Kycklingmamma!

Så då var man tillbaka i Shanghai. Har inte haft varken tid eller ork att ta upp bloggandet igen förren nu. Underbar semester i Sverige hade jag i allafall. Otroligt lyxigt att få åka hem till familj och vänner och dessutom få njuta av frisk luft och god mat. Rejält kallt var det, men vad gör väl det när luften är ren och klar. Fick några härliga promenader vid sommarstugan. Västkusten är fantastiskt vackert även på vintern. Det blev ju också en hel del vin och välsmakande mat, men trots det stod bara vågen på + 100g när jag vägde mig hemma i Shanghai igen. Känns helt ok!
Med lite hjälp fick jag målat i sommarhuset och en Ikeasoffa monterad. Jag är riktigt nöjd med resultatet, ser mycket fram emot att få bo där i sommar. Vi har en hel del kvar att göra, men nu är åtminstone vardagsrummet målat  och grå soffa står färdig. Det andra får vi ta lite då och då. Det är ju ett sommarhus.  Det ska inte vara ett stressmoment, utan en avkopplingsoas, där vi lägger ribban efter hur mycket vi vill och orkar göra ... inte vad vi måste göra. Fast det är klart,jag har en man som längtar efter att få arbeta lite med händerna. Här i Kina får vi ju inte göra något med huset, eftersom vi hyr det.                                           

                                                   



 

 



 





Okej, nu måste jag erkänna något ... jag är en kycklingmamma och just nu är jag en väldigt NERVÖS kycklingmamma. Idag flyger nämligen våra tjejer till Kambodja. Det är första gången vi släpper iväg de på en resa till ett annat land ... utan oss. Inte för att jag tror att de inte fixar det, för det vet jag att de gör. De är bara så långt borta, i ett annat land med allt vad det innebär... Nu är den här resan väl organiserad och skolan har gjort samma resmål i 5 år och han som är ansvarig är en mycket sympatisk och pålitlig man, så det kommer säkert gå jättebra. Fast även om man har alla dessa bra argument och gång på gång upprepar dem för sig själv, så försvinner tyvärr inte oron. Å andra sidan tillhör väl det föräldrarrollen .... man ska helt enkelt oroa sig lite.Nu kanske ni undrar vad de ska göra i Kambodja? Huvudsyftet med resan är att hjälpa till med uppbyggnaden av en skola, men det blir också lite sightseeing och historiaupplevelser. Resan är helt frivillig och runt 55 elever från secondary ska med, plus lärare och föräldrar. Barnen är indelade i olika grupper/ arbetslag. I varje arbetslag finns det minst 2 vuxna som är utbildade i första hjälpen. De har haft flera möten med eleverna om vad de ska tänka på, hur de ska uppföra sig och vad de inte får göra. Så allt känns väl förberett. Ja, jag längatr redan efter att höra hur de haft det.

Var på fotokurs igår. Vi besökte en filmstad utanför Shanghai. Där var inspelningar av film fullt igång och vi fick förmånen att öva porträtt fotografering på statisterna. Otroligt rolig dag, även om jag fortfarande var trött av jetlag. Lämnar er med lite bilder från dagen...

 

 

 



Sommarvärme!

