Bakom Fabricmarket

I går hade jag en bra dag alldeles för mig själv. Karina var så gullig och lånade ut sin chaufför till mig. Kanske ska tillägga chaufför med bil annars låter det lite konstigt. Han är så artig och snäll hennes chaufför. Vi brukar skämtsamt säga att vi ska klona honom. Inte bara att han är artig, han hittar över allt, kan engelska och så kör han lugnt och sansat i trafiken. Fyra bra egenskaper för en chaufför. Hur som helst jag bestämde mig för att åka ner till Fabricmarket, vilket ligger sisådär 2,5 mil från oss. Inte för att shoppa , utan för att utforska området bakom Fabricmarket. Rena drömmen för en (amatör)fotograf. I Shanghai hittar man små kinesiska stadsdelar, där folk lever och bor. Bakom Fabricmarket är ett sådant område. Tyvärr försvinner dessa stadsdelar mer och mer till förmån för andra lite mer flådiga områden, så det gäller att passa på så länge det går. Mitt mål med dagen var att försöka gå riktigt nära folk och ta kort på dom. Har fortfarande svårt för detta. Egentligen förstår jag inte varför, för här har de flesta inget emot att man fotograferar dem, eftersom de själva gärna tar upp sin mobil och fotar med. Tyvärr blev fotografierna lite mörka, så det förtog lite nöjet. Vet inte varför, för jag hade rätt bländar tal och ISO. Jag har lärt mig en hel del om kamerans funktioner, men det är mycket kvar att lära. Så jag får väl bege mig ut idag igen och försöka lista ut vad det var som gick fel. Tur att man har ett bildbehandlingsprogram som kan fixa till dem lite, för nu har jag åtminstone några fotografier att visa er från detta fantastiska område.

 

Min hobby

Dags för ett litet inlägg igen. Tiden går så fort, nu är det bara lite drygt 5 veckor kvar tills sommarlov och stundande Sverige vistelse. Ska bli så himla skönt. Det var inte så länge sedan jag var i Sverige, men för övriga familjemedlemmar är det ett tag sen. Jag förstår att dom längtar.
 Så vad har hänt sen sist jag skrev. Patrik har varit i Indien. Det gick bra, inte någon känning av dålig mage eller medtag av jobbiga bakterier till oss. Tjejerna har haft en hel del inlämningar och prov, men det känns som det går rätt så bra för om nu. Efter 1,5 år i skolan har de kommit in i skolans sätt att studera och skriva uppsatser. Jag minns hur vi första halvåret fick sitta och hjälpa dom ofta, men nu sköter de det mesta själv, även om det ibland krävs en liten påminnelse. Men säg den föräldern som inte behöver påminna sina barn om läxan.

För mig upptar fotograferingen mycket av min tid. Det är så fantastiskt roligt att ha hittat en hobby. Det kanske låter löjligt, men jag känner mig faktiskt äntligen hel som människa. Jag har alltid varit lite avundsjuk på de som har en hobby. Det har verkat så roligt att ha en aktivitet som man faktiskt utövar bara för sitt eget välbefinnande. I och med den här olika kurserna jag gått, så har jag funnit min hobby. Att fotografera för mig har flera aspekter; dels att kunna bemästra tekniken .... vilket jag säkert kommer att behöva öva på under många år.....dels att fånga ögonblicket, men framförallt att förmedla en känsla. Lyckas man med det sista har man kommit långt i sitt fotograferande. Fotografier som väcker känslor, stannar oftast kvar inom en. Jag hoppas att jag någon gång kan komma dit.
 Nu tar jag med mig min kamera, så ofta jag kan. Den senaste fotokursen, med Mimo, har verkligen hjälpt mig att tänka ett steg längre när det gäller att fotografera. Att få till ett intressant foto handlar mycket om kompostion, men också om att fånga ögonblicket. Här i Shanghai finns det så mycket att fota. Fast det är egentligen inte så konstigt, i en stad på runt 20 milj händer det ju alltid något. Andra helgen i Juni ska vi ( jag, Karina, Maria och Martina)  gå på en 2 dagars workshop. Vi ska få lyxen att, tillsammans med vår fotolärare Mimo, en annan fotograf och en grupp fotografentusiaster, gå runt i Shanghai och bara fotografera. Längtar redan efter den här helgen.

