Ett tag sen sist!

Vad gör man när man känner sig nere, när luften bokstavligen gått ur en, när man inte riktigt vet vad man vill och när livskrisen smyger sig på med jämna mellanrum? Jo, man drar sig undan! Det är därför jag inte orkat vara så aktiv på bloggen på sistone. Inspirationen till att skriva har inte riktigt funnits där. Men nu börjar det äntligen lätta igen. Jag har fortfarande mina funderingar om livet och dom kanske dyker upp i bloggen någon gång, men nu börjar jag få lusten igen att fotografera, bearbeta korten i datorn och  visa dom på sociala nätverk.
Så vad har hänt sen sist. Jo, mamma och pappa är hemma i Sverige igen , efter 2,5 fina veckor i Shanghai och Hainan. Vi har fått besök av min brors dotter, barnens kusin och en av Ebbas och Saras bästa kompisar - Sofia, som snart varit här i en vecka och som ska vara en vecka till. I höstas var hon här tillsammans med hela sin familj, men den här gången fick hon åka alldeles själv - Modig tjej! Jag är så otroligt glad, tacksam och lycklig över att Ebba, Sara och Sofia får den här tiden tillsammans. Det betyder så mycket för deras relation. Det lustiga är att det känns som Sofia bott här jättelänge. Hon går till skolan med tjejerna, de kommer hem, de äter middag, gör läxor ihop och umgås - Precis som vilken vardag som helst. Kan låta tråkigt, men det är det som är det mysiga och det är det som bygger relationen ännu starkare. Sofia har redan gjort alla turistattraktioner, så det behöver dom inte lägga tid på.

I går var det "International Day" på skolan. En av höjdpunkterna under skolåret. Det är alltid lika trevligt. Tillsammans med familjernas ambitiösa bidrag, i form av mat och lekar, plus skolans organisation, så får vi uppleva en dag med mat från alla delar av världen, uppträdanden från skolans musikelever, lekar, färger, sång och skratt. Svenska båset, var ett av det mest populära det här året och jag kan tyvärr inte påstå att jag hade en bidragande del till det, eftersom jag inte haft möjlighet att delta vid planeringarna. Nej, äran ger jag helt och hållet  Karin, Karin, Gunilla, Sofia, Johanna och säkert några fler som jag inte känner till. Dom hade byggt upp en Minecraft värld, där barnen skulle skjuta ner  byggklossar ( gjorda av pappkartonger). De hade tillverkat en midsommarstång av bamburör och silkespapper och de anordande en skidtävling, som krävde samarbetsförmåga. Allt imponerande, ambitiöst och roligt. Vårt  bidrag blev kanelbullar - som Patrik bakat. Nej, som sagt var.......kan inte påstå att jag bidrog med så mycket. Det får bli nästa år.

För 2 veckor sedan sjöng Ebba solo på Nanjing road, en av Shanghais största och kommersiella gator. Framför hotell Ritz Carlton, ställde  skolor och andra musikaliska inslag upp med olika bidrag. Ebba hade blivit tillfrågad av sin musik lärare om hon ville sjunga solo, som hon så modigt tackade ja till. Sen när väl dagen var inne och hon stod på scenen och sjöng, så stod det en mamma, pappa, mormor, morfar, syskon,  alla vänner och stolt tittade på. Det föll en  och annan glädjetår, kan jag säga. Hon var faktiskt helt fantastisk. I går på "international day", så var det dags igen - då tillsammans med sina klasskamrater, som kompade henne. Axel hade också ett litet framträdande, tillsammans med sina klasskamrater. Dom sjöng en spansk sång. Så gulligt!

Här nedan kan ni se ett hopplock av bilder från den senaste tiden. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa blogginslag. Det hjälper också mig att samla mina tankar.

Vi hörs

Ebba sjunger på Nanjing Road

Ebba och hennes stolta musiklärare Mr Smart

Alla kompisarna var där och stöttade henne

Utflykt till Zhujiajio med mamma och pappa

Vi hittade ett mysigt litet café, en bit från all folkmassa

Den här lilla söta tjejen i Zhujiajio, hade inget emot min kamera

 Internationella dagen på Wiss

Karin R och Karin A. kom med många bra idéer till det svenska båset.

