Det är inte synd om mig!

Det är tur man vet hur man ska ta sig runt i den här  staden. Idag, efter en mycket trevlig dag med min relativt nya väninna Lotta, var jag på väg hem med tunnelbanan, när jag väldigt plötsligt fick akut ont i magen. Insåg ganska snabbt att det inte var läge att chansa på att ta sig hela vägen hem. Med fem hållplatser kvar att åka , var det bara att snabbt hoppa av tåget för att leta efter närmsta toalett. Dom som känner mig, vet verkligen hur fruktansvärt ont jag har av att gå på offentliga toaletter. Så för mig att frivilligt leta upp en sådan, var tecken på att behovet var extremt stort. Jag tyckte mig känna blickar från mina medpassagerarer på tunnelbanan, när jag gjorde mig beredd att kliva av. Förmodligen för att jag säkert var knallröd i ansiktet, kombinerat med en panik i blicken Väl av från tåget var det bara att leta upp den där toaletten. Visste att det fanns toaletter i anslutning till perrongerna. Så med full fokus, lyckades jag leta upp en. Med en viss nervositet puttade jag upp en av dörrarna, med rädslan av att den skulle vara grotesk. Det visades sig den inte vara faktiskt. Det var dock ett annat problem - det var en" hål i golvet-toalett". Jag kan säga som så, det var inte läge för en "hål i golvet-toalett. Snabbt fick jag leta upp en utgång från tunnelbanestationen. Hade ingen aningen var jag hamnat och hur det skulle se ut där uppe. Kommer upp, tittar mig om och har en fruktansvärt tur att se ett köpcentrum på andra sidan vägen. Jag har nog aldrig traskat så fort- Jag tänker att det måste finnas allmänna toaletter där. Men jag hinner också tänka ut hur jag skulle göra om det inte fanns. ´Jag får tränga mig in på ngn liten mysko butik eller restaurang och med mord i blicken och kroppsspråk visa mitt behov``, hinner jag tänka. Lyckligtvis hittade jag en ingång till köpcentrumet och lyckligtvis fanns toaletterna i anslutning till ingången. Så det hela slutade lyckligt. Dessutom hade jag ett paket näsdukar i min jackficka.....jag har aldrig ett paket näsdukar i en ficka....och offentliga toaletter i Kina har nästan aldrig toalettpapper. Väl klar med mitt toalettbesök, hade jag valet att ta tunnelbana och taxi eller bara taxi. Jag tog det sista. När jag väl sitter i en taxi, tänker jag för mig själv....jag fixar det mesta i den här staden, jag vet hur jag tar mig, jag har inga problem med att ta taxi och tunnelbana och det bästa av allt - jag känner inte att det är jobbigt och jag tycker inte synd om mig själv. Det är bara att härda ut. Jag kan säga att för ett år sedan hade jag inte känt så. Då hade jag sett mig som ett "offer"- löjligt men sant. Då hade jag tyckt synd om mig själv. Jag har ingen chaufför - "alla andra" har, hade jag tänkt. Så jag känner mig lite nöjd med mig själv att jag lyckats ändra mitt sätt att tänka. Det är absolut inte synd om mig - så det så!

Skrämmande och spännande

Fantastiskt roligt att ha haft besök här. Fyra intensiva veckor, med undantag för några dagar i mitten, blev det. Det känns som alla våra gäster har varit nöjda. Man vill gärna att de ska få ut så mycket som möjligt av resan, nu när de kostat på sig både tid och pengar för att komma hit. Den här veckan, efter att Fredrik, Suzanne, Johanna och Sofia åkt hem till Sverige, har jag mest gått runt och inte riktigt vetat av var jag ska ta vid någonstans. När man har gäster, tar man en paus från sitt ordinarie liv här och varje gång man haft en paus, måste man börja om på nytt – särskilt när man inte jobbar. Så i början av veckan gick jag mest runt och funderade på vad jag ville göra nu. Träningen var ett måste och även om jag inte känt för det, så har jag fått tvinga mig till gymmet några gånger. Sen ska man åter in i sitt sociala liv här, så i tisdags hade jag en trevlig lunch med Camilla. Vi testade en ny asiatisk restaurang, som öppnat i det nya köpcentrummet, som ligger nära där vi bor. Maten faktiskt helt okej och väldigt billig  -  86 yuan slutade hela notan på.