Vad annars står på agendan? Idag är det loppmarknad på skolan och barnen vill dit. Eftersom jag sagt nej till en del aktiviteter den senaste tiden, så får jag väl åka med dom dit idag, även om loppmarknader inte är mitt största intresse. Jag kanske ska ta med mig kameran och fota lite under tiden. Sen MÅSTE jag börja och gå igenom alla våra saker. Vi flyttar om mindre en 1 månad till ett annat område, så det är lika bra att passa på att rensa lite. Dumt nog så hinner man samla på sig en del onödigt under 1,5 år. Varför blir det alltid så?

Lämnar er med lite foton från senaste fotokurstillfället

One direction



Come fly with me

Dancing on water

 

Lady in red

245 - vad ska man göra då?

245 står skalan på idag! 20 i Sverige anses som dålig luft, bara som en jämförelse. Så vad ska man göra en sådan här dag när luften är dålig, men ändå varm och fuktig? I skolan håller dom barnen inne om värdena på luftkvaliten överstiger 200, så det säger ju något om hur den dåliga luften påverkar våra liv. Men det är inget att hänga läpp över.... det är som det är....ska man bo här i några år får man bara gilla läget. Så tillbaka till frågan; vad ska man hitta på? Axel och jag är själva hemma. Patrik är fortfarande i Indien och tjejerna har sovit över hos Martina. Jag försöker ordna en "playdate" till Axel, men om jag inte lyckas så får det nog bli lite bowling.

Vad har annars hänt den här veckan, inte så mycket faktiskt. Jag har gjort 2 försök att hämta upp en skinnjacka, som jag beställt, på fabricmarket. I måndags var jag där med Karina. Provade den. Den visades vara för liten över axlarna och för trång i ärmarna. Vi kom överens att jag skulle hämta upp den i torsdags igen. Kom dit, då med Maria och naturligtvis var den inte färdig. Sa åt dom att de fick leverera den hem, eftersom jag bor 2,5 mil bort, vilket de gjorde igår. De hade gjort den lite större , men fortfarande är jag inte riktigt nöjd. Fast jag orkade inte tjafsa mer, så jag accepterade den och betalade. Jag tror inte fabricmarket är riktigt min grej. Jag vet att många är stor kunder, beställer mycket och är jättenöjda. Jag tycker det är mest omständigt , tar mycket tid och att jag sällan är riktigt nöjd. Patrik däremot brukar beställa skjortor och han är i flesta fall mycket nöjd. Nå väl, det är ju inget världsproblem precis. Man kan ju helt enkelt låta bli att sy upp, om man inte vill.

Jag vet inte om vi börjar komma in i regnperioden, men den här veckan har det regnat, tror jag, varje dag. De har också föreberett för sandsäckar framför allas garage, så kanske regnperioden är på väg. Förra året missade vi den, tack och lov. Tror inte den drog igång på riktigt förren vi var i Sverige. Hade ett par översvämningar i källaren, men det kommer vi,tack och lov, slippa när vi flyttar till lägenhet.

I går lyckades jag  ta mig till gymmet, för första gången på minst 2 veckor. Jag längtar verkligen efter att komma igång igen, efter alla sjukdomar ock krämpor. Ska göra ett sista ryck innan sommaren. Det känns lite trist bara. det tar sådan tid att bygga upp bra fysik och sen när man lyckats hyfsat, så blir man sjuk och då rasar man ganska fort. Men men det är bara att ta nya tag. Finns inga genvägar.....

Lite av varje!