Sara

Patrik med en av ägarna ( som han lärde känna i Kambodja) till skolan

Sofia

Danska bordet



Sofia, Ebba, Karla, Martina, Laura ( tyvärr kan jag inte namnet på killen).

Axel i paraden

Sofia och Ebba 

Sara, Martina, Ebba, Laura och Sofia

Grade 3 uppträder

Fantastiska klänningar kunde man se.

Attack på minecraft

Skidåkning som krävde samarbete

Patrik äntligen hemma

Nu har det gått snart 2 veckor sen jag såg Patrik sist, men ikväll kommer han hem. Det har känts extra långt den här gången, för vi har inte kunnat skypa speciellt många gånger, under den här tiden. Ett snabbt telefonsamtal i söndags, när han mellanlandade i Shanghai och ett skype tillfälle härom dagen, är allt vi lyckats få till. ( Tur att "Whats app" finns). Tjejerna är hemma  från Kambodja och resan var lyckad, förutom att Sara fick värmeslag och Ebba diarré. Det är en tuff resa dom får göra, bygga och gräva i 40 gradig värme, åka buss i timmar i 40 gradig värme, besöka tempel i 40 gradig värme - Inte konstigt att de är trötta efter en sådan trappats rik vecka.! I går fick vi hämta hem Sara från skolan, för att hon kände sig matt och hade ont i magen. Hon är nog inte riktigt återställd från Kambodja och förkylningen hon ådrog sig strax innan hon skulle resa.


 Så vad har jag, mamma och pappa hittat på de senaste dagarna? Det har blivit lite fakemarknad besök......I måndags var på Nanjing Lu i centrala Shanghai och igår åkte vi till Pearl City som ligger lite närmre oss. Jag känner att efter 2 år i Shanghai, börjar jag bli rätt så bra på att pruta. Ofta säger jag ett pris som jag tycker är okej att betala och får jag inte det så går jag där ifrån. Jag orkar inte stå och tjafsa med försäljarna. Den tiden är förbi. Kanske att jag skulle lyckas pruta ner 10-20 kr mer om jag stod där en stund,  men jag har ingen lust att lägga energi på det. Jag lägger mig hyfsat lågt och vill dom inte sälja  det, så vill dom inte.
I måndags var vi också och åt  på min absoluta favorit dumplingrestaurang "Din Tai Fung"...... har visserligen inte ätit dumpling någon annanstans......som finns på flera platser i Shanghai.  Jag valde restaurangen som ligger vid Yu Garden, för att i samband med lunchen passa på, att visa mamma och pappa de små gränderna bakom turistiska Yu Garden. Tyvärr hade jag inte min stora kamera med mig, så det blev bara mobiltelefon bilder den dagen ( som ni kan se  på Instagram). Jag älskar dessa små kinesiska minisamhällen som är inklämda lite här och var mellan det mer kommersiella Shanghai. Vi får se hur länge de får vara kvar, innan de måste ge plats för det nya.


Nej dags att avsluta för att göra mig redo för lite planering av svenska skolan tillsammans med Ann-Sofie som kommer hit.

Hainan

Tillbaka i Shanghai efter 5 avkopplande dagar i Hainan. Den kinesiska semesterön överträffade mina förvätningar. Med sina gröna kullar och finkorniga stränder (åtminstone på den stranden vi var på), kunde vi lika gärna ha varit i Thailand eller något annat sydasiatiskt land. Det som påminde om Kina var turisterna, som 90 % bestod av just kineser. Nu får jag villigt erkänna att vi inte gjorde några utflykter och kan därför inte uttala mig om resten av ön, som säkert var mycket mer kinesiskt. Men Hainan och synnerhet Yalong Bay, där vi var, är ett utmärkt alternativ till Thailand eller Vietnam, om man vill komma bort några dagar från Shanghai, för lite sol och bad. ( 3 timmar tar det att flyga dit från Shanghai.) Axel hade turen att hitta en jämnårig pojke  ( som lustigt nog också bodde på Racquet club) att leka med. Förutom att spendera mesta delen av tiden i poolen, letade killarna snäckor i stranden och jag blev åter igen påmind om hur otroligt lustfyllt det var - att som barn - utforska stranden, för att försöka hitta den mest unika snäckan......