Skolan har varit stängd 2 dagar den här veckan –  torsdag och fredag. Då har föräldrar och lärare utvecklingssamtal om eleverna. Väldigt snabbt och effektivt, får vi föräldrar (och eleverna, om föräldrar vill) gå runt och samtala med alla lärarna. I secondary har man 10 minuter på sig att samtala med varje lärare. För att det ska bli så effektivt som möjligt så har de ställt upp bord för alla lärare, i skolans teaterlokal, sen får vi föräldrar snabbt förflytta oss mellan borden. På 3,5 timme avverkade jag och Patrik 12-13 samtal, om man räknar med att vi har dubbla samtal med vissa lärare.  Jag tror vi båda två kände oss nöjda med vad vi fick höra. Inte bara med hur våra barn är, utan också hur de olika lärarna jobbar med och undervisar sina ämnen. Vi känner oss så otroligt tacksamma över att vi har möjlighet att ge våra barn den här utbildningen.

Jag har, som sagt var, funderat en del på vad jag vill göra – närmsta tiden och i framtiden. I onsdags fattade jag ett beslut; jag vill satsa på fotograferandet!  Jag bara älskar min nya hobby och jag vill någon gång i framtiden kanske jobba helt eller delvis med det. Naturligtvis förstår jag att det är stor konkurrens inom det här yrket och det är inte helt lätt att slå sig fram. Jag har dessutom mycket kvar att lära mig, så vi talar inte om ett mål, som ska nås inom 1  år , utan om ett mål som KANSKE nås inom 5 – 10 år. Men jag tog ett litet steg åt den riktningen, i onsdag, när jag startade min egen facebooksida ” Lovisa Dahlman photography”. Fruktansvärt pirrigt, nervöst och samtidigt spännande att göra mitt fotograferande mer offentligt. Som Patrik sa till mig ” det här gör att du måste fortsätta utvecklas, så att du kan leverera bättre foton”. Kolla gärna in min sida och om ni ”gillar” den, så blir jag naturligtvis extra glad.

 

Shopping

I fredags, kom min bror med familj. Fantastiskt kul att ha dom här. Vi har redan hunnit med mycket.
 I helgen blev det en hel del shopping.  Tog som vanligt mina gäster till min lilla "väsktjej" på fakemarknaden på Nanjing Lu. Hon blir alltid lika glad när jag kommer.vilket kanske inte är så konstigt nu när man är storkund hos henne. Vet inte om vi får ett extremt bra pris hos henne, men jag vill tro att hon inte blåser oss i alla fall.  Det bästa med att gå till samma ställe är att man får titta i lugn och ro, utan en massa tjat. Nu känner jag till och med att vi har någon slags relation, för hon visade glatt och stolt upp sin nya frisyr för mig, när vi var där i lördags. Hur som helst är det riktigt trevligt att handla där och det är svårt att säga om fakemarkander generellt. Efter shoppingen  åkte vi till " kapsylöppnaren", för lite storslagen utsikt. Tyvärr var det lite för mycket soldis för att dom skulle kunna se större delar av staden - men det verkade som om de uppskattade det ändå.
Dagen avslutades med middag på "Lost Heaven", vilket föll bror och svägerska i smaken. Man är aldrig missnöjd med maten där. Vi åt så det stod härliga till, unnade oss t om en drink innan maten.

I söndags överraskade vi Johanna, som fyllde 18 i september, med att ta med henne på manikyr och pedikyr. Det blev en mysig stund med döttrarna och mammorna. Papporna och Axel stannade kvar på klubbhuset och spelade lite badminton. Efter det hade jag planerat att vi skulle åka till Fabricmarket, men insåg att vi hade alldeles för lite tid för att hinna med det. Det blev istället en sväng till " Pearl City" för lite mer shopping. Efter det var det dags att fixa lite mat, för att sen förbereda för morgondagen, då våra gäster skulle åka till Beijing. Nu är det tisdag och de kommer tillbaka till Shanghai ikväll. Då vet jag att det är minst tre tjejer som ser fram emot att Sofia ska få följa med till skolan imorgon. Patrik måste ju tyvärr jobba, men vi andra ska åka till någon av alla vattenstäder som ligger runt Shanghai.

