin egen uppfattning om.. Ju äldre dom blir, desto mer kommer dom förhoppningsvis engagera sig och då vill vi att de  ska vara deras åsikter och val och inte våra......

Den fantastiska allemansrätten!

Känns helt okej!

Det är snart 3 veckor sen vi kom tillbaka och nu känner jag att jag äntligen kommit in i livet här igen. Ett par fotojobb på två olika event, skolstart i svenska skolan där jag assisterar/undervisar och fotopromenader i centrala Shanghai är alla en bidragande orsak till att det nu känns helt okej att vara tillbaka. I veckan fyllde Axel år och för oss är det starten på hösten. Hela 10 år är han nu och vi har inga barn längre som är "en-siffrigt"......Känns lite konstigt!...... Hur gick det här till?
Första höstförkylningarna har några av oss fått genomlida den  senaste veckan också. Värst har det varit för Patrik, som var sängliggande hela förra helgen. Typiskt nog så hade vi långhelg också, när skolan var stängd i måndags och alla var lediga, p.g.a. "Moon Cake Festival". Vi var ju inte direkt aktiva den helgen, när Patrik låg sängliggande. Jag lyckades dock ( med en stor dos av dåligt samvete) åka in till Shanghai och delta i en global fotopromenad på lördagen. Trots många deltagare och viss stress p.g.a. den stora massan kineser, som också var inne i centrum, fick jag tillbaka min lust till gatufotografering. Så idag åkte, jag, Karina och Petra in för lite fotograferande. Petra tog med oss till ett kvarte, som vi hade missat i lördags och vilket kvarte sen.....Människorna där var så trevliga och mysiga. Dessutom höll dom koll på var vi var. Vid ett par tillfällen kom vi i från varandra och då möttes vi av hjälpsamma damer, som pekade vilket håll de/ den andra hade gått. Dit går jag gärna tillbaka....om jag hittar :-)


Till helgen är det val och jag var och röstade redan förra veckan. Känns alltid lika högtidligt att gå och rösta  - och viktigt! Detta året om något.

Lämnar er med lite foton från de olika fotopromenaderna.....

Tillbaka!

Jag vet, det var ett bra tag sen jag gjorde mig till känna på bloggen - 2-3 månader sen sist om jag minns rätt. En hel sommar har hunnit passera - En sommar fylld med sol och bad. Dessutom har vi hunnit med en bilsemester i Europa, umgåtts med vänner och familj, barnen har varit på läger och Patrik har hunnit bygga ett soldäck på baksidan av vårt hus. En rättså intensiv sommar, om jag tänker efter.  Om jag lyckas ladda upp lite bilder, från sommaren, så kommer de i slutet av inlägget. Nätet har nämligen varit otroligt segt ( troligtvis pga val i HongKong) den senaste veckan, så tillgång till sociala nätvärk har varit begränsat.


Som vanligt är det lite trögstartat för mig, efter en sommar i Sverige. Varje år får man liksom börja om. Vänner/bekanta har flyttat från Shanghai och tillvaron här känns åter igen lite mer tom. Men den här gången, när jag påbörjar min tredje höst här i Kinas metropol, så känner jag mig inte speciellt orolig. Jag vet att jag kommer in i livet igen och jag vet att jag säkert kommer lära känna någon ny trevlig person under det här året. Det gäller bara för mig att bege mig ut  och aktivera mig.


Efter 10 veckor i Sverige, är det väldigt lätt att koppla bort livet här. Hade tex glömt av hur mycket ljud det är över allt. I mataffären, på restaurangen, i trafiken, ljudnivån på samtal mellan personer, surret i tunnelbanan osv.  Jag var tex inne i stan i onsdags och åt lunch med Gloria. Hon var lite sen, så jag fick bestämma om vi skulle sitta inne eller ute. Började ute, men störde mig på trafiken som mullrade och tutade högt nedanför mig. Flyttade mig in och påmindes om att det inte finns något ljuddämpande material i det här landet. Surret från alla gästerna i restaurangen fullkomligt vällde över mig - åtminstone kändes det så. Nå väl, jag vet att jag kommer vänja mig tillbaka till det här livet och snart så glömmer jag av hur tyst och skönt det är på restauranger och i mataffärer i Sverige.
Det är väl det som är människan styrka, som har gjort att vi trots allt utvecklat vårt samhälle och den värld vi lever i - förmågan att kunna anpassa sig. (och  så finns det en snubbe i Sverige som tycker att vi inte ska beblanda oss med varandra .........)




För barnens del är skolan fullt i gång och läxorna har redan börjat komma. Tjejerna började i 9:an nu, som innebär högre tempo och mer krav. Axel går i 4:an, med inte lika högt tempo, men med tillräckligt höga krav för hans ålder.  Det ska bli spännande att följa deras skolår.