Inser nu att jag borde egentligen gå och lägga mig för att vara pigg i morgon. Tidigt på morgonen kommer nämligen Ebba och Sara hem från Kambodja. Jag längtar att få träffa dom. Har bara haft lite chatt-kontakt...... Ingen skype och nu börjar det kännas att det var längesen jag pratade med dom. Patrik har också varit med i Kambodja, men han måste tyvärr åka vidare till Japan, så honom ser jag inte förrän på torsdag.

Avslutar med lite bilder från Hainan

Kambodja idag och imorgon väntas besök

Äntligen tillbaka! Ursäkta för frånvaron, men jag har varit så trött den senaste tiden. Vet inte vad det varit med mig, men luften gick fullständigt ur mig i förra veckan. Jag har visserligen orkat med träffar med vänner och bekanta, träning och vardagsmatlagning, men sen har det satt stopp. På kvällarna har jag somnat tidigt, helt utmattad. Kan det möjligtvis vara vårtrötthet, det tror i allafall Patrik. Nog skrivet om det och till något helt annat.....Patrik och tjejerna sitter just nu på ett plan till Kambodja. För fjärde året i rad ordnar skolan en så kallad " community service" resa dit, där de ska hjälpa till med uppbygganden av ett litet samhälle. Förra året byggde det bostäder för familjer och i år ska de bygga tandläkarmottagning. Det är andra året Ebba och Sara är med och första för Patrik.  Här nedan kan ni läsa ett utdrag från Mr Cucinello, eldsjälen bakom detta långsiktiga projekt, där han berättar lite om hur de har jobbat med detta de senaste 3 åren. ´Man kan inte annat än att beundra den här mannen som lägger ner hela sin själ för att hjälpa andra. Då känns det bra att vi ( eller snarare Ebba, Sara och Patrik) kan bidra med något

"Three years ago we made our first trip to Cambodia.  There was one day of service involved. We worked with two families planting 20 banana, and 20 mango trees and building a 10 row fenced garden bed on each their lands deep into the fields off of the electric grid about 45 minutes from Siem Reap.    Each family also got a well.  Cambodia has no system of irrigation and only has one growing season.  So if you build a well, they can grow year round and it makes all the difference in the world. The next year we went back to the same village and added two days of building to the itinerary.  We did the farm work again for two families and then built a home for a very deserving family of 11 people.  The following year, last year, the trip really grew in size.  The first year we had 16 people.  The second year there was 22 and last year there were 65.  Last year we built three houses and worked on 4 family plots of land.

About a year and a half ago, with donations from teachers and parents and school ownership, we bought a piece of land to build a community center on.  It will have a school, a dentist office and residence for visiting professionals.  It will also have an arts studio to teach students how to paint.  We did this to support the tour guide Youssa Mout who we met the first year.   Youssa was a child soldier in the 1970’s fighting the khmer Rouge and had lost nearly all of his family to the genocide.  He used any money he made as a tour guide to help local children through a Cambodian NGO he started called PAPA.  Partners Against Poverty Association."

Jag och Axel stannar däremot hemma. Vi väntar nämligen på mormor och morfar som landar imorgon. Det ser vi mycket fram emot. De ska stanna i Kina i nästan 3 veckor, men redan på söndag reser vi alla fyra till Hainan. Hainan är Kinas svar på Hawaii..... ( säger dom, men vet inte om det stämmer).... Ön ligger sydöst om Ha Noi, Vietnam, i sydkinesiska havet.