26 grader varmt och sommarvärme...jag ska inte klaga...det är bara att njuta, för man vet inte hur länge det varar. Har lärt mig att det snabbt kan ändra sig här och om väderleksprognosen stämmer så ska det vara +6 och regn på söndag. Så visst är det härligt med lite värme när den väl kommer! Jag har lovat att packa ner lite i resväskan, när jag flyger till Sverige. SVERIGE!.... Kan inte fatta, men nu är det mindre än en vecka kvar .... härligt!. Ser verkligen fram emot att få komma "hem". Jag har insett att jag inte kommer att hinna med allt jag vill gör .... det är så många jag vill träffa, så mycket jag vill göra och dessutom ska jag hinna med att fixa lite i sommarhuset.  Som tur är är det inte långt till sommaren...våren brukar ju gå fort...så det jag inte hinner med nu få jag göra i sommar istället. Det är första gången jag är ifrån barnen så här länge. Det är en bra övning för oss alla fyra. Jag kommer säkert att sakna dom extremt mycket, men samtidigt ska det bli otroligt lyxigt att få resa på egen hand. Jag vet inte när jag gjorde det sist...
Nu till något helt annat....får man skryta lite? .... Jag är nämligen en stolt mamma över 2 tjejer som i nästa vecka ska få börja i den högsta nivån i engelska - English A. Tycker det är bra jobbat efter lite drygt 1 år här. Ska bli spännande att höra hur deras engelska kommer att utvecklas när det nu går i den nivån. Säkert högre krav, men också mer utveckling. De har haft en fantastisk lärare i english B, så vi hoppas på att de andra lärararna är lika bra.

Jag har börjat en ny fotokurs. Igår var första tillfället. Den här kursen är mer konstnärlig och man går inte igenom så mycket de tekniska bitarna. Mimo, vår lärare, är en fantastisk fotograf. Om jag lyckas få till ett kort, under den här kursen, som är något som liknar hennes "konst", så kommer jag vara mycket nöjd med mig själv. Det är Martina, Maria, Karina och jag som går kursen ihop. Vi satt som lyckliga småflickor och lyssnade på henne, samtidigt som hon visade sina fantastiska fotografier. Det är en otrolig förmån att få gå en sådan här kurs, på dagtid, utan stressen och i en liten grupp.

För ett år sen var det någon som sa till mig att det tar ett år att hitta sig själv och sin plats i den här miljön. För mig stämmer det så väl. Det är först nu jag har landat på riktigt. Jag har hittat en balans mellan sysselsättning, umgänge och träning. Jag vet att jag skrivit det förut, men att ha balans i livet är så viktigt oavsett var man än bor....

Inte ska jag ha

Smörgås med smör och ost, havreflan med choklad, smågodis, hamburgare med pommes frites ... ja ni hör ju själva. Mycket riktigt har jag kommit in i  tredje veckan och som väntat är jag inne i en nedåt spiral ... åtminstone mentalt. Vad jag är SUGEN på att ÄTA något ANNAT än, vitkål, sallad, kyckling och kokt ägg. Börjar bli en aning trött på det. Det är nu som man ska vara den där duktiga människan, som kan stå emot allt det där goda. Så varje gång jag börjar tänka onyttig, får jag snabbt slå bort det med  tankar som " du klarar det här", "du som har kommit så långt, inte ska du ha". Jag tycker dock att jag har klarat det hyfsat bra. I helgen hade vi besök av Patriks bror, vilket var mycket trevligt och roligt ... han hade givitvis med sig flera kilo svenskt lösgodis -  till barnen kanske ska tilläggas! Jag har faktiskt lyckats med bedriften att inte äta ett enda smågodis, så lite nöjd är jag med mig själv. Fast jag får väl erkänna att det blev ett par glas vin extra under helgen istället, men ibland måste man få leva också ... eller?

Ebba och Sara fick sin första tandställning i söndags. Kanske inte den roligaste erfarenheten de får vara med om här. Inte för att tandläkarana var otrevliga, tvärtom de var mycket professionella och trevliga, utan dom ställningarna de nu ska ha i 6-8 månader, ska skystera deras överbett, vilket innebär att de påverkar deras förmåga att äta och tala. Men som vi säger till dom ... det här gör vi för deras framtid. Sen efter den här behandlingen, så kommer de att få tandställningar, som rättar till själva tänderna. Så många tandläkarbesök blir det de närmsta 2 åren.