Patrik är tillbaka i jobbet och tycker nog att det är ganska skönt - fastän hans kineser påpekade att han blivit " tjock" över sommaren. För i det här landet säger man precis vad man känner! För Patriks del har "ärligheten" dock resulterat i besök på gymmet, stort sätt varje dag. Det är mer än vad jag kan säga om mig. Tog mig nämligen till gymmet för första gången idag, sen vi kom tillbaka......ligger lite efter


Till sist, på torsdag ska jag åka in och rösta på konsulatet! Det ser jag fram emot!
Jag missade EU-valet och det skäms jag över. Demokrati är viktigt och det ska vi värna om. Så den här gången ska jag inte missa....

I år känns det som semester - Vi ses om 3 dagar, Sverige!

I år kommer det faktiskt kännas som jag har semester, när jag kommer hem till Sverige. Det är en härlig känsla! Jag har nämligen fått flera uppdrag den här våren och på sistone känns det som jag jobbat en hel del. Förra helgen t ex hade jag  ett studiojobb, ett kalas och en familjefotografering utomhus. Dessutom har jag och Karina försökt färdigställa alla beställningar vi fått från skolkatalog jobbet. Ovanpå det så har jag jobbat i svenskaskolan varje onsdageftermiddag. Det känns underbart skönt att känna sig lite nyttig. Det här typiska "expatlivet" ( om man nu kan kalla det typiskt?), som att gå på luncher och shoppa, det har jag tröttnat på för längesen. Nej , jag behöver något meningsfullt att sysselsätta mig med för att må bra här.......... Och jag kan i ärlighetens namn säga att jag faktiskt mått bra på sistone. Det är helt okej att bo här, så länge man har en meningsfull sysselsättning.


Om två dagar bär det av till Sverige, men bara för mig och Axel. Patrik och tjejerna får vänta 2 veckor till. Det ska bli så skönt att få sätta ner fötterna på svensk mark igen. Har så många roliga händelser att se fram emot. Närmast väntar midsommarfirande med Annkin, Karl, Karin och Fredrik.
Axel ska få besök av sin bästa kompis Karsten, som flyttade ifrån Shanghai förra året. Det är ett år sen som de såg varandra sist och nu ska han komma och bo hos oss i några dagar. Jag tror båda killarna längtar lika mycket. Karsten har flugit alldeles själv från Chicago, där han bor, för att besöka, oss, farmor och farfar och vänner i Stockholm. Modig kille tycker jag!


Med hjälp av Axels kompis, lyckades jag ta lite studiofoton på min son härom dagen. Kompisen flyttar hem till Belgien nu i sommar och då ville killarna ha lite kompis foton som minne, till min stora glädje. Visst är dom söta? Väskorna i fotografierna, har jag fått lånat av Karina. Dom kan man hitta på antikmarknaden här i Shanghai. Sådana ska jag köpa med mig hem till Sverige, när vi flyttar tillbaka.

Nej, dags att avsluta, för nu väntar gymmet på mig. Beach 2014, here I come!

Oj, vilka dagar det varit!

Vilka dagar det varit på sistone. I söndags tog vi beslutet att inte gå vidare med katalogen ( pga flera otrevliga omständigheter/situationer). Skickar på måndag morgon ett brev till alla föräldrar och förklarar situationen. Naturligtvis blir dom upprörda, men lyckligtvis inte på oss. Istället kallar dom till möte och bjuder in oss till det där mötet. Vi möts av representanter, från alla avdelningar, som bara helt spontant börjar applådera. Vi överös av lovord och alla bedyrar att 99% av  föräldrarna är nöjda med våra fotografier och att det jättegärna vill att vi ska avsluta projektet. Ett helt annat tonläge än det förskolan gett sken av. Vi kommer överens om ( tillsammans med föräldrar och ägare av förskolan) att alla föräldrarna måste skriva på ett godkännande att vi får publicera kort på deras barn i katalogen och vips så var vi tillbaka i buissness. Så igår skulle vi då äntligen genomföra den sista fotosessionen, för barn som missat tidigare tillfällen och för barn vars föräldrar inte var nöjda - Det kom fem barn! -  Det känns så otroligt kul att kunna få avsluta det här jobbet på ett bra sätt och det bästa av allt är att föräldrarna har krävt av förskolan att vi ska få göra katalogen nästa år också. Det är ett gott betyg!

Tyvärr fick jag överge Karina mitt under fotograferingen igår, då dom ringde från skolan. Sara hade skadat foten så illa, under en tävlingsgren, att skolsköterskan befarade det värsta  - en bruten fot! Hon hade nämligen en fruktansvärd smärta och kunde inte alls stödja foten. Tack och lov kunde jag låna Karinas chaufför och kom snabbt till skolan. Vi åkte direkt till sjukhuset och blev fort omhändertagna. En röntgen genomfördes grundligt och inget brutet kunde ses på röntgenbilderna........ En lättnads suck hördes från både mig och Sara......... Vi hade ju sett framför oss en sommar med gipsad fot. Inget kul alls! Nu måste hon gå på kryckor tills all smärta är borta, vilket borde ge sig de närmaste dagarna..

