Balans

Jag har precis kommit hem från ett Zumbapass. Måste säga att det är lite av räddning just nu, det och fotokursen jag går. Det inte så att jag är precis genom deprimerad, men jag är lite håglös. Jag har inte riktigt vetat på sistone vad jag vill göra med min tid här i Shanghai och blivit lite stressad över att jag inte gör tillräckligt mycket. Jag hör från flera av mina vänner hur lätt de har att fylla sin tid och att de ibland känner att de är för upptagna. För mig är det tvärtom. Jag känner att jag har för mycket tid och behöver försöka hitta mer sysselsättning annars kommer jag riskera att jag faller ner i någon slags dip. Att få en bra balans i livet är inte alltid lätt, men det måste väl ändå vara nyckeln till ett bra liv, oavsett om man lever som expats eller inte. Hur gör man det då? Hur blir man den där människan som vet vilken nivå man ska lägga sig på för att må bra? Jag har funderat ska ni veta (vilket kostat mig några nätter) och det jag har kommit fram till är att det bästa för mig i nu läget, är att koncentrera mig på träningen. Visst jag bär på ett antal kilo för mycket, men den främsta anledningen är att träningen (som för så många andra), gör mig starkare, piggare och mer positiv. Därför kommer det att bli Zumba 3 gånger i veckan, även om det innebär att jag måste åka 1 1/5 mil för att gå på ett av passen. Sen får det bli ett par besök till gymmet i veckan för att bygga upp styrka. Fotokursen får jag inte heller glömma. Den ger mig också styrka och välbefinnande, fast på ett själsligt plan. Med risk för att låta sentimental och lite flummig... men är inte det en del av vad livet går ut på, att hitta styrka, balans och välbefinnande hos sig själv och i sitt liv, tillsammans med sin familj (om man har någon dvs).

Apropå fotokursen jag nämnde. Varje vecka får vi läxa. Läxan handlar oftast om att vi ska ut och fotografera med hjälp av olika inställningar, på kameran, som vi lärt oss under veckans lektion. Jag kan säga att det är inte lätt. Ibland misslyckas man totalt, men någon gång händer det att man faktiskt lyckas ta ett foto som man är nöjd med och då infinner sig nästan en euforisk känsla inom sig. Jag lyckades, jag förstod. Jippi! Något annat som är kul med att gå en fotokurs, är att man börjar titta mer på sin omgivning och upptäcker då detaljer på ett annat sätt. Man känner sig faktiskt otroligt kreativ.
Jag kan varmt rekomendera en fotokurs! Som  sagt var...



...det finns mycket att upptäcka i världen.....

 

 

Läxor

Med morgonkaffet brevid datorn är det dags, att åter igen sätta mig framför datorn och skriva lite. Har inte orkat vara så aktiv på den fronten. Den här veckan har varit fylld med läxor för barnen och de har fått ägna flera timmar varje dag åt detta. I allafall känns det så. Kinesiska och matte läxor nästan varje dag och båda ämnena är utmaningar för barnen. Men så de kämpar. Matten ligger till exempel 2 år före den svenska matten, så det är inte konstigt att de är en utmaning. Men varje gång blir det lite lättare för dom och jag är helt övertygad om att de kommer att fixar det.

Patrik brukar vara den som hjälper barnen med läxorna. Mest för att han förstår engelska bättre än jag och därför har lättare att hjälpa dom. Den här veckan har han dock varit på tjänsteresa till Sverige. Han hade sett fram emot att även få lite tid till att måla i sommarstugan. Oturlig nog drabbades han han av ett kraftigt virus med feber och snuva och har istället bara fått försöka överleva veckan. Nu sitter han på ett flyg tillbaka till Shanghai och att resa med feber är inte det roligaste precis. Här hemma har barnen också gått runt med lättare förkylningar, men det tillhör väl höstterminen när alla är tillbaka efter sommarlovet.