Okej, nu gör jag ett nytt försök att skriva lite på bloggen igen. Men jag ska inte skriva om alla krämpor och sjukdomar jag haft de senaste fyra veckorna, det blir en så fruktansvärd tråkig läsning. Nej, istället kan jag meddela att svärmor var här.  Vi shoppade, umgicks, men tog det också lugnt, vilket var behövligt både för mig och henne. Hon flög hem till Sverige i Torsdags. kom hem välbehållen, trots ett ben som varit lite olydigt och protesterat en hel del, när hon varit här.
 Vi har också hunnit med en internationell dag på barnens skola. Som vanligt trevligt. Svenska bordet bjöd på chokladbollar och kanelbullar - enkelt, men gott och uppskattat. Men det fanns många länder som var extremt mycket mer ambitiösa, med alla möjliga maträtter. Vi konstaterade som vanligt att ett sådant här arrangemang, med hemlagad mat, dryck och t o m vin skulle ju aldrig kunna genomföras i Sverige, med alla restriktioner, lagar och  hälsokontroller.

Vad har annars hänt, inte så där jättemycket faktiskt. Det har blivit en del fotografering, men tyvärr alldeles för lite. Ja just det, vi ska flytta - till Raquet Club. Raquet club är ett lägenhetsområde, med ett jättefint clubhus. Där erbjuds det oändligt mycket mer aktiviteter för barnen...och för vuxna. När man bor i Shanghai uppskattar man närheten till sakerna. Det tar nämligen så fruktansvärt lång tid att ta sig i den här staden. Kan man få roliga saker nära, så underlättar det en hel del. Ser väldigt mycket fram emot den här flytten, även om det ska bli intressant att se om vi fixar att bo i lägenhet. Nu är ju inte lägenheten speciellt liten, så det ska nog gå bra.

Patrik är i Indien nu. Han åkte i Söndags och kommer inte hem förren den 15:e Maj. Vi får hoppas att han inte tar med sig några otäcka bakterier hem. Här i Kina behöver man inte vara speciellt rädd för sådant. Jag har nog aldrig varit riktigt magsjuk här någon gång. Sen får man säkert i sig mycket annan skit, som kan påverka hälsan i framtiden, men det orkar vi inte tänka på nu.

Nej, nu ska jag faktiskt försöka göra lite nytta. Nu när jag inte har Ayi ( hon slutade för ett par veckor sedan) här varje dag, så får jag själv se till att hålla det fint här hemma. Jag måste säga att det känns faktiskt riktigt bra. Jag känner mig lite mer nyttig. Det blev ju nästan löjligt hur mycket vi lämnade till Ayin, så hon skulle ha något att göra. Nu får vi alla ta ett större ansvar att hålla ordning och det livet skulle vi ju tillbaka till förr eller senare. Nå väl, lämnar er med lite foton från de senaste veckorna.

 

Härligt med besök!

Så har vi fått besök igen .... ett efterlängtat sådant..... av  farmor Florence. Tidigt i går morse landade hon. Patrik, Axel och Sara, satte klockan redan på 5.00 för att åka och möta henne på flygplatsen. Jag och Ebba stannade hemma för att förebereda en välbehövlig frukost, efter en lång flygresa. Klockan 9 var dom hemma i huset igen . Vi hjälptes åt att packa upp alla godsaker, som hon lyckats få med sig ..... vilket var en heldel .... trots bara en resväska. Efter frukosten var det ingen vila, nej det var lika bra att försöka hålla igång Florence, så Patrik och hon begav sig iväg till fabricmarket, för att beställa lite skjortor till Göran, Patriks pappa. Jag, som oturligt nog, har drabbats av en förkyning, stannade hemma med barnen. Jag kröp ner i sängen igen , för att försöka kurera mig. Barnen, tror jag gjorde lite läxa eller så tittade de på TV ...  men det spelar faktiskt ingen roll.... för jag fick vilat ostört och det behövde jag. Resten av dagen avlöpte ganska lugnt. Det spelades ett spel, som Axel fick av farmor, sen tittade vi på film ...."Silver lining playbook".... tredje gången jag ser den och lika bra den här gången . Eftersom det är jag som normalt står för planeringen av matintaget och jag kände mig krasslig och därför inte orkat planera någon mat, så fick det bli Thaimat till middag, vilket ingen direkt hängde läpp över. Sen blev det, av förklariga själ, en tidig sänggång