 

 

 

 

 

 

Oktober, en månad fullt med besök

För ungefär en vecka sen, åkte mina väninnor hem, efter elva intensiva dagar här i Kina. Det var fantastiskt roligt att få rå om dom och jag hann visa flera av mina favoritställen i Shanghai. Det blev en hel del shopping, men också sightseeing, Jag visade allt från kinesiska bostadsområden till skyskrapor. Shanghai är ju kontrasternas stad och det är det som gör den här storstaden så konstigt charmig. Vi hann också med en liten resa till Beijing, som visades bli den roligaste resan i manna minne. Vi fick nämligen den mest orginella guiden, med det största hjärta - Mr Bob. .Jag tror inte vi har skrattat så mycket på år och dar. Han förgyllde verkligen resan. Genom sin stora seriositet över sitt jobb och sitt stora medmänskliga hjärta, drog han sig .t ex. inte för att följa efter 3 av mina väninnor, som  trodde att jag och Annkin gått före dom på Kinesiska Muren. Emma, Karin och Hanna traskade nämligen glatt vidare upp på muren,- torn efter torn - vi satt dock och vilade en bra bit efter dom. Mr Bob lyckades till slut komma i kapp dom, var på han säger flåsande, efter att passerat en siså där 19 torn : " You know girls, the chinese wall has no end".  Stackars Bob fick till slut ihop sin flock och kunde andas ut när vi slutligen satt i bilen igen. Jag tror att han kommer att komma ihåg oss svenska, lätt förvirrande tjejer, för en lång tid framöver.

 

 

 



Efter 6 dagar utan besök, var det idag dags igen. I morse anlände nämligen min bror, svägerska och barnens kusiner. Så fantastiskt roligt att ha dom här. Vi har hunnit med en hel del redan första dagen. Efter en enkel lunch i form av paj och sallad ( vilket har blivit en tradition att bjuda på när gäster anländer), så åkte vi till skolan för att dels överraska Ebba, Sara och Axel, men också för att de skulle få en privat visning av skolan. Dessutom hade jag klurat på hur jag lättast skulle hålla mina gäster aktiva och vakna, innan barnen kom  hem från skolan. Kom fram till att det här var det bästa alternativet. Den bästa medicinen för att lättast komma in i den nya tiden , är att vara aktiv.  Så här i efter hand, så kan jag konstatera att jag lyckats. De lyckades nämligen hålla sig vakna enda fram till 21.30. Inte illa med tanke på att de bara sovit 2 timmar på flyget. I morgon blir det bland annat shopping på stan. Tur att jag bokat en mini buss, så vi slipper bära på alla kassar, som det lär bli.

Ska försöka bli bättre på att blogga. Som en klok vän sa till mig " ett bra sätt att föra dagbok". Det kan jag behöva göra, eftersom mitt minne sviker mig ibland. vem vet kanske det kommer ett nytt inlägg imorgon .....

Lov

Det är lov den här veckan och vi har faktiskt umgåtts en hel del. Vardagarna är som dom är  med mycket läxor och helgerna brukar tjejerna hänga med sina kompisar - vilket är fullt naturligt när man är tonåring. Det har blivit en del kompisar den här veckan också, men vi har faktiskt lyckats med konststycket att sitta ner hela familjen vid middagsbordet och just umgåtts. Häromdagen var vi ute och åt på en av våra favorit restauranger -Kagen- en japansk teppanyaki restaurang. Man äter alltid lika gått där. Fisk, skaldjur, kött och grönsaker tillagas framför en och fina råvaror är det också. Jag åt alldeles för mycket, men det gjorde inget eftersom vi hade en jättetrevlig middag tillsammans. Sen åkte vi hem och tittade på samma film ihop - " Now you see me". Det är också en bedrift. Med en 9-årig pojke, två tonårstjejer, en kräsen mamma och en kvällstrött pappa, är det inte alltid lätt att hitta en film som tilltalar alla. Den här filmen var dock både spännande och underhållande utan en enda riktigt blodig våldsscen. Fast jag får väl erkänna att jag gick och la mig efter halva filmen. Det berodde inte på filmen, utan bristen på liggplatser i soffan. Det är ju bara så mysigt att ligga ner och titta på film......

I onsdags var jag och Karina inne i stan och övade lite kvällsfotografering. När vi kom in till The Bund såg vi hur Shanghais paradgata var täckt av en massa kineser. Hade inte direkt tänkt på att det var Kinas "national holiday". Nu gjorde detta absolut ingenting, för det var riktigt kul att gå och fota bland alla dessa människor. Vi konstaterade två saker; det första var att vi har vant oss vid folkmassor.....det känns inte alls obehagligt att trängas bland människor...... för det andra så insåg vi hur svårt det kan vara med kvällsfotografering - man får inte alls lika bra skärpa på sina fotografier. Döm själva - här nedanför ser ni några av korten från i onsdags. Några kort är tagna i dagsljus, några i skymning, några i kvällsbelysning och ett par medvetet suddiga. Gissa vilka?