Axel var med om en liten olycka i veckan. Precis innan han skulle gå till bussen, i slutet av en skoldag, så ramlade han pladask framåtstupat och slog i huvudet. Det gick lyckligtvis bra. Sara tog med honom till skolsyster, som fick kollat honom. Han var varken yr eller illamående, så hon tyckte han kunde åka hem med bussen. Skolsyster ringde till mig och berättade vad som hade hänt och att han mådde bra. Dagen efter fick jag ett mail från rektorn på Primary, som berättade att han hade varit uppe hos Axel för att kolla så att han mådde bra även dagen efter den lilla olyckan. Axel hade varit glad och full av energi och rektorn ville bara meddela mig att allt stod rätt till. Man blir glad när en rektor tar sig tid att kolla till en elev och sen skriver ett mail till mamman. Så omänksamt!

 I går var det " Sundowner party" på skolan och alla föräldrar och barn var inbjudna. Det bjöds på grillat,  alkoholfria drycker, liveband och tillsammans kunde man njuta av den fantastiska solnedgången, som turligt nog var igår. Det var riktigt trevlig. Jag fick möjlighet att umgås med mina vänner och barnen med sina. Kvällen var som en riktigt bra svensk sommar 20-22 grader, men för oss som är vana vid sommar i Shanghai kändes den nog lite kylig. Det är lustigt hur människan vänjer sig snabbt vid nya förhållanden.

 

 

 

 

Något som fascinerar mig är hur kineserna lyckas lasta sina mopeder och kärror på det mest omöjliga sätten. Se här nedan, hur en man lyckats lasta sin kärra med ett stort antal stolar. Underbart tycker jag!



 

Okej, dags för mig att avsluta och bege mig ut i det vackra vädret som vi har idag.

 

Zàijian

 

Lillpojken börjar bli stor

Jag kunde sova ganska bra den natten, trots det stundande sjukhusbesöket följande dag. Tiden var bokad till kl 8.00. Flickorna hade vi kört ut till mormor och morfar, där de sov över. Klockan ringde  6.30 och  vi kunde i  lugn och ro sitta och äta vår frukost, innan vi skulle bege oss till Östra sjukhuset. Visst pirrade det lite, men jag kände mig ändå inte nervös, utan mest glad över att äntligen få åka. 15 dagar över utsatt nedkomst hade känts som en evighet. Vi åkte till BB, blev inskrivna, fick oss ett rum, jag fick drop som skulle sätta igång det, sen var det bara att vänta. 15.32 var han född. Ut kom en 5 kg bebis med rödlätt hår! I går var det 8 år sedan den dagen. 8ÅR!! Det är inte klokt vad tiden går fort och  inte hade vi trott då, att vi skulle fira hans 8 årsdag i Shanghai. Men det gjorde vi igår. Det blev "skönsång" vid sängen med tillhörande paketutdelning. Fast en av systrarna hade också ordnat en skattjakt åt Axel, där han med hjälp av olika ledtrådar fick leta efter sin andra present. Något som han uppskattade mycket. Pengar stod på önskelistan så det blev mest det, men också ett legopaket och en alldeles egen Marabou chokladkaka. Axel hade önskat sig restaurang besök på Bluefrog, så jag hade bokat bord till klockan 17. Vi frågade med våra grannar och Martinas familj.
Ebba, Sara och Martina dansar HipHop klockan 15 på söndagar så det kändes naturligt att de också hängde på. Födelsedagarna blir lite annorlunda här i Shanghai än i Sverige. De traditionsenliga släktkalaserna  hemma i sitt eget hem,  har bytts ut till restaurangbesök med vänner.

Igår hann jag också med att baka kladdkaka, som Axel ska bjuda på i skolan idag. Det är himla tur att det går så lätt att baka kladdkaka i det här landet. Jag tycker annars att det inte är speciellt roligt att varken baka eller laga mat här i Shanghai. För mig är det svårt att få till samma smakupplevelser som i Sverige. Men av någon anledning funkar kladdkaka. Det kanske kan bero på att det tagits med kakao från Sverige. Hur som helst är den kakan lätt att baka och man kan sällan misslyckas.

Ikväll åker Patrik till Sverige. Avundas faktiskt inte honom. Det blir en kort resa på fem dagar . Det måste vara slitit att resa så långt på så kort tid.