Idag har det stått kalas på agendan. Den här gången var det Axels tur att få gå. Han var bjuden på laserdomkalas och såg väldigt mycket fram emot detta. Undertiden Axel gick på kalas så gick vi till Lu xun park, som ligger alldeles närheten av där kalaset skulle vara. Denna fantastiska park, som jag har bestämt mig för att göra till ett obligatoriskt besök för våra gäster. Jag vet att jag har skrivit om denna plats förut, men den tåls att skrivas igen om. Förutom att parken är vackert planerad, så är det en plats där dans, sång och umgänge blandas i en enda stor godisskål. Det finns något för alla och som ickekines, så är det ett nöje att bara beskåda det kinesiska vardagslivet. Efter att Axels kalas var färdigt, så skulle tjejerna dansa, vilket var ett rent nöje att titta på. Jag måste faktiskt få säga att jag är stolt över hur mycket de har utvecklats i hiphop. De senaste gångerna har de haft en jättebra danslärare, som lärt dom en fräck koreografi. Dessutom utstrålar han dansglädje och det är ju en viktigt del när man ska förmedla dans till andra.

Avslutar med lite bilder från Lu xun Park och senaste fotokursen, där vi lärde oss något som kallas "panning", vilket kortfattat innebär att man fryser ett rörligt objekt.

 

 

Ont!

Okej, då kanske man har tränat för mycket eller rättare sagt fel. Jag har nämligen fått en sådan fruktansvärd smärta i min nacke och axlar, dessutom är jag alldeles stel som en pinne, så det är bara att bege sig till läkaren och få det utrett. Kanske de inte kan göra något åt det, men jag misstänker att jag behöver knäcka rätt min ryggrad lite, så jag kommer nog att bli beodrad att boka tid hos en kiropraktor ..... vad man nu gör det här i Shanghai? Ja, det är väl bara att inse att man inte är så jätte ung längre.  Visserligen har jag haft de här problemen förr, men då har jag trott att det berott på att jag har varit otränad. Det kan jag inte skylla på den här gången inte.....nej, det är bara att inse att lilla  " tanten" får träna på ett annat sätt så "gamla" kroppen orkar med det. Träna på ett smartare sätt(är det någon som har några tips?) och framför att strecha mycket mera.... ops ,har nog slarvat lite med det.  Jag vet .....Inte bra alls!
Det är inte bara jag som tränar. Patrik kör sin träning och har faktiskt blivit riktigt vältränad. På ett år har han gått ner 9 kg! Tycker det är bra kämpat, särskilt här i Shanghai, där det lätt kan bli lite för mycket av det goda. Ebba och Sara träna fotboll ett par dagar i veckan. De har även prövat på basketboll. Känns bra att de har fysiska aktiviteter efter skolan. Blir ju annars lätt att de fastnat framför dator eller Ipod.  Axel har också börjat spela fotboll. I Söndags hade han fotbollsturnering på SAS ( Shanghai American School). Jag var inte där och tittade, men det var Patrik där emot och han kom hem, stolt som en tupp, över sin son, som hade gjort mål och dessutom varit den som drivit spelet framåt. Tänk att vår lille son skulle ha fotbollstalang. Oavsett om han har talang eller inte så är det kul att han äntligen hitta en fritidssysselsättning som han gillar. Han har visserligen prövat på fotboll i Sverige, men då tror jag inte att han var mogen för det. Då gjorde han det mer för att kompisen gjorde det, idag gör han det för att han själv vill.