Jag jobbar min andra vecka på BISS. Nervositeten har lagt sig en aning, men jag undrar när de ska komma på att jag inte kan något. Så känns det nämligen när jag jobbar på en brittisk skola. I dag var jag t ex och stötta upp i en årskurs 6:a (10-11- åringar), som hade engelsk grammatik.. Fy så skrämmande. Visst kan jag prata engelska, men att skriva är något helt annat. Fast efter ett tag så insåg jag att mitt jobb blir nog mest att se till att barnen är fokuserade på sina uppgifter, så då släppte min nervositet lite. Jag jobbar även i årskurs 1 och 2, där känner jag mig lite mer hemma. Det är barn mellan 5 och 7 år, så gulliga och entusiastiska. Där känner jag att förskollärarrollen kommer mer till sin rätt och att jag faktiskt vet hur jag ska samtal med dom. Jag har i allafall bestämt mig för att inte ge upp, utan ska ge det här ett tag. Det är ju trots allt roligt att ha ett jobb att gå till...

Nu är jag och barnen ensamma ett par dagar. Patrik åkte idag nämligen till Dalian, norr om Bejing. SKF har någon fabrik där som han ska besöka. Annars har vi haft förmånen att ha honom hemma mycket, den här vintern. Därför ska jag inte klaga på att han åker iväg den här veckan. Han är ju dessutom hemma redan på torsdag igen!

Nervöst!

Usch vad vpn strular. När man precis trodde att man fick tillbaka den, så försvann den igen. Den kommer och går lite som den vill just nu, så det gäller att passa på när den fungerar.

Har börjat att jobba nu. Jag har gått brevid i ett par dagar och det känns både kul och väldigt nervöst. Jag ska stötta upp i klasser, där det finns elever som behöver lite extra stöd. Mesta dels handlar det om 6-7 åringar, men det finns också barn i 10-års åldern som behöver lite hjälp. Det är där mesta av min nervositet kretsar kring. Att hjälpa till i engelska- och matteklasser, där undervisningen sker på engelska känns en aning skrämmande.Vet inte om jag fixar det, men någon gång så måste man kanske utmana sig lite... eller.?

Min hälsosatsning går faktiskt riktigt bra. Vågen står på 74,5, så ner 2,2 kg. Visst jag har en bit kvar, men det är skönt när man börjar känna att kläderna sitter lite lösare, att jag är lite piggare och att sockerbehovet är helt borta. Jag har inte trott på LCHF metoden för mig, tidigare, men nu när jag utesluter kolhydraterna, märker jag att sockerbehovet försvinner fortare en när jag t ex följde viktväktarnas program. Patrik försöker också komma i form, fast han har en annan tackling på det. Han utesluter inte alla kolhydrater, men däremot har han minskat på det. Hans mål är inte att gå ner en massa kilo ( 4 kg som mest), utan att bygga upp styrkan i kroppen och musklerna.

Nej, dags att förbereda mig för att åka till tandläkaren. Vad jag saknar friheten att kunna hoppa in i bilen och köra. Nu måste jag snart beställa taxi och sen får man hoppas på att den kommer. Idag är det regnigt ute, så då vill många ha en taxi, så vi få se om jag kommer iväg....

Lite av varje!

Jösses vad handikappad man blir när inte VPN funkar. I går var jag utan det under hela dagen, förutom en liten kortstund på morgonen. Utan VPN, ingen Facebook, ingen blogg, ingen youtube och ingen TV4 play. Man känner sig ju helt avskalad från resten av världen.

I Tisdags var jag på anställningsintervju på brittiska skolan. Låter som jag ska få en fast heltidstjänst, men riktigt så är det inte. De behöver en lärare som stöttar upp i olika klasser, där det finns elever som behöver lite extra stöd. Jag ska jobba 2 dagar i veckan, vilket känns som alldeles lagom. Ser faktiskt fram emot att jobba. Efter ett år utan arbete, har jag börjat att sakna mitt yrke. Att bara gå på luncher, shoppa och träna ger alldeles för lite i längden, man behöver något mer.... dessutom ger det lite extra i plånboken och det är inte fel. Fast visst är det lite nervöst. Jag ska jobba på ett annat språk, än svenska. Även om det är engelska så är det inte mitt modersmål. Vi får se hur det går....