Nej, nu är det dags för mig att avsluta. Jag måste verkligen försöka ta mig till gymmet.

Hejdå från ett, idag, soligt Shanghai

Farligt regn?

Vad är det med regnet i det här landet? Här går man mer än ovilligt ut om det regnar. Själv är man ju uppvuxen i ett land med visdomen.." det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Som förskollärare har jag, under årens lopp, säkert 100-tals eller kanske t o m 1000-tals tillfällen, sett till att barnen fått på sig galonkläder när det regnat. Jag och mina kollegor har mer än sällan stannat inne pga av dåligt väder. Därför blir det väldigt komiskt för mig, när sonen kommer hem och berättar att han fick åka buss till musiklektionen igår- pga regn. Då ska ni veta att de har musik i förskolans byggnad, som ligger ungefär 100 meter från skolans huvudbyggnad. Dessutom får eleverna  inte gå ut på rasten vid regnväder.  Ibland undrar jag om regnet innehåller så farliga partiklar att det är ohälsosamt att gå ut, annars varför den här rädslan för nederbörd? Paraplyer är ett vanligt förkommande föremål ute på gatorna, inte bara när det regnar, utan även vid sol. Kineserna själva gillar att kånka runt på ett paraply vid både regnigt och soligt väder. För dom är det nämligen fint att vara blek och vill inte riskera att bli solbrända. Så vid soliga dagar kan man se många paraplyer uppfällda och till synes svävande över trottoarerna. Ja, det är fantastiskt med olika kulturer...det finns inte bara ett sätt att leva ett liv. Ibland kan det bara vara lite svårt att förstå, när man är så van vid ett annat.

Jag är äntligen igång med träningen igen. Sommarens något för höga intag av mat och dryck har satt sina spår i min kropp. Men nu är det andra bullar, nu ska fläsket bort!! Tillsammans med 5 brittiska kvinnor från mitt område, tog jag mig därför igår till ett AquaZumbapass. Det blev en mycket intressant upplevelse. Att försöka dansa i vatten är inte det lättaste. Man får ingen känsla av hur man rör sig eller om man ens rör sig. Allt går så förbaskat långsamt och man känner sig som en klumpig valross. Jag har bestämt mig för att inte ge upp! Jag ska gå några gånger till och ge det en chans. Som tur är så har också samma instuktör, idag, ett Zumbapass på torra land. Det ska jag pröva. Jag har inte dansat Zumba på över ett år, så vi får se hur det går. Det kanske blir valrossrörelser där också.

Apropå dans! Jag har äntligen hittat en dansskola (hiphop) för tjejerna och som jag har letat. Det är inte lätt att hitta i den här staden, utan att bli tipsad. Nu lät det som om jag bokstavligen skulle ha gått runt och letat, vilket jag lyckligtvis inte behövt göra. Ibland tar det dock lite tid att hitta på nätet, men jag dök tills slut på en dansskola. Ebba, Sara och Martina var där förra söndagen och tyckte det var riktigt kul. Så nu vet vi vad vi ska göra på söndagarna i fortsättningen.

Nej, nu är det dags för mig bege mig till Zumban. Vi får se hur det går!

Hejdå, så länge..

På benen igen!

Jag satt igår kväll och försökte lägga ut ett nytt inlägg, men nätverket var alldeles för trögt. Därför kommer inlägget som skulle varit igår idag istället.

Nu börjar min kropp äntligen återhämta sig, efter att ha drabbats av någon mystisk magsjuka/åkomma. Jag vet inte vad som hände den här gången jag kom till Kina , men min mage sa verkligen ifrån och jag har fått känna av rejäla magsmärtor. Jag säger bara det, jag har stor respekt för alla dessa människor som går runt med konstant smärta. Det måste vara fruktansvärt jobbigt. Den smärtan som jag har känt de senaste dagarna är naturligtvis inte alls på samma nivå som för dessa människor, men tillräcklig för att jag ska bli nedstämd och trött. Nåväl nu känns det som det är  på rätt väg och att jag kanske kan bege mig utanför hemmets dörrar imorgon. Jippi!

Barnen hade sin första skoldag igår och flickorna hade så mycket att berätta när de kom hem. Det har börjat en hel del flickor i års 7, så Ebba och Sara var glada över att få lite nya kompisar. Förra läsåret tror jag att det gick 14 tjejer på 60 elever i års 6 och det här läsåret är det ca 30 tjejer på 70 elever (i års 7). Det är spännande och se om det odlas några nya bra, fina relationer det här året. Axel var nöjd med att han hamnade i samma klass som sin svenska kompis Alma, annars hade han ingen större koll på vem som gick i hans klass.

Under hela svenska sommaren har vi njutit av den färska svenska potatisen. Det är ju inget vi är bortskämda med här i Kina. Det ju fantastiskt gott, kan redan nu längta efter denna delikatess.  Här i Kina blir det mest pasta i vårt hushåll och det är precis vad vi har ätit de senaste dagarna. Om Patrik, Axel, Ebba och Sara får bestämma så får det inte serveras något ris till middagen. Patrik får alltid på jobbet ris, oftast tillsammans med någon oigenkännlig gryta. Barnen har också tröttnat på ris, eftersom det också alltid serveras i skolan. Jag kan fortfarande tycka att ris är gott, så ibland får min kära familj stå ut med detta tillbehör till maten.

När vi kom hem i torsdags, så låg det en del post i brevlådan, bland annat några lappar från service kontoret i området. Fann det som vanligt väldigt roligt att läsa. Läs och njut av den fantastiska engelskan ( notera att man ska parkera ägarna i garaget), undertiden passar jag på att säga godnatt från Shanghai för nu är det dags att få barnen i säng.

Tillbaka i Shanghai

Nu känner jag mig redo att återgå till bloggandet, efter att haft uppehåll ( med undantag för 2 inlägg) i 2 månader. Det känns riktigt skönt att få lite rutiner på vardagen igen och i det ingår faktiskt för mig att skriva.
Jag och barnen kom välbehållna fram till Shanghai i torsdags. Jag får väl erkänna att jag hade  fruktansvärd resfeber innan vi skulle resa och barnen fick stå ut med en mindre trevlig mamma dagarna innan. Det var första gången jag skulle resa själv med barnen, utan den mer rutinerade maken. Det hjälpte inte direkt heller att jag är flygrädd och brukar stressa upp mig innan jag ska flyga, vilket jag även gjorde den här gången. Vi kom tills slut iväg efter att ha packat i flera dagar, vägt väskorna ett antal gånger, packat om väskorna, lindat in flaskor i påsar, varit på ICA handlat favorit"mat" . På tal om det, när jag skulle handla den sista laddningen av bl. a. marabou choklad, leverpastej och bregott och la upp allt vid kassan , så kunde jag riktigt känna allas blickar på mig. De undrade säkert vilken diet jag gick på . Så när jag kom fram till kassörskan kände jag ett stort behov av att förklara mitt val av inköp, att jag med något högre röst än vanligt förklarade för hon i kassan att jag skulle flyga hem till Kina och inte alls gick på någon special diet.Det är så typiskt mig att orka bry mig om vad andra tycker och tänker. Nå väl jag fick handlat det jag skulle, allt fick plats i resväskorna och vi kom iväg tills slut. När vi satt på första planet till Amsterdam sa en av flickorna och klappade mig på armen: "mamma nu är det väl bra". Hm, jag kanske har visat min oro alldeles för tydligt. För att sumera resan:  barnen sköttet sig exemplariskt, mamman något nervös, men lugnade ner sig när planet var i luften, alla väskorna kom fram och maten togs inte i beslag. På det hela taget en lyckad resa.

Nu har vi bott några dagar i vårt hus och det känns riktigt skönt att vara hemma i sitt eget hem. Patrik kom till Shanghai i fredags, efter en vecka i HongKong. Axel har varit som ett plåster på honom , ända tills grannpojkarna plingade på dörren i morse. För ingenting slår kompisar, inte ens pappa. De har cyklat, spelat med beyblades, tittat på TV och nu är de och badar på Shanghai Raquet club. Livet är  lätt när man har någon kompis att leka med. Tjejerna har sovit hos Martina i natt. Vi var där på middag igår och de stannade kvar - vilket var väntat. Vi hade en god och trevlig middag hos Martina och hennes familj. Tyvärr har min mage krånglat i ett par dagar och jag har till och från haft jobbiga magsmärtor. Jag tror det är något jag ätit för det är ingen annan i familjen som känt av något. Därför kände jag mig inte i min bästa form igår kväll, men det var väldigt roligt att få träffa alla igen. Marta och Karina med respektive familjer var också där, dessutom hade Karina besök av sin bror med familj, som även var med på middagen.

I morgon är det skolstart. Nya lärare, nya klasskompisar, nya klassrum för alla tre barnen. De var en kort sväng till skolan i fredags för att träffa sina lärare och klasskompisar, men imorgon är den riktiga skolstarten. Jag kan minnas tillbaka hur det var första skoldagen; hur man såg fram emot det,  samtidigt som man var lite sorgsen över att sommarlovet var över. Jag tror ändå att vi alla känner att det ska bli skönt med lite rutiner igen. Vad jag ska göra får vi se. Funderar på att läsa lite språk, bättra på min engelska och min spanska. Dessutom vill jag gärna ta en fotokurs. Det hade varit kul att bli bättre på att fota nu när vi ska till Nya Zealand i vinter.

Men nu är det dags att göra lite nytta innan tjejerna kommer hem från Martina.
Hälsningar från ett varmt Shanghai

Friluftsliv!

Jag kan inte förstå att vi bara har 2 1/2 veckor kvar av Sverigesemestern. Lyckligtvis har vi hunnit med en heldel, träffat vänner, umgåtts med familj och gjort små minisemestrar. Dessutom har vi fått uppleva en svensk högsommar, även om den bara varade i fem dagar. Vi få se om den kommer tillbaka innan vi reser tillbaka till Kina. Veckorna har varit stundtals intensiva, men också stundtals lugna och avkopplande -  som en semester ska vara.

Att  vara i Sverige har väckt många olika känslor inom mig. Å ena sidan har jag njutit av att befinna mig i den vackra svenska naturen, ha fått umgåtts med  bästa vänner, med våra föräldrar, syskon och syskonbarn. Men samtidigt har jag insett att mitt hem faktiskt är i Kina och  att jag vid små korta tillfällen , tro det eller ej, längtat hem till mitt eget hus. Det trodde jag aldrig för ett halvår sen att jag skulle kunna känna. Mitt hem är i Kina, men mitt hemland är Sverige. Det är för mig faktiskt två helt olika saker och känslor. Uttrycket " where ever I lay my hat is my home", stämmer så väl. Fast i vårt fall kan man byta ut  "hat" mot "furniture". Men om " 1/2 veckor kommer det säkert vara svårt att säga hejdå, för då kommer det vara nästa ett år tills vi kommer till Sverige igen. I allafall för mig och barnen, Patrik kommer ha några tjänsteresor till Sverige under årets gång.

Det blir inte speciellt mycket skrivande på datorn så här på sommaren, som ni säkert har märkt. Här kommer därför en liten sammanställning, i form av bilder, av vad vi gjort de senaste 3 veckorna.




Grillning på Vallda Sandö med vänner. Axel
njuter av en marshmallow

Axel lunchar med sin kusin Elina , på Skårsgård

Ebba hade ett lyckat ridläger v 29 - på Sjöstjärnan

Bad i Stamsjön när vi bodde hos mormor och morfar

MINI SEMESTER I DALSLAND

med Fredrik, Karin, Selma och Lisa.

Vad vi har njutit av det rena och natursköna landskapet

i Dalsland . Sverige är fantastiskt vackert och kanske man njuter extra

mycket av den svenska naturen när man bor i en stad som Shanghai

.

Slussar finns det en hel del i Dalsland

Stjärnvinst på Liseberg och fler skulle det bli!

Seglingstur med familjen Kruse ut till en liten ö utanför Vallda Sandö