Vår Ayi ( hemhjälp) kom igår och sa att hon ska sluta, för att flytta tillbaka till sin hemby. Hon jobbar bara den här veckan, sen flyttar hon. Kanske inte var den bästa timeingen, nu när Patriks mamma kommer på Lördag .....så tänkte jag först......sen påminde Patrik mig om att vi faktiskt fixade att sköta ett hem, en trädgård och 3 barn, samtidigt som vi jobbade, när vi bodde i Sverige .... så då ändrade jag mitt tänk .... det löser sig helt enkelt. Jag hade faktiskt, redan innan det här kom upp, funderat på att till hösten bara ha Ayi 2 dagar i veckan, så förändringen kom lite tidigare bara.

Till sist, ja vad ska man säga om fågelinfluensan? Jo, den existerar.  Myndigheter, skolor, sjukhus, gör att allt för att informera och skrämma, vilket kanske bra eftersom handhygienen i allmänhet har blivit mycket bättre. Många har slutat att äta kyckling och ägg. Det har inte vi. Var inne och läste på en svensk sjukvårdsida, att om man hård kokar ägg och tillagar kycklingen väl, så ska det inte vara någon fara. Det är ju en så länge inte så många som har drabbats. Jag vet inte vad den senaste siffran var, men jag tror runt 36 personer. Vi har i allafall bestämt oss för att inte oroa oss. Det enda vi gör är att vara extra noga med hygienen, men det ska man ju vara vilket fall som helst.....

Välbefinnande

Jag fick ett mail från min underbara väninna Lena, som skrev att hon saknade mina blogginlägg. Det gör ju en lite glad faktiskt att dom är saknade. Tyvärr har det av någon anledning varit svårt att få till något skrivande ... Vilket är väldigt tråkigt , för jag tycker faktiskt att det är lite befriande att skriva. På kvällen och natten, när jag ligger i sängen, får jag massor av idéer om vad jag kan/ vill skriva om, men då finns det naturligtvis inte någon dator eller papper i närheten och jag är för trött för att gå upp och sätta mig och skriva. Hur som helst så har jag bestämt mig för att ta upp min blogg igen och bli lite mer flitig. Det blir ju faktiskt en dagbok för mig också, som kan vara kul att titta tillbaka i i framtiden. Så, vad har hänt?  Ebba och Sara hade en fantastisk resa i Kambodja. De kom hem välbehållna, men utmattade. Fulla av intryck, berättade de gladligen om sina upplevelser. De har fått bygga hus, plantera träd, besöka tempel, bada i vattenfall, dela rum med bästa kompisar, lära känna nya kompisar osv ... ja listan kan göras lång.  Jag är så tacksam att vi har möjlighet att kunna ge dom den här erfarenheten. Jag är fullt medveten om att det är få förunnat som kan göra något sådant för sina barn. Det är något som det förhoppningsvis kommer att bära med sig under hela livet.... erfarenheten att åka med skolkompisar till ett annat land, hjälpa dom mest behövande och uppleva en annan kultur.
Patrik, jag och Axel stannade hemma på lovet. Patrik jobbade några dagar och då passade jag och Axel på att besöka Zoo och träffa kompisar Så för vår del var veckan lugn och det kändes helt ok att stanna kvar i Shanghai över lovet. Även om vi hade en viss ånger för att vi inte passade på att åka till Kambodja vi också. Annars är det mycket träning som gäller, både för mig och Patrik. Å vad det är underbart att gå till gymmet och utmana sig själv i både styrka och kondition. Nu när jag är igång, så kan jag inte förstå att jag under årens lopp låtit mig själv gå ner, i min fysiska hälsa så mycket, som jag faktiskt gjort.  Nu känner jag mig starkare, piggare, gladare och faktiskt tryggare. För min del är det nämligen så att en god fysisk hälsa har medfört, en tryggare och stabilare självkänsla. Något som jag under många år har fått jobba mycket med. Fotograferandet har också hjälpt till. Är så glad över min nya hobby. Den har fått mig att öppna upp och se världen med andra ögon och första gången i mitt vuxna liv har jag hittat en hobby. Härom dagen var vi på The Bund och fotograferade soluppgången. Jag hade ju aldrig åkt in kl 4.15 på morgonen för att titta på en soluppgång, om det inte vore för fotograferandet....och visst var det värt det....