Eftersom det varit en del kort på Ebba och Axel på sistone, tänkte att Sara kan få vara med på ett kort. Dock inget kort med en skadad fot :-)

Vilken vecka, som avslutades på allra bästa sätt!

Vilken intensiv vecka det varit. Först trodde jag och Karina att vi  färdigställt katalogen, men sen dyker det upp komplikationer. Det är verkligen inte lätt att jobba i en miljö med så många olika nationaliteter.  Kulturskillnaderna är större än vi tror och jag har, efter den senaste veckan, full förståelse för dom internationella skolornas utmaning att bedriva verksamhet i en internationell miljö. Vi ser så olika på saker och ting. Det som vi i Sverige tycker är självklart, är tex inte självklart för en asiat och tvärtom....... Även inom Europa finns det skillnader........ Nu blir det inte någon katalog, pga flera omständigheter. Det känns lite trist,men vi får ändå försöka se det som en värdefull erfarenhet att ta med in i framtiden, trots all tid och energi vi förbrukat.


Katalogen har upptagit en hel del av min tid, men i fredags hann jag dock åka in till stan med min belgiska väninna Eva, för att promenera runt och ta kort. En härlig varm och solig fotopromenad i bakgatorna av Yu Garden fick vi.

Förutom lite missöden i mitt "yrkesliv" så har det varit en bra vecka, som i går nådde toppen då Ebba deltog i en musiktävling - "Battle of the bands" - på skolan. Elever från många internationella skolar i och utanför Shanghai ställde upp. Totalt var det 24 akter som uppträdde. Ebba gick och vann sin kategori - solosång av en cover, i hennes fall en cover på" Stay" av Rihanna. Fantastiskt roligt! Jag är så stolt över henne och glad för hennes skull. Heja Ebba!!!

Ayi

Ett ord eller en titel som man snabbt lär sig när man kommer till Kina är AYI. Ayi är ett samlat begrepp på en yrkeskategori här i Kina Det kan vara allt från att man sopar gator till att jobba hemma hos någon. I skolan kallar barnen bussvärdinnan för Ayi, städpersonalen för Ayi, lunchpersonalen för Ayi. Det är inget konstigt med det och inte är det tänkt som något nedsättande, utan det är ett väl etablerat och samlat namn för vissa typer av yrken. Första året här, hade jag Ayi på fulltid. Sen har jag succesivt minskat arbetstimmarna, för att idag ha en som kommer till mig ett par dagar i veckan. Det är en fantastisk förmån att ha någon som kommer hem och städar och stryker. Jag försöker ständigt påminna mig själv om att det här är bara en kort period i livet, som jag kan ha den här förmånen. Någon dag ska jag tillbaka in i den svenska verkligheten. Då måste jag börja stryka kläder igen, byta lakan och ta fram dammsugaren. Därför har jag börjat fundera på att inte ha någon Ayi till hösten, utan börja vänja både mig och övriga familjen till ett "svenskt" liv igen. Jag vacklar fram och tillbaka ( ett riktigt ilands-problem). Å ena sidan är det riktigt skönt att få den där städhjälpen, å andra sidan är det bra för oss alla att börja ta ett större eget ansvar för vår hemmiljö. Jag har upptäckt att för egen del blir jag mer ineffektiv när jag har mindre att göra. Det kanske vore gott för mig att ha lite egna "arbetsuppgifter" hemma? Ja, ni hör själva........Det är absolut inte synd om mig, min situation är helt och hållet frivillig. Det är bara tankar och funderingar jag har. Ska jag njuta av att få ha det lite mer bekvämt eller ska jag tänka på framtiden? Har inte bestämt mig i dagsläget. Återkommer om ev beslut längre fram.


Från det ena till det andra......Ni kanske har upptäckt lite förändringar i layouten på bloggen? Äntligen har jag lyckats byta ut lite kort! Överföringen av kort från datorn till llayouten på bloggen har inte fungerat på över ett år, men idag helt plötsligt gick det. Så nu bor vi officiellt inte i Startford ( ett år efter flytten) längre, utan nu kan ni se ett kort från vårt nuvarande område. Jag har också lagt till ett par Shanghaibloggar från andra svenskar. Gå gärna in och läs "En lantis i Shanghai" och "Real housewife of Shanghai" Fler andra bloggar kommer att läggas till de närmaste dagarna.


Nej, dags att ta hand om Axel, som precis kom hem från sin kompis. Ha trevlig onsdag!