Annars är det träning och viktnedgång som gäller. Idag är det exakt en vecka sen jag började och vågen idag står på 75,8. Det gick så bra i början, men de senaste dagarna har vågen hoppat upp och ner 200 gram. Lite irriterande! Men jag vet att jag tappar mycket de första dagarna, när sockret ( som binder mycket vätska) försvinner ur kroppen, för att sen stå still i säkert ett par veckor. Det är då man inte ska ge upp, vilket jag har gjort många gånger förr. Fast inte den här gången, den här gången är det andra bullar .... jag ska bara lyckas. För jag vill inte se fler kort på mig där jag är plufsig och otränad! Jag vill känna att jag har energi och ork och att mina barn slipper att höra en mamma säga att hon är trött och orkeslös.

Vi har i veckan haft födelsedagsbarn i familjen. Min stackars make, blev tyvärr alldeles för lite firad. Inga paket hade vi köpt honom. Visste helt enkelt inte vad jag skulle köpa. Först funderade jag på att åka till en fakemarkand och köpa något litet onödigt, men insåg att det bara skulle bli liggande. Det är alltid svårt att köpa present till honom, men i Shanghai känns det ännu svårare. Dels är det svårt att hitta bra butiker, med rätt innehåll, sen tar det lång tid att ta sig till de olika ställena. Jag får helt enkelt köpa honom något när jag är i Sverige, vilket är redan om 3 veckor. Ja just det, hur gammal blev han nu då? Jag får väl skriva 24 så blir han nöjd.

Idag är det fredag och min dag innehåller lite träning, lite kompletterings handling och ett försök gå igenom alla kort i datorn, typ 13000. Ebba och Sara kommer hem senare på fredagarna. De testar en självförsvarskurs, tillsammans med 3 andra skolkompisar. Annars är det lite tidigare hemgång på fredagarna än övriga dagar i veckan. 15.45 brukar bussen anlända till vårt område, än normalt 16.30. Långa dagar har dom ....

Nu är man igång !

75,6
Det känns riktigt bra att vara igång och när vågen visar positivt resultat känns det extra bra. Vet av erfarenheter att det alltid är lättast i början. Man känner sig mest motiverad och man ser resultat ganska fort. Jag är fullt medveten om att det kommer en svacka om en si så där 2 veckor, när nyhetens behag har lagt sig. När man känner att det inte är speciellt kul att leva på frukt och grönt. Då kommer den absolut jobbigaste perioden att försöka motstå frestelserna som finns runt omkring en. Jag hade i alla fall en bra dag igår. Kände att jag åt nyttigt.
Matintaget bestod av  följande;
frukost:gröt med lite sylt och lite mellanmjölk.
lunch: sallad, med kyckling, päron , valnötter och lite grönmögelost
middag: sallad, vitkål med olja och vinäger, 2 smala bitar falukorv och en knäckebrödsmacka med lite smör.
Kom också iväg till gymmet, första gången på 3 veckor. Tog det ganska lungt eftersom jag fortfarande har känningar av en förkylning. En halvtimma på löpbandet blev det, dock inte i jogging fart, utan mer i rask promenad fart. Kändes ändå skönt att vara igång. Min plan är att suggsesivt öka intensitet och tid på löpbandet, så att jag till slut orkar en hel timma, fast där är jag nog inte förren om ett par veckor. Efter gymmet blev det lunch på Café Nar med Mei och Marta. Det var trevligt och gott, enda tills ägaren råkade höra att jag nämnde bryggkaffe för en av hennes anställda. Jag ville nämligen försäkra mig om att jag inte fick bryggkaffe när jag beställde, utan kaffe från expressomaskinen. Då kom ägarinnan fram till mig, mycket snäsigt och otrevligt och nästan skällde ut mig för att jag hade påstått att de hade bryggkaffe. Hon hade minsann bara expressokaffe och inget annat. Jag blev så förvånad över hennes beteende att jag inte visste vad jag skulle säga, så jag sa bara att jag tar dubbelexpresso med lite mjölk. Men Jösses, får man verkligen bete sig så mot en kund? Funderar allvarligt på att bojkotta hennes café i fortsättning. Hon borde kanske passa sig, för (förhoppningsvis) inom kort öppnas det ett stort köpcentrum i vårat område och där ska både              " Element Fresh" och "Blue Frog" öppna. Ser fram emot det....