Shanghai Filmpark

I går var jag och Karina på Shanghai Filmpark. Några riktigt trevliga timmar hade vi där, trots en extrem hetta. Shanghai filmpark är, som hörs på namnet,  ett fantastiskt område där man spelar in film och tv-serier.  Det är verkligen värt sina 80 yuan, eftersom man får komma riktigt nära inspelningarna. Människorna som jobbar där ställer mer än gärna upp på foto och om man vågar kan man få några riktigt fina porträttfoton på statisterna. För mig är det en bra utmaning. Jag insåg när jag var där att jag behöver köpa mig en riktigt bra zoomlins, så att jag inte behöver fotografera dem rätt upp i ansiktet. Men som alltid, när det gäller dyra inköp, behöver vi båda vara överens - så det är bara att börja fjäska för Patrik.

Annars har det väl inte hänt så där jättemycket på sistone. Barnen har mycket i skolan och alla tre känner faktiskt att kraven har ökat på dem. Tyvärr förstörs studieflytet av ett par lov som kommer alldeles för tidigt på terminen. Förra veckan var barnen lediga 2 dagar pga "Midfestival", 
som firas här i Kina. Nästa vecka är det "National holiday" och skolan är stängd en hel vecka. Naturligtvis tycker barnen att det är skönt med ledighet, men det hade nog varit bra om lovet kommit lite senare på terminen. När de precis kommit in i en bra studiefart, efter sommaren, så ska de vara lediga. Jag vet, ilands-problem  - men ändå....

För min del har jag börjat nedräkningen tills mina väninnor kommer. Mindre än 2 veckor kvar. Ska bli så roligt! Oktober blir rena julaftonen av kära besök - först kommer tjejerna och 5 dagar efter att de har åkt kommer min bror med familj. Man kan ju inget annat än längta.....

 

 

Shanghai Filmpark

 

 





Står och stampar

Har varit lite tyst på bloggfronten den här veckan. Ska jag erkänna, så har jag känt mig lite nere....tycker att livet varit lite halvtråkigt. Det känns som om jag har stått och stampat på samma fläck och inte riktigt kunnat förflytta mig vidare. Ni vet man står där och vet inte vad man ska göra här näst. Visst, det har varit ett par trevliga luncher med varma, fina människor, som har förgyllt vardagen en kort liten stund. Men det där som gör att man pushar sig och driver sig själv framåt - det har uteblivet. Jag insåg därför häromdagen; jag har inte varit inne i centrum och fotograferat , sen vi kom tillbaka efter sommaren. Det har faktiskt bidragit till min lilla dipp. Det kan låta löjligt, men jag känner mig tom utan fotograferandet. Därför bestämde jag mig för att boka chaufför, åka in till stan, hämta fotografier, som jag beställt och sen fotografera. Spontant ringde jag Gloria och hörde om hon ville hänga på, vilket hon gärna gjorde. Jag visade henne ett kinesiskt bostadsområde, som vi besökte under workshoppen i  våras. Min utmaning den här gången, var att våga gå in i området.... med sina smala gator, där man känner att man nästan klampar in i någons hem.....och fota - trots att vi bara var 2 personer. Som den integritetsfyllda nordbo jag är, är det en utmaning. Det faller sig inte naturligt för mig att ta kort på andra människor, som jag inte känner. Men för att kunna fota vardagslivet i Kina, måste man våga. Egentligen är det nog lite löjligt av mig att vara obekväm i dessa situationer, för om det är något land det är lätt att fota gatulivet, så är det i Kina. Här är de ofta villiga och ställer gärna upp - särskilt om det gäller deras barn.

Gatulivet i Shanghai

Ni som har läst mina senaste inlägg, undrar nog var mina språkkurser tagit vägen. Engelskan startar på måndag, men spanskan är lagd på is, pga av för få deltagare. Hoppas verkligen de kommer igång med kursen, för det skulle vara jättekul att fräscha upp mina spanskakunskaper.

Vad har hänt mer....jo igår hade vi " Sundowner" på skolan. Man träffas, personal, elever och föräldrar...äter och umgås medan solen går ner. Eftersom vi befinner oss utomlands i en annan kultur, är det helt ok att ta med sig vin till en sådan här tillställningar. Inget som direkt skulle kunna ske i Sverige.... Första gången kändes det extremt konstigt, men man anpassar sig.....och varför inte....

"Sundowner"