Avslutar med lite foton från Grade 3's cirkus uppträdande, idag

Jag borde inte, men jag gör det

Jag brukar aldrig ge mig själv nyårslöfte, men i år hade jag bestämt mig för att jag det här året skulle försöka leva mer i nuet......Inte titta tillbaka så mycket och inte titta fram alltför ofta....... Kan säga att det inte har blivit så mycket av den varan. Visst lever man i nuet små korta stunder under en dag, visst lyckas man hänföra sig i något och låta sig själv slukas upp i roliga och underbara saker. Men det här att verkligen vara i och njuta av sin pågående livssituation är svårt - åtminstone för mig. För även om jag på det stora hela trivs bra här i Shanghai, så längtar jag......Jag längtar till Sverige...... jag längtar efter vänner och familj där borta....... jag längtar att få andas ren luft....... jag längtar till att få handla på ICA...... jag längtar till salta västkustbad...... jag längtar till att få gå barfota ute ( här är marken så smutsig)...... jag längtar efter att köra bil...... jag längtar efter att äta fisk - ja, listan kan göras lång.....Jag vet att det är dumt, jag borde inte längta. För de här åren här är korta och intensiva och vips så är man tillbaka i Sverige igen, har åter börjat att jobba och fullt upp med att försöka få ihop vardagslivet. Då kommer jag säkert att längta tillbaka till det här livet.  Logiskt sätt förstår man det, men känslorna är tyvärr ofta starkare än logiken och har en tendens att ta över. Men medans jag går och längtar till Sverige, så har vi faktiskt lite andra roliga händelser att se fram emot. På söndag kommer Patriks bror ( hastigt och lustigt) på ett super intensivt besök (1 dygn). Sen fredag, nästa vecka, åker Patrik, Ebba och Sara till Kambodja med skolan. På lördag, samma vecka, kommer mina föräldrar och stannar i nästan 3 veckor. När Patrik och tjejerna åker till Kambodja åker jag och Axel , tillsammans med mamma och pappa till Hainan......Och som om det inte skulle vara nog, så får vi besök av Sofia (barnens kusin), senare i vår. Så visst har jag mycket att se fram emot inom en snar framtid, men det är fortfarande framtiden.....Det där att vara här och nu, det är verkligen den stora bedriften. Ibland försöker jag stanna upp och bara titta på mina barn och njuta av jag faktiskt fått en stor förmån att få ha dom i mitt liv. Då kan dom undra varför jag tittar så konstigt på dom och jag kan svara att jag tycker dom är så fina och att jag är så glad att just dom är mina barn. Ebba, sa till mig igår " Tänk i år fyller jag 14, nästar år 15, sen, 16, sen 17 och sen 18".....Då får jag flytta hemifrån. Hon ler när hon säger det, för att sen säga, "fast jag vet inte om jag vill det, jag vill alltid vara barn.
Det är så roligt nu.".....Och då blir jag glad och alldeles varm inombords.......

Kontaktförmedling på kinesiskt vis

Å vilken fantastisk vårdag/sommardag det är idag. Nu slog värmen äntligen till: Vet inte om den är här för att stanna, men de riktigt kyliga vårdagarna är förhoppningsvis över. I går åkte Patrik till Indien och lite nervöst var det......Även om man logiskt sätt förstår att risken är liten att det ska hända något, så går det inte att låta bli att ryckas med i Malaysiaflygets mystiska försvinnande och stressa upp sig för att något nytt ska hända. Patrik har rest med Malaysia Airlines tidigare. Den här gången skulle han dock/ "tack och lov" resa med Cathay Pacific, som anses vara en av världens 10 bästa bolag. Resan dit avlöpte väl och jag fick ett sms från honom tidigt i morse, att han landat. Så nu är det en vecka utan maken, som är hemma igen nästa lördag....... Och som vi alla vet går en vecka fort....Det är till exempel redan en vecka sen vi hängde upp våra tavlor på Café Du Village  och det känns fortfarande lite overkligt att vi gjorde......Karina och jag har en fotoutställning ihop. Vi har ju trots allt bara hållit på med fotografering i lite mindre än 2 år.


I dag är det som sagt var fint väder. Axel har varit på kalas hela dagen och tjejerna har varit med kompisar. Jag passade därför på att åka in till stan för att hämta tavlor på fotomarkanden och fotografera lite. Började med det första......Trots mina 2 år här i Shanghai, har jag  aldrig varit inne i Peoples park på helgen och beskådat "dateingförmedlingen" som förekommer där. Det är nämligen så att många föräldrar (och dateingagenter) sätter upp kontaktannonser om/för sina barn, för att hitta lämpliga partners till dom. Jag kan säga att det både var en märklig och häftig upplevelse. Det kändes lite som man gick på loppmarknad fast utan några saker till försäljning. Hur då ? tänker ni säkert. Jo, vanliga enkla människor som försöker sälja något som det "äger".  Stämningen är lite som på loppis, avslappnat, skojigt med en förhoppning om ett bra "kap" och/eller god "försäljning".  För min egen del är jag så där nöjd med min fotografering. Fick  inte riktigt de korten jag hade förväntat mig. ( Hoppades på några bra porträtt). Kändes inte som det var  läge att "trycka upp" en kamera i någons ansikte när dom sitter och försöker göra "buissness". Fast jag fick till ett par barnporträtt och det är ju alltid något....