Idag blir det lite gym och sen ska jag faktiskt på en liten anställningsintervju. Inget märkvärdigt alls. Brittiska skolan behöver vikarie och min granne frågade mig om jag kunde tänka mig att jobba lite, vilket jag kunde. Max tre dagar i veckan får det bli dock, för jag har min Zumba, Majhonggrupp och kanske en ny fotokurs. Vill ju inte missa det, dessutom måste jag ju hinna med att träna. Nej, dags att förbereda lite betyg och intyg, även om allt är på Svenska så kan det vara skönt att ha med något slags bevis att man är utbildad. 

Ett liv på återseende!

76,1
I fredags började mitt nya liv eller rättare sagt ett liv på återseende. För jag vet inte hur många gånger jag gjort den här resan förut. Man kommer till en viss gräns, sen finns det bara en sak att göra ... GÅ NER I VIKT. Den här gången har jag tänkt att göra mitt kämpande offentligt, mest för att det ska ge mig en morot, så att jag inte ger upp. Jag befinner mig i den åldern när kilo läggs på kilo, om man inget gör  åt det. Det är så lätt att skylla på sin ålder när man går upp i vikt, att acceptera ett kilo till, ett kilo till och ett kilo till. Men nu ska jag sluta lura mig. Jag tror inte jag har ställt mig på en våg på över ett år och chocken blev därför extra stor när jag gjorde det. .... 76,7 .... hjälp! ... F-N har jag blivit så stor ... det kan inte vara sant ... men det var det. Mitt mål till sommaren är 70 kg .... gärna 68 om det går ... men jag börjar med 70. Så varje inlägg jag skriver kommer jag att börja med att skriva dagens vikt, kanske helt ointressant för er som läser, men som sagt var en morot för mig. Hur ska jag nu nå mitt mål, så här har jag tänkt det

1. ta bort sockret i möjligaste mån. Unnar mig som mest lite sylt till gröten
2. undvika kolhydrater, så som ris, pasta, vitt bröd
3. äta mycket mer grönsaker
4. motionera dagligen, tex en timme på löpband / en timme Zumba / en timme aquazumba
5. minimera alkoholintaget ( låter som jag är beroende, men det är lätt att det blir ett par glas vin till maten på fredag och lördag.)
6. minska storleken på och antalet portioner. Det räcker kanske att ta mat en gång , inte två eller tre gånger.

Om det är några unga tjejer eller killar som läser detta, vill jag bara säga att det här handlar inte om att bli extremt smal. Det här handlar om att bli hälsosam, vältränad och att få energi och ork att göra roliga saker. Jag tycker det är viktigt att poängtera, för jag vet vilken hets det är i media och tidningar som riktar sig till unga människor. Men den bilden som ges där är inte realistisk och ställer tyvärr allt för höga krav på de unga. Jag vet inte hur många gånger vi suttit och pratat med våra tjejer om detta. Så för mig är det viktigt att poängtera att det först och främst är en hälsoaspekt!! Det handlar om att jag ska känna att min kropp har energi och ork att göra saker och det tror jag att den får med hjälp av några kilo mindre och dessutom är mer